Albert Ranft

	Albert Ranft
Född	Albert Adam Ranft; 23 november 1858; Stockholm, Sverige
Död	5 oktober 1938 (79 år); Stockholm, Sverige
Aktiva år	1876-193?
Maka	Alma Helin ; (1878–1881) ; Lisa Gottschalck ; (1893–1938; hans död)
Betydande roller
	Stockholms allmänt erkände teaterkung i början av 1900-talet
	IMDb SFDb

Albert Adam Ranft, född 23 november 1858 i Stockholm, död 5 oktober 1938 i Stockholm^[1], var en svensk teaterchef och teaterman som under en period ägde samtliga Stockholms privatteatrar och därmed förtjänade epitetet "teaterkungen".

Som regissör tillhörde han inte de mest konstnärligt högtstående och arbetade mest i lättare genrer såsom lustspel, men som teaterchef organiserade han både folklig nöjesteater och tidens spjutspetsdramatik som Strindberg. Hans storhetstid får förstås mot bakgrund av dels Ranfts personliga förmågor att knyta rätt kontakter och engagera personer med talang, förmågan att vädra rätt i tiden och att han genom arv fått ekonomiska resurser att realisera sina planer, dels att tiden var gynnsam för teater som affärsverksamhet på ett sätt den varken varit förut eller blev senare; han befann sig i tiden efter teatermonopolets upphävande men innan man byggt upp system för statliga och kommunala subventioner av teatern (och före ljudfilmens genombrott). Efter epoken Ranft blev det, på grund av det offentligt finansierade teaterutbudet, allt svårare att driva privatteater med höga konstnärliga ambitioner.

Biografi

Albert Ranft var son till snickarmästaren Adolf Fredrik Ranft. Han studerade en tid 1875 vid Dramatiska teaterns elevskola.^[2] Hans debut som skådespelare är oklar men sommaren 1875 tog han anställning i F. Nelsons resande teatersällskap, året efter spelade han i den danska skådespelaren Magda von Dolckes teatersällskap i Örebro och sedan 1876–1877 i Knut Tivanders operettsällskap, en större och mer välkänd grupp. 1877–1878 var han anställd hos Ludvig Otterström, 1878–1881 hos Gustaf Bergström och Gustaf Haqvinius på Södra teatern och 1881–1882 hos August Warberg vid Mindre teatern. 1882 knöts han till August Lindbergs teatersällskap, som han 1884 övertog och ledde fram till 1886.^[2]

Ranft engagerades 1886-1890 som regissör och skådespelare vid Stora teatern i Göteborg och hos Hjalmar Selander 1890-1892. Han blev åter självständig genom att överta Stora teatern i Göteborg samtidigt som han drev ett kringresande teatersällskap 1892-1893. Hösten 1893 fick han en stor framgång med Frans Hedbergs översättning av det danska sagospelet Et Folkesagn, vilket försvenskat och anknutet till lokalsägen om Ljungby horn och pipa fick heta Ljungby horn. Huvudrollerna spelades av Anders de Wahl och Constance Gottschalk och pjäsen gavs på Storan i Göteborg, i Malmö och på Djurgårdsteatern i Stockholm totalt 117 gånger på mindre än 10 månader.

1895 övertog Ranft Vasateatern i Stockholm, och drev därmed samtidigt scener i två olika svenska städer. Till Vasan knöt han skådespelarnamn som Anders de Wahl, Tore Svennberg, Julia Håkansson, Gerda Lundequist och regissören Harald Molander, som satte upp seriösa dramatiska verk som Ibsen och Shakespeare. Albert Ranft betecknades på tidigt 1900-tal som Stockholms teaterkung; han var under en tid chef för samtliga sju privatteatrar i Stockholm: Vasateatern 1895-1928, Svenska teatern 1899-1925, Södra teatern 1900-1926, Östermalmsteatern från 1903, Kungliga teatern från 1908, Oscarsteatern 1906-1926 samt Djurgårdsteatern somrarna 1892-1896 och från 1898. Dessutom drev han Stockholmsoperan 1908-1910^{[källa behövs]} eller 1909-1911^[3], Alhambrateatern 1919-1923 och även Stora Teatern i Göteborg 1899-1917 som operettscen. 1903 hade Ranfts företag omkring 400 fast anställda och nästan lika mycket tillfälligt anställd personal.

