Meriter

2 Fries, Theodor (Thore) Magnus, son till F 1, f 28 okt 1832 i Femsjö (Jönk), d 29 mars 1913 i Uppsala. Student vid Uppsala univ 31 maj 1851, amanuens vid botan trädgården o museet i Uppsala vt 1853–vt 1859, fil kand 30 jan 1856, lär i naturhist vid Uppsala lyceum ht 1856–vt 1860, disp pro gradu 20 maj 1857, mag 5 juni s å, doc i botanik 17 dec s å, adjunkt i botanik o praktisk ekonomi 29 jan 1862, lär vid Ultuna lantbruksinst 1863–67 (styr:led där 1878–89), prof Borgströmianus 23 mars 1877–3 nov 1899, ordf i styr för Uppsala läns folkhögsk 1881–85 o för Uppsala arbetareinst 1883–93, inspektor för Gotlands nation 1878–99, för Smålands nation 1882–99, för Linnéanska stiftelsen å Hammarby 1882–1902, Uppsala univ:s rektor 1 juni 1893–31 maj 1899, inspektor för Fjellstedtska skolan från 1895, ordf i lärov:kommittén 1899–1902 o i examenskommissionen vid Sthlms högskola 1904, företog ett flertal vetensk resor 1856–1904, led av Uppsala läns landsting 1899–1906. LVA 1865, LVS 1866, led av Letterstedtska fören 1875, LVVS 1878, LLA 1879 (föredragande inom skogs- o trädgårdsavd från 1883), LFS 1882, RNO 1885, KNO1kl 1893, HedLLA 1897, med hedersdr i Uppsala 31 maj 1900, KmstkNO 1902, HedLVS 1907. Led av utl akademier o lärda sällsk.

G 8 aug 1875 i Sthlm (Maria) m Cathrina Gustafva Anjou, f 6 (dp 8) nov 1844 i Österby bruks förs, Film (Upps), d 31 okt 1927 i Uppsala, dtr till hammarsmedsmästaren vid Österby bruk Claes Abraham A o Anna Maria Öhrn.

Biografi

Thore F:s botaniska arbeten behandlar mest skandinaviska och arktiska lavars och kärlväxters systematik, geografi och morfologi, med stark övervikt för lavsystematiken, men även om andra kryptogamgrupper har han lämnat viktiga bidrag. Redan i den 17-årige gymnasistens första tryckta arbete, om en botanisk exkursion i Uppland 1850, möter man denna kombination, med bl a meddelanden om sjön Hedersvikens Najas flexilis och märkliga aegagropila-algbollar samt om Sveriges mest storvuxna lavart av släktet Parmelia, ny för norra Europa. Under sitt första studentår framträdde F 1852 i ett arbete om Femsjöfloran i Småland som utmärkt kännare av såväl kärlväxt- som lavfloran samt som självständig utredare av kritiska fanerogamsläkten. Samma blandning av iakttagelser om kärlväxter och lavar återkommer i hans reseskildringar från nordligaste Norge (1858 och 1865).

F:s endast om kärlväxter handlande skrifter inleddes 1854 med en uppsats om sv Corydalis-arter. Efter en rad smärre bidrag om diverse släkten publicerade han 1857–58 kritiska bidrag till nordöstligaste Norges flora, bl a klarläggande fyndet av den för Europa nya Crepis multicaulis och flera andra för Skandinavien nya arter. Om de två sv Isoëtes-arterna lämnade han 1852 och 1863 viktiga bidrag. Efter deltagandet i A E Nordenskiölds polarexpedition 1868 publicerade han 1869 värdefulla arbeten om resultaten, genom vilka Björnöns kända kärlväxtflora utökades med 9 arter och Spetsbergens med 14, av vilka en var för vetenskapen ny. Kritiska utredningar av bl a släktet Draba i dessa arbeten fullföljdes 1873 i en uppsats om Novaja Zemljas vegetation. Hans senare arbeten om kärlväxter är endast uppslagsboksartiklar och andra populära bidrag.

