skiljobrefvens utfärdande kvarstå i det hela blott som
ett minne af en redan förlorad makt. Så fort tvist och
undersökning i ämnet förekommo, skulle de nämligen
utföras inför andra myndigheter. Trolofningar
och vissa ofullkomnade äktenskap upplöstes åter
omedelbart genom domkapitlets skiljobref, då mannen
och kvinnan voro ense om att skiljas och anmälde detta
för kapitlet. Skiljobrefs utfärdande var därjämte ett
oundgängligt afslutande moment i skilsmässeproceduren,
och de dömande myndigheterna hade att hänvisa
parterna till vederbörande kapitel för undfående af
skiljobref. Då person, hvars äktenskap upplösts
genom skillnad, tillhörde annan lära än den
evangelisk-lutherska, skulle han hänvisas till läraren
i sin församling, och af dess regler berodde hans rätt
att träda i annat gifte. Domkapitlet -eller annan
svensk myndighet utfärdade icke skiljobref åt sådan
person. Ej heller utfärdades skiljobref vid skillnad
i äktenskap, som ingåtts med borgerlig vigsel.
Nu gällande lag om äktenskaps ingående och upplösning
12 nov. 1915 känner icke skiljobrei. Sådant förekommer
numera blott i de fall, då domkapitel med bägge
parternas samtycke upplöser ett af de ofullkomnade
äktenskap, som på grund af före nya lagens tid
inträffade omständigheter fortfarande erkännes
som giltigt. I Finland utfärdas däremot alltjämt
skiljobref enligt 1734 års lajjs regler.
Skiljobrefvet i de kristna länderna har sin förebild i
den judiska rätten. Äfven denna fordrade ovillkorligen
en dylik handling (get) för skillnad i äktenskap. Men
enligt samma rätt utfärdades skiljo-brefvet af
mannen till hustrun. Och den mosaiska rätten
innehöll för öfrigt inga föreskrifter vare sig
om procedur inför viss myndighet eller bestämda
orsaker till sådan skillnad. Jfr
Skilsmässa.
A. W.
(C. G. Hj.)
Skill [ski1],
Edward, träsnidare, f. 23 juni 1831
vid London, d. 5 maj 1873 i Stockholm, inkallades
till Sverige 1865 som föreståndare för den ateljé,
som då uppsattes för "Ny illustrerad tidning". 1870
begaf han sig till Nord-Amerika, men återkom 1872
och återtog sin plats i tidningen. Hans porträtt
och andra träsnitt, i ett mjukt och vårdadt
maner, tillvunno sig erkännande. S. utbildade
flera elever, bland dessa Ida Falander.
--rn.*
Skillerspat l.
Bastit,
miner., ett mineral med
en sammansättning liknande serpentinens (se d. o.),
men med mindre magnesiumhalt än denna. Man ser
stundom i tät serpentin metalliskt skillrande korn
af svartgrön eller svartbrun färg, bildade genom
omvandling af bronzit eller enstatit. Skillerspaten
förekommer vid Baste på Harz, vid Todtmoos
i Schwarzwald och som tillfällig beståndsdel
hos vissa melafyrer, enstatit-porfyriter etc.
Ant. Sj.
(A. Hng.)
Skillersten, geol., petrogr. Se
Gabbro.
Skillerämne, kem. farm., stundom användt namn på
eskulin (se d. o.).
Skilling, ett skiljemynt af koppar, som i den svenska
mynträkningen infördes genom k. förordn.
27 nov. 1776, hvari stadgades, att hvarje riksdaler
skulle fördelas i 48 skillingar och hvarje skilling
i 12 runstycken. Dessförinnan hade man räknat
specieriksdalern i daler, ören och penningar, silfver-
eller kopparmynt. Men för att dessa räknevärden,
"hvaraf oreda kunde uppkomma", efter hand måtte
alldeles afläggas, påbjöds i nämnda förordning,
att "från 1777 års början alla publique verks
räkenskaper och handlandes böcker" m. m. skulle
föras i riksdalersräkning. Tillika bestämdes, att 18
dal. kmt i sedlar och skiljemynt (= 6 dal. smt) skulle
inlösas med 1 riksdaler i silfver eller sedlar. Då
en daler var 32 öre, blef följaktligen en skilling
lika med 4 öre smt.
Utom Riksgäldskontorets kopparmyntspolletter af
Skilling 1802.
1/2- och 1/4-skillings räknevärde, hvilka slogos redan
1799--1802, präglades emellertid intet skillingsmynt
förrän 1802, då till en början 1-skillingsstycken (se
fig.) ompräglades af 2 öre smt och 1/2 skilling af
1 öre smt. Äfven slogos 1/4- och 1/12-skilling. Ett
1-skillingsmynt skulle ha en vikt af 28,3 gr., och
de mindre mynten vägde i förhållande därefter. Under
Karl XIV Johans regering utmyntades till en början
1-skillingar af 17,0 gr. vikt, 1/2 sk. af 8,5
gr. vikt och 1/4 sk. af 4,3 gr. vikt samt, efter
1830, 1/6 sk. af 2,8 gr. och 1/12 sk. (runstycken)
af 2,4 vikt. Sedermera präglades, i enlighet med
1835 års myntordning, 2 sk. banko, 1 sk. banko
samt 2/3, 1/3 ocb 1/6 sk. banko af resp. 18,9,
11,3, 7,6, 4,7 och 2,4 gr. vikt. Utom sistnämnda
skiljemynt slogs under Oskar I:s regering äfven
ett mynt å 4 sk. banko, vägande 25,2 gr. Därmed
fortsattes ända till 1855, då skillingsmyntningen
upphörde. Liksom vid 1776 års realisation 1 rdr
specie bestämdes att innehålla 48 skilling, utgjorde,
enligt 1830 års myntbestämningslag, 1 rdr banko 48
skilling banko, men 1 rdr i silfver 128 sk. banko. I
Danmark hade skillingen 1814--73 ett värde af 1/96
rigsbanksdaler = 2 1/12 öre, i Norge till 1877
af 3 1/3 öre. Jfr
Schilling och
Shilling.
E. B.
(K. A. W.)
Skillingaryd, järnvägs-, post- och telegrafstation
vid Halmstad--Nässjö järnväg i Tofteryds socken,
Jönköpings län. Vid S. var
mötesplats för Jönköpings
regemente 1777--aug. 1914, och etablissemang för
regementet är där uppfördt. Vid S. anordnades 1897
och följande år ett skjutfält för artilleriet, där
bl. a. fältartilleriets skjutskola (se
Skjutskola)
är förlagd och större skjutförsök utföras.
C. O. N.
Skillinge, municipalsamhälle (enl. k. br. 23
