Ibland så kommer jag ihåg; " Shit jag har ju en blogg! ". Sen går jag in och läser massa gamla inlägg, får världens nostalgi och tänker; "Jag borde ju fortsätta blogga". Sen blir det inget mer med det.

Det känns endå så KUL att allt finns kvar. Alla mina graviditeter står beskrivna i detalj, barnens första år. Alla sömnlösa nätter, alla bekymmer, alla resor och i stort sätt allt jag gjort under 5 års tid.
Önskar att jag kunde framkalla hela bloggen i en BOK, en bibel typ. Vill ha den hemma i bokhyllan och bläddra i på kvällarna. Vill använda den som ett uppslagsverk och slå upp år, månader och dagar och exakt kunna säga vad som skedde då.

"Berätta när jag var liten", får jag ofta höra från barnen. Jag har berättat massvis med historier men nu känns mitt minne rätt så uttömt. Men bloggen väcker ju nya minnen, såna där små detaljer i vardagen som min hjärna raderar men som står skriva här. SÅ COOLT.

Så. kanske jag ska börja blogga igen? Jag tvivlar på att någon faktiskt skulle läsa och ens bry sig om vad VI gör?
De finns så många som bloggar. Jag skulle förmodligen inte skriva så värst intressanta saker, mest blogga för min egen skull. Som en dagbok.

Känns iaf som att tiden finns nu, lite mer iaf. Snart är jag klar med utbildningen och ett nytt kapitel i ens liv börjar. Så, vi får se.