F:s rent lavsystematiska arbeten inleddes 1855–56 med ett par små uppsatser, vilka vittnade om att han tillägnat sig den förbättrade mikroskopteknik, som några år tidigare hade börjat revolutionera lavsystematiken. Därom och om en självständigt kritisk syn på lavsystematiken vittnade även doktorsavhandlingen »De stereocaulis et pilophoris commentatio» (1857) och dess utvidgning »Monographia stereocaulorum et pilophororum» (1858), vari F genom mikroskopiska sporstudier bl a klarlade, att de av honom nyuppställda småsläktena Pilophorus och Argopsis måste hållas isär från det stora busklavsläktet Stereocaulon, varmed de tidigare förblandats. F:s på djupgående analys av yttre och inre byggnad grundade utredning av differentieringen av Stereocaulon i artgrupper och arter överträffade i kvalitet alla tidigare utredningar av något lavsläkte.

Genom dessa båda arbeten ryckte F upp i främsta ledet bland sin tids lavsystematiker, och hans ställning befästes ytterligare genom »Lichenes arctoi Europae Groenlandiaeque hactenus cogniti» (1860, 298 kvartsidor) och »Genera heterolichenum europaea recognita» (1861). Det förra är en bearbetning av hans eget lavmaterial från nordöstligaste Norge tillsammans med det som förut hade samlats i arktiska Europa och på Grönland. Det senare är en kritisk granskning av de talrika släkten, som föreslagits inom de flerskiktiga lavarna, och en systematisk översikt över dessa, vilken fick stort anseende som ett av de bästa försök till en sådan som dittills gjorts. I den häftiga polemik med William Nylander, i vilken F drogs in genom dennes våldsamma angrepp 1857–61, var F den överlägsne i både sak och ton.

»Lichenes spitsbergenses» (1867) är en bearbetning av de av svenska Spetsbergsexpeditioner 1861 och 1864 hemförda lavarna, enligt den norske arktislichenologen Lynge (1938) »the most important publication on Spitsbergen lichens up to the present day». F:s egna stora lavsamlingar från Björnön och Spetsbergen 1868 och från Västgrönland 1871 låg ouppackade ända till 1929, då Lynge åtog sig deras bearbetning och till stor del genomförde den. Som exempel på deras värde kan nämnas, att F under 5 dagar på Björnön enligt L »brought together one of the largest and most important collections of lichens ever seen from Arctic regions». Om utomskandinaviska arktiska lavar publicerade F efter 1867 endast några obetydliga artlistor och en liten uppsats 1879 om lavar från den nordligaste amerikanska övärlden.

F:s största och viktigaste lavarbete är hans »Lichenographia scandinavica» (1871–1874, 639 oktavsidor). Denna monumentala men tyvärr ofullbordade handbok om Nordens lavar har under nära ett århundrade varit och är alltjämt ett oumbärligt hjälpmedel för varje nordisk lichenolog. Särskilt första delen är dock nu föråldrad genom sitt vidsträckta artbegrepp och sin undervärdering av de vegetativa fortplantningsorganens (sorediernas och isidiernas) systematiska betydelse. Viktigt är att nomenklaturen delvis grundats på en granskning av Acharius' lavherbarium i Helsingfors. Av den planerade 3:e delen blev endast ett fragment, »Polyblastiae Scandinaviae», tryckt i Vetenskapssocietetens universitets-jubileumsvolym 1877.

I inledningen till Lichenographia Scandinavica framlade F en ny huvudindelning av lavarna i 6 klasser grundade på gonidiema eller det man nu kallar lavalgerna. Liksom andra samtida lavsystematiker opponerade han mot den 1869 framställda teorin om lavarna som dubbelorganismer av svampar och alger, men lät senare övertyga sig och framträdde 1892 i en promotionsföreläsning »Om växtbolag» och 1897 i en »Lärobok i systematisk botanik» som klar anhängare av denna teori. Redan 1866 hade han i de s k cephalodierna hos Stereocaulon själv påvisat förekomsten av parasitiska alger, helt annorlunda än detta lavsläktes gonidier men liksom dessa omspunna av lavhyfema.

F var även en god svampkännare. År 1909 utgav han en monografi över »Skandinaviens tryfflar och tryffelliknande svampar». Han publicerade även åtskilliga populära skrifter om de mest växlande botaniska frågor.

Genom sitt deltagande i polarexpeditioner 1868 och 1871 kom F att i hög grad intressera sig för arktiska resor. Tillsammans med expeditionens läkare G Nyström skrev han en samling »Reseskizzer» från »Svenska polar-expeditionen 1868 med kronoångfartyget Sofia» (till Björnön och Spetsbergen). Han publicerade även en bok om »Grönland, dess natur ooh innevånare efter äldre och nyare författares skildringar samt egen erfarenhet» (1872), översatte och bearbetade J Payers bok om upptäcktsresor i Norra Polarhavet (till Nordöstgrönland ooh Frans Josefs land) samt skrev sammanfattande översikter om »de senaste polarfärderna!» (1876) och om A E Nordenskiölds arktiska expeditioner (1880).