Som ett mått på hans kändisskap och popularitet kan ses den undersökning som Aftonbladet publicerade den 17 september 1911, där Ranft med tre rösters marginal vann över Sveriges konung Gustav V om vem som är "den mest kända personen nu boendes i Stockholm?"

Svenska teatern på Blasieholmen blev Ranfts seriösa huvudscen, dit ensemblen från Vasateatern flyttade. På Svenska teatern premiäruppfördes flera pjäser som har satt avtryck i teater- och filmhistorien, bland annat Strindbergs Ett drömspel, och teatern ansågs allmänt vara i klass med Dramaten. Hans övriga teatrar hade lättare repertoar med Södra teatern som scen för lustspel. Troligen användes en del av inkomsterna från teatrar med folkligare repertoar ibland för att finansiera den högre dramatiken på Svenska teatern.

Ranfts försök att driva Stockholmsoperan var ett riskabelt företag då operan redan gick dåligt. På det förlorade han mycket pengar, liksom på ett par andra felsatsningar. Filmen blev en allt värre konkurrent om publiken och ett par år in på 1920-talet fick Ranfts företag ekonomiska problem. 1925 brann Svenska teatern, som visserligen var försäkrad men Ranft hade inte råd att reparera och inreda på nytt. 1926 gick hans företag i konkurs. Efter konkursen startade han, tillsammans med medintressenter, om på nytt i Operettaktiebolaget, men gick igenom en ny konkurs 4 januari 1929. Operettaktiebolagets tillgångar vid konkursen uppgick till 13 753 kr medan skulderna uppgick till 81 651 kr varav 40 971 avser löner till personalen.^[4]

Ranft var en svuren fiende till filmen, och hans skådespelare var kontraktförbjudna att filma. Själv medverkade han dock i två statistroller på film.

Albert Ranft är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm.^[5]

Familj

Ranft föddes i en tämligen välbärgad familj. Han var son till snickarmästare A. F. Ranft och Katarina Amalia Ranft, född Reijhell. Han var från 1878 gift med skådespelaren Alma Helin och från 1893 med skådespelaren Lisa Ranft, med vilken han hade barnen operettsångaren Kajsa Ranft och skådespelaren Nils Ranft.

Han var bror till skådespelaren Gustaf Ranft.

Filmografi

1927 – En perfekt gentleman
1930 – För hennes skull

Teater

Regi (ej komplett)

År	Produktion	Upphovsmän	Teater
1889	Ett köpmanshus i skärgården	Frans Hedberg	Stora Teatern, Göteborg^[6]
1894	Ljungby Horn Et folkesagn	Edgar Collin, Vilhelm Østergaard, Alfred Ipsen, Johan Peter Emilius Hartmann och Niels W. Gade Bearbetning Frans Hedberg	Djurgårdsteatern^[7]
1895	Texas Jack A Texas Steer	Charles H. Hoyt Översättning C. Correus	Djurgårdsteatern^[8]
1896	Spökhotellet L’Hôtel de Libre-Echange	Georges Feydeau och Maurice Desvallières Översättning Axel Bosin	Djurgårdsteatern^[9]^[10]
1898	Fruar på krigsstråt Le Dindon	Georges Feydeau Översättning Axel Bosin	Djurgårdsteatern^[11]
1899	Kontrollören vid sofvagnarna Le Contrôleur des wagons-lits	Alexandre Bisson Översättning Axel Bosin	Djurgårdsteatern^[12]
1900	Leontines män Les Maris de Léontine	Alfred Capus	Djurgårdsteatern^[13]
	Valet i Bombignac Le député de Bombignac	Alexandre Bisson	Djurgårdsteatern^[14]
	English spoken LʼAnglais tel qu'on le parle	Tristan Bernard	Djurgårdsteatern^[15]
1901	Stiliga Agusta	Gustaf af