Kreativiteten vaknar

Kreativiteten kryper sig sakta tillbaka in i kroppen.

Just nu alternerar jag mellan att prova olika sorters mönsterstickning (det här blir ett kuddfodral...trooor jag) och att sy vimplar.

Det är perfekt att sitta på altanen i sommarvärmen och skära vimpelflaggor ska ni veta.

Förutom när det blåser, vilket är ganska ofta.

Håller ni med om att det känns som om det blivit blåsigare och blåsigare?

Är ni också i en förändringsfas?

Hej mina vänner!

Det är så mycket som hela tiden ska bli bättre och bättre, finare och finare.

Som om livet vore någon slags linjär företeelse som pekar snett uppåt åt höger hela tiden?

Jag läser George Orwells samhällskritiska sci-firoman "1984" och redan DÄR diskuterar han det här med att alltid sträva framåt, vad gör det med vårt "Carpe diem"?

Jag har provat att ha en paus.

Kanske har jag fortfarande paus.

Jag vet inte...och just nu känner jag att jag inte behöver veta.

Förändringen vindar blåser även här - men inte alltid till bättre och bättre, finare och finare - utan just till ett mer "Carpe diem" liv.

• Jag har bytt jobb så att jag har ett arbete där jag kan leva även på jobbet och orka vara kreativ på fritiden.
• Jag har rensat ut saker ur hemmet så att det är lättare att hålla rent.
• Jag har skalat bort aktiviter och hantverksfördjupningar för att kunna fokusera och njuta mer av de jag valt som viktigast.
• Jag pyntar för mig själv och inte för blogg eller Instagram längre (har inte ens kvar lösenordet till Instagram längre). Det fick mig att tappa bort mig själv.
• Jag är sparsamt aktiv i allt vad bloggar, Instagram, Twitter och inredningstidningar heter, det har fått mig att tydligare känna vad som är JAG och må bättre i mig själv.
• Jag fortsätter att arbeta efter "städ-schema" här hemma och skäms inte för att barnen får ta aktiv del i de sysslor som vi behöver få utförda för att få vardagen att flyta på.
• Jag har låtit skrivandet bli en större del av min vardag och riktar min kreativitet på det skrivna ordet. (Jag har gått skrivkurs och poesikurs under våren och ska gå en skrivkurs under sommaren och även en kurs i att "Skriva en bok" i höst).

Om du orkat läsa hit.
Tack för att du prioriterar mig i ditt liv.

Om du inte orkat läsa allt.
Bra...att du väljer vad du ska ägna tid åt i ditt liv.

En sak är säker...vi syns...på ett eller annat sätt...
och det är inte ett avskedsord, utan ett löfte.

Det kommer att komma fler blogginlägg här, när jag känner att något behöver skrivas eller visas upp.

Ta hand om er där ute...försök skala av...och tänka...linjärt. Livet är bra, precis som det är!

Vinnare i vimpeltävlingen blev....

...Höna Pöna
Det här var den vimpel som hon helst ville ha.
En vimpel "Hugo"

Grattis!

Tack för alla fina ord och länkar och tack även till er som "gillat" och "delat" på FB.
Snart kommer jag att återkomma med en likadan tävling, så håll utkik.

En hjärtlig dag

Vi önskar er en fin Alla Hjärtans Dag.

Vi ska fira som vi gjorde förra året.
Vi har tillsammans valt ut en förrätt, varmrätt och efterrätt ur våra internationella

kokböcker. De tillagar vi gemensamt. Till förrätten spelar vi sonens favoritmusik på Spotify.
Till varmrätten min och makens och till desserten spelar vi dotterns.

Sedan berättar vi något om varandra.
Så här skulle vi kunna berätta om dottern.
"Du älskar turkost och rosa.
Tycker inte om pannkakor, men älskar korv.
Du är duktig på att dansa och sjunga.
Ditt leende smittar av sig på andra och du är hjälpsam mot andra människor.
Du är påhittig och har humor.
Din favoritårstid är hösten eftersom du fyller år då.
Varje morgon vaknar du med ett leende.
Du vill bli konstnär, författare, kock eller bagare när du blir stor"

Vinn valfri vimpel

Nu är det dags att göra lite vårfint hemma!
Vinn 1,5 meter valfri vimpel!

Så här enkelt deltar du:

- Välj ut din vimpelfavorit i webshoppen

- Länka till tävlingen i din blogg. Lägg in bilden på den vimpel du skulle vilja vinna

- Skriv i en kommentar att du länkat

På Alla Hjärtans dag  (14/2) drar jag en vinnare.

("Gilla" Beas barnslikheter på Facebook för en extra lott.
Om klickar på "Dela" får du ytterligare en lott.)

Lycka till!

...

Som en limegrön strumpa...

Som en limegrön strumpa klamrar jag mig fast vid ditt ben.
Jag kämpar för att hålla mig uppe.
Min mönsterstickade avigsida lämnar märken på din hud, men du härdar ut.
Du drar envist upp mig när jag halkar ner och säger med ett leende:
”I've got ya”

 

Ni hittar mönstret här.

"10 år yngre på 10 veckor"

Jag hittade en bok från 80-talet på biblioteket.
"10 år yngre på 10 veckor".
(Nej, ingen ålderkris här inte, inte än, men vem vill inte "unna sig att bli den vackra kvinna man egentligen är"?)

Den var tjock och utförlig och visade hur de fyra/fem kvinnorna i 40- till 60-årsåldern fått hjälp att fokusera på olika områden i sitt liv såsom kost, motion, socialt liv, personlig utveckling, råd om passande klädsel utifrån kroppstyp, avslappning etc.

Jag log lite när jag såg bilderna på de permanentade damerna som var iklädda neonfärgade trikåer.

De mättes med måttband och vägdes.
De fick äta mer grönsaker och frukt och dricka vatten oftare.
Sedan fick de utföra ett träningsprogram.

Och det är DÄR som jag liksom blev lite "fast".

I våra ögon mätt så var det "lätt" träning.
På "Friskis&Svettis" och liknande så kallas den nog lätt/hoppfri eller liknande.
Det var några situps, några jumping jacks och lite andra variationer som vi känner igen, men knappt använder oss av längre.

 

På sista uppslaget såg man då kvinnorna i ett klassiskt "före/efter" kollage.
Kvinnorna hade BETYDLIGT förändrat sina kroppar, de var tightare, lite smalare och framför allt så uttryckte de hur mycket piggare de blivit.
(Titta bara på kvinnan på framsidan av boken...visst ser hon fin ut)

 

Jag fastnar för olika saker:

- Jag liksom "litar" mer på dessa bilder eftersom man sällan eller aldrig manipulerade bilder för 30 år sedan. Det imponerar liksom mer, än Perellis träningsbok där jag inte kan vara säker på om redigeraren frestats att "dra in" eller "släta ut" i bildredigeringsprogrammet.

- Jag känner att, det här var ju LÄTT. Funkar det verkligen att göra de här små övningarna, då kan ju jag också kanske orka med.

- INGA omvälvande bokstavskostvanor där man ska ha konstant dåligt samvete för att man ätit ett gram av det eller en smörgås av det, utan du skulle äta som du tidigare gjort i princip, bara mer frukt och grönsaker.

 

JAG KÄNNER ATT VI BLIVIT SÅ OTROLIGT KORKADE!

Vi vågar aldrig lita på att vi äter "rätt" oavsett om vi känner oss pigga och glada av maten vi äter. (Det är för mycket kolhydrater, för lite protein, fel fett och för mycket fruktsocker, etc. i all oändlighet). Träningen ska klockas och registreras på sajter.
Det ska köpas in kettlebells, gymkort och dyra löparskor.
Det kan bli lite rätt, men även mycket FEL hela tiden.

 

Att göra RÄTT (vad nu det är längre) tar så mycket tid och pengar i anspråk och det innan vi ens har kommit igång med träningen, att många ger upp redan innan de börjat.

 

Vad är tjugo Jumping Jacks värt ur träningssynpunkt nu för tiden?

 

Som lite jämförelse så hittade jag en nyutgiven bok med samma titel som ovan.
För att bli 10 år yngre 2013 enligt den författarinnan, så måste du:

- sluta helt med socker

- detoxa dig själv

- påverka sina gener i rätt riktning? (Vad nu det innebär?)

- laga mat baserade på "anti-age" recept

- rensa ut köket och ersätta med föryngrande varor

Och där har man redan förbrukat mycket tid och pengar...innan man precis börjat.
Om man nu orkar det.
Inte jag i alla fall.

Nu ska jag åka till badhuset och simma.
Bara simma.
Typ en kilometer. Vi får se vad kroppen känner för.

Det blir INGEN intervall. Inte en viss procent utav min maximala kapacitet.

Jag har för avsikt att simma enbart för att det känns så bra efteråt.

 

 

Hur tänker du om träning?
Kan ni också sakna "plocka kulor, plocka kulor" (utifrån gympaprogrammet från Sällskapsresan)
Enkelheten som ändå får oss att må bra för att vi ändå rör på oss.

Är ni lika "galna", eller är ni lika "kloka"?

 

Jag är så nyfiken på vad ni tänker om detta hem.

Känner ni:

a) Vilket kontrollbehov, vågar barnen och maken ens vistas där i rädsla för att få en utskällning över att inte ha lagt en sak rätt?

b) Hon pratar om "vi", därför innebär det att även maken är inne på samma tankar?
Ljuva tanke att ÄNTLIGEN ha var sak på sin plats och alla är med på tåget.
c) Slarvigt färgkoordinerade soppburkar, jag har mina i färgskala från gult till rött d) Hon kan väl aldrig heltidsjobba?

 

Själv känner jag viss fascination av detta och lockas av allt och skulle verkligen vilja ha det så här hemma, men förstår att det inte går.
Rent tidsmässigt så hinner man ju inte.
Jag har heller inte utrymmet att låta varje litet gem få sin egen lilla box, utan den får samsas med andra småplocksaker etc. Bra förvaring TAR plats faktiskt, när du inte kan tjofsa ihop det med andra saker.

 

Men visst vore det en liten dröm om att verkligen ha KOLL.
(Men gränsen går verkligen vid att ha bilderna av barnen och maken på INSIDAN av skåpdörrarna, skulle hon själv vilja att fotografiet, inramat i vit sirlig ram, ska vara förvisad till makens skrivbordslåda på jobbet för att det ska vara "rent"?

 

Men hörrni....dessa "Lazy Susan" som hon visar. Varför finns inte DE på våra stormarknader att köpa här i Sverige. De skulle verkligen underlätta för många av oss, oavsett om man känner sig OCD eller inte.

 

Vet någon var de finns att köpa löst?
(Jag har sådana i hörnskåpen, men de kommer från köksföretaget och är inbyggd, det vore ju kalas att ha något liknande som är flyttbart.)

 

Brist på bilder och en bild

 

Men åhhh...jag som har så mycket att visa er!!!
Överföringen av bilder fungerar inte på bloggen just nu, hoppas det ordnar till sig snart.

Under tiden får jag tacka för att ni kikar in här och för alla era goa kommentarer.

Just nu:
- skriver jag noveller

- skapar nya frisyrer av min dotters hår

- letar en annan webshopdomän

Hang in there...och så önskar jag er en riktigt fin helg förstås med

en liten recap av min älskade mors favorithantverk, att skapa vackra naturtrogna blommor av nylon.
Vi går mot våren nu! Känner ni det?

 

Nyskapande

Sonen och jag plockade fram akvarellasken och målade fåglar idag.
Så otroligt roligt och lättsamt. Utan krav och utan prestationsångest.
Vi var båda nöjda efteråt.
Mer skapande skulle kännas så här. :-)

Hoppas ni har en riktigt fantastisk söndag ni med!

Gott Nytt År!!!

2012 har förändrat mig. Jag har fått plocka upp min son som en trasdocka i kyrkan vid sin morfar, min fars, begravning.
Jag har funderat på var jag ska ta vägen i livet, vilken roll jag har att fylla.

På något konstigt sätt känner jag mig mer äkta, mer avskalad, än jag någonsin gjort tidigare.

Därför blir mitt nyårslöfte något annorlunda än det brukar.
(Jag brukar lova mig själv att bemästra en ny hantverksfärdighet, besöka en plats, påbörja något nytt projekt).

Nu handlar det om familjen.

Att vara ÄNNU mer i nuet. Ännu mer LYSSNANDE. Ännu mer NÄRVARANDE.

Och så den andra delen av nyårslöftet - att bry mig om mig själv ännu mer. Jag är på god väg!

Hoppas att ni tar riktigt god hand om er själva att och ni tillåter 2013 att bli så bra som det bara kan bli.

En varm kram skickar jag till er ALLA, oavsett om ni tycker att ni förtjänar den eller inte!

 

En bild i en tidning...

  "Jag har inget att göra", suckade sonen.
"Inte jag heller", ekosuckade dottern.
"Vad SKÖNT!" utbrast jag med huvudet inne i diskmaskinen, avundsjuk på barndomsårens aningslösa oansvar över alla världsliga och ovärldsliga ting som de inte behöver bekymra sig över.

 

Jag hade "Allt om handarbete" från förra blogginlägget uppslaget på köksbordet.
En bild på en formsydd tygkoja att trä över ett litet bord gav dem unisont en idé.
De skulle också göra en koja.
Jag hörde dem inte ens säga prata om det innan, på pseudotvillingvis var de så där rörande unisona som bara de kan vara.

De hämtade kuddar, plädar och sängkläder och kånkade ner under hörntrappan.
"Vi ska sova här i natt", sade de förväntansfullt.
Maken och jag gav varandra en "vuxen-vis" blick, men svarade att:
"Absolut, gör det ni. Borsta tänderna och ta på er pyjamasen bara".

Vi teaterviskade i köket att:
"Vi ger dem en timma, till klockan åtta,  att prova att somna".

De hade en jättemysig stund där inne.
Sonen trodde nog på allvar att de skulle tillbringa natten där, men dottern

tyckte att det blev lite hårt.

De bestämde sig för att sova i sina egna sängar, men att prova på att sova tillsammans under trappan en annan gång.
Gärna det!

(En tanke for igenom huvudet. Tänk om de inte kom ihåg att det var deras eget initiativ. Tänk om de blickar tillbaka på sin barndom och gör liknelser med "Harry Potter". "Vi fick minsann också sova under trappan. Ibland behövde vi också hjälpa till hemma.") Hihi....

Trendiga 80-tal

Jag köpte en bunt "Allt om Handarbete" från 1980-talets början på Röda korset idag.
Mamma hade många tidskriftssamlare med just dessa nummer.
Många är timmarna då jag suttit med korslagda ben på den bruna heltäckningsmattan i barndomshemmet och bläddrat i dem.

Jag var 12 år och jag längtade efter mamma som dött året innan.
Genom tidningarna mindes jag henne och såg mönstren till många av de saker hon sytt till mig eller

min lillebror. Sällan gjorde hon något till sig själv, men väl till hemmet och till oss barn.

När jag nu bläddrar igenom de här så minns jag mamma, men känner också en saknad efter en annan tid.

Trots att det var så "sent" som 80-tal så visas rätt avancerade stick-, virk- och sömnadsprojekt på sidan som riktar sig till barn. "Något för den flinka flickan" eller "Alla flickor önskar sig ett långt nattlinne som räcker ända ner till fötterna".

Jag förundras över uppfinningsrikedomen och viljan att pynta det minsta lilla.
Göra egna små stämplar av kaniner att stämpla den nyföddas lilla sängtäcke med i puderrosa eller babyblått.
Eller göra små broscher som matchar personligheten, dockmöbler av klädnypor eller blusar av "makens utslitna gamla skjortor" (Tror inte maken SLITIT ut en skjorta i hela sitt liv, snarare har han väl tröttnat och köpt nya)

Barnen i projekten är väldigt delaktiga i hantverket, både i det som är riktat till hemmet och till barnen själva.
Idag tycker jag det liksom är särskilt från varandra.
Där barnen förr gjorde smörknivar, pallar, förkläden och påsar så är det nu mer riktat på saker enbart till sig själva. Det måste väl kännas bättre att skapa något som hela familjen kan ta del av och använda, än som något som är förvisat till den egna vrån?

Fast å andra sidan, jag vet få "storbloggare" inom inredning som stolt skulle ha sonens/dotterns träslöjdssvarvade och blåmålade hushållspappershållare på bordet när inredningsteamet kom.
Kanske skulle den få vara kvar ifall barnen haft insikt nog att måla den vit.

Inte underligt att pysslen föreslås till barnen "bara ni håller det för er själva"

(I detta finns även en självkritik då även jag har brottats med olika känslor när barnen skapat alster i högst tvivelaktiga storlekar och färgsskalor)

Jag tänkte bjuda på lite bilder från tidningen (fotograferade i halvmörker under en kökslampa i köket, men ni förstår nog idéen).

Bilderna har jag valt utifrån att de faktiskt är gångbara idag och inspirerar.
Jag är en flitig läsare av "Pinterest" och variationer på dessa har jag sett på många ställen.
Tänk er andra färger, andra format, så har ni nutiden här.

 Den här har ni sett tidigare, fast i turkost, rosa och vitt. Eller kanske helt vita. Jag har gjort en helt vit till badrummet som jag bloggat om för ungefär två år sedan.

 

 "Häftig", säger sonen. Jag säger "Tänk Conversemodell" :-)

 Sötare än självaste Maileggrisarna.  Min dotter undrar "Var är grispappan?"
(Det skvallrar lite om hur allerstädes närvarande hennes egen far är i hennes liv...inte för att han är en gris...men...ehhh...ni förstår ju vad jag menar. Vi går vidare). :-)

 Här pratar vi inget litet gullenutteprojekt. Vi pratar GÖR DIN EGEN FÅRSKINNSTOFFEL.
Ja, det ska jag göra. Någon dag.

 

Här är en annorlunda variant på kraga, utklippt och limmad i mockaläder.
 

 "Stickad pläd i raffiga färger" någon?
Njae...personligen ser jag den jättegärna i vitt, svart och grått. Eller kanske olika vita nyanser, eller kanske enbart i plommon...eller ljusblått. Fin är den i alla fall och ser väl tilltagen ut, inte sådan att man är tvungen att snåldela med maken.

 Med andra sorters broderade ögon så skulle de här vara helt bedårande.
Helt onödiga.
Tidsödande.
Men så otroligt vackra och jag tror man känner sig rätt stolt när man fäster den sista tråden.

 Dessa "damer" behöver ingen närmare presentation.

 En vävd matta av korsstygn av mattrasor. Jag blir helt fascinerad.
Nu kan du ju helt bestämma storlek och färg på din matta och den behöver ju inte bli dyr alls.

 Apropå matta, gissa om jag satt och gapade LÄNGE över den här.
Hade den varit brun och orange hade jag nog missat den, men nu är den "trendfärgad" och då ser jag den helt plötsligt.
Broderad!
Kan ni tänka er?

 Försökte mig på en "närbild", men den blev verkligen sisådär, men ni förstår själva upplägget ändå.
Grov väv. Ullgarn. En längre nål. Och så tålamodet förstås.
Den där lilla detaljen. :-)

 Den här tröjan skulle jag kunna göra i sin helhet idag och trä in dottern i. :-)

 Ljuvligt!
Jag har sett många varianter av denna på de fina stickbloggarna.

 Strunta i de hiskeliga ljusmanschetterna till höger och titta istället till vänster.
Den snitsiga kragen.
Och så det fiffiga tipset med sicksackbandet. Om du lägger ihop två stycken så får du en helt nytt band.
(Och om igen slår jag mig för pannan och tänker "Varför kom inte JAG på det själv?")

 

 Ja-a...jag vet, mer 80-tal än så här kan det nog inte bli.
Men...jag blev motvilligt väldigt fascinerad av dem ändå.
Tigerns rörliga tunga, elefantens fladdrande öra ch apans borttagbara banan.
Och så själva mönstren och  kombinationen ihop.
Barnen i sig själva på bilden gör mig också så väldigt glad i hjärtat. De är så fina så då hade de kunnat ha på sig i princip vad som helst. :-)

 

 När du har tittat klart på kvinnan och tänkt "Håret? Håret! HÅRET!!!" så kan du kanske sätta fokus på själva täcket hon gör. Helt fantastiskt arbete. FANTASTISKT! I nästa bild ser du lite närmare på hur själva tekniken fungerar.

 Tricksigt förstås, men så otroligt roligt att kunna skapa eget.

 Såg en likadan på rean hos "Noa Noa" igår. Jag betalade nästan 350:- för den.
Bilden är suddig, men ni förstår nog ungefär hur den ser ut i sitt utförande. Avsluten kring hals och ärmmudd syns tyvärr inte alls. De är så söta.

 Lustigt...bloggarna svämmar över med turkost och rosa och ljusblått, men dessa är helt FEL turkost och rosa och ljusblått. :-) I alla fall....jag tog med den för att du säkert har sett varianter på den nedersta, fast i svart och vitt. Och TÄNK dig den nedersta varianten i svart och vitt (och grått?).
Helt plötsligt så trendigt så att det nästan är snudd på futuristiskt! ;-)

Jag MÅSTE bara få avsluta med den vackra flickan på sista uppslaget i sista tidningen.
Bikinin i sig är väl inte fantastisk (mer bara MINIMAL), men flickan är det.

Tänk om flickorna idag skulle få vara så oretuscherade och "normala".

Om fotografiet tagits idag hade man raskt "trollat bort" ärret på magen efter blindtarmsoperationen, klickat bort finnen på hakan och "jämnat till" lårens undersida och pysslat vid knäets böjning så att inga hudveck syntes.

Men det är just det som är så fantastiskt med bilden. Att det inte är gjort. Klicka upp bilden och titta och känns dig lycklig över att det fanns en tid då man faktiskt kunde tro på fotografier.

Fridfullt ekopyssel

Vi har som tradition att julpyssla i mellandagarna, istället för bara de stressiga dagarna före jul.
På så sätt förlängs julen och det är NU vi verkligen har tid att låta glöggen smaka och julmusiken vibrera i våra sinnen.

Maken och jag julpysslar några ekovänliga små nissar och nissor. Trä, ekologisk ull och röd filt.
Vi köpte den som färdigt "kit" på Panduro, mer tänkt för barnen att pyssla tillsammans med farföräldrarna om längtan blev för lång på själva julaftonen.

Men glanspapper till julhjärtan, glasyren till att dekorera pepparkakor med och dessa nissar blev lite överflödiga när vi tillbringade väntan med att spela "Operation" och "Tjuv och Polis" istället.

 

Just nu är det julrea på massor av saker på Panduro (dock inte den här satsen som kostar 129:-)
Det är ju mycket billigare att köpa träkulor, två nystan garn och en filtbit.

Den här tyckte jag också var lite fin, men den var lite avancerad för småkottar, så därför avstod jag från att köpa den.

Nu när den är på rea så ska jag nog slå till faktiskt. Tycker om "folklore"känslan i dem.

Hoppas att ni haft en riktigt fin jul och ni också njuter av mellandagarna!

Med gemensamma nappatag har jag och maken klätt om fyra stycken stolar till köket.

Jag använder mig av ett smutståligt, galet slitstarkt tyg (typ hur många tiotusentals Martindales som helst).

 

Bilderna blir som de blir så här i vintertid, men tänk er hur möbelsnodden i ljus krämvit gläääänser och hur köket verkligen fick ett ansiktslyft när de tidigare fula överdragen rivits av och BRÄNTS i murspisen.

 

(Ta gärna en extra titt på karmstolen längre bort i köket.
Döm om min stora förvåning när Mrs Ewing drog ut en precis likadan i en matsalsensemble i ett avsnitt av de tidiga "Dallas"avsnitten de visar nu. :-D
På undersidan står en massa information om stolen, bland annat att den är tillverkad i USA, så det är otroligt häftigt faktiskt. Tänk att jag fyndade den för bara 40:- på en loppis.
:-)

 

...

Hur går det med julbestyren förresten?
Här känns det faktiskt otroligt lugnt.
Till och med datumljuset är precis nedbrunnet i "fas", vi brukar alltid behöva vrålelda ikapp annars.

Ulyana Seergenko

Betagen! Betagande!
Jag är helt förälskad i den nya ryska designern Ulyana Sergeenko.
Vilka kjolar, vilka snitt.

Jag vill sätta saxen i tygen direkt!!!

Kika här på hennes vinter/vår kollektion.
Jag vill ha ALLA! (Utom de korta shortsen, men det är mest för att jag inte vååågar, inte för att det inte är råsnyggt) ;-)

Hälsosamt julgodis

Finns det?

Jodå...titta så otroligt fantastiskt smarrigt. Jag blir så otroligt inspirerad att göra något liknande själv. Näe...jag ska sy upp de nya julgardinerna till vardagrumsfönstren.
De ligger just nu uppnålade och halvklara på vardagsrumsgolvet i väntan på att bli just exakt 26 cm kortare.
Sedan ska jag se hur jag ska knåpa ihop kuddar utav spillbiten.
Sedan ska jag sätta tänderna i något sådant här sött. ;-)
Sedan...ja-a....får nog lugna mig. Det kommer ju något som heter mellandagar också...hihi