Till Linné-forskningen, åt vilken F ägnade sitt huvudsakliga författarskap under sina sista årtionden, publicerade han sitt första bidrag, »Om några nyligen upptäckta Linnéanska manuscripter», redan 1857. År 1861 följde »Anteckningar rörande en i Paris befintlig Linnéansk växtsamling», 1878 utgav han tillsammans med fadern en ny upplaga av Linnés anteckningar över Nemesis divina och s å utkom hans tal vid 100-årsminnet av Linnés död. Åren 1893–98 utgav F som bilagor till installationsinbjudningar 8 delar av »Bidrag till en lefnadsteckning öfver Carl von Linné». I »Några blad ur termometerns historia» (1897) granskade F kritiskt Linnés insats vid omkastningen av gradtalen för vattnets fryspunkt och kokpunkt på Celsii termometer och visade att det »i själva verket var Linnés termometer, som segrade över alla andra och nu allmänt begagnas över hela världen . ..». År 1903 kom i 2 volymer F:s alltjämt oöverträffade 900-sidors bok »Linné. Lefnadsteckning». Ett uttalande i denna om Linné-minnen i Botaniska trädgården i Uppsala föranledde en flerårig polemik mellan F och hans efterträdare F R Kjellman. Åren 1905–13 utgav F på svenska 5 band skrifter av Linné, till stor del översatta av honom (bl a Flora lapponica), i ett fall (Iter lapponicum) grundad på hans egen tolkning av Linnés svårtydda dagbok, och 1907–12 utgav han 6 band »Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné». Till F:s Linné-skrifter ansluta sig bl a åtskilliga skrifter om naturalhistorien i Sverige under förlinneansk tid, en av dem (1898) ägnad »den första naturvetenskapliga forskningsfärden i Sverige», Lapplandsresa.

Den handlingskraftige F upprustade och nyordnade universitetets botaniska institution, dess trädgård och museum och skapade dess botaniska laboratorium. Han var en utomordentlig föreläsare och lärare, samlade många elever och presenterade sitt ämne både i tal och skrift på ett lättillgängligt sätt. Hans praktiska handlag, människointresse och representativa framträdande medförde bl a ett flertal inspektorsuppdrag och rektoratet för universitetet.

Författare

G Einar Du Rietz

Arkivuppgifter

Brev från F i UUB, RA, KB, VA, VVS:s arkiv, Gbg, o Bonniers arkiv, Sthlm.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se Svensk botanisk tidskrift, 8, 1914, Sthlm, s. 103–146. Jfr VAA, 1914, Sthlm, s. 390–396, samt Krok, s. 220–228.

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 23 mars 1877, nr 20, RA. – A Anjou, Den vallonska slägten Anjou (1902); A Gleve v Euler, Från min barndoms o ungdoms Uppsala (Hågk o livsintr, 18, 1937); O Gertz, Linnéstudier. Minnesteckn:r ... (1935); E Hemmendorff, nekr i Sv botan tidskr 1914; H8D, årg 1 (1899), s 113, årg 14 (1912), s 49 f; Inbjudn:skr till . . . drspromotioner [Uppsala] (1900); Krok; CAM Lindman, T M F (VAA 1914); A Nordfelt, Personligheter, som jag inte glömt (Hågk o livsintr, 8, 1927); S Samuelsson, H allm lärov i Uppsala (1952); R Sernander, nekr i Berichte der deutschen botanischen Gesellschaft 1914; dens, T M F 1832—1932 (SLSÅ 15, 1932); C Skottsberg, T M F. En Uppsalabotanikens förgrundsgestalt (Natio Smolandica 1947); E Thyselius, Förteckn öfver kommittébetänkanden 1809–1894 (1896), 2, 1895–1903 (1904); Till Upsala-professorernas porträtt (Ny ill tidn, 1895. s 2061.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Thore M Fries, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14488, Svenskt biografiskt lexikon (art av G Einar Du Rietz), hämtad 2026-10-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14488
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Thore M Fries, urn:sbl:14488, Svenskt biografiskt lexikon (art av G Einar Du Rietz), hämtad 2026-10-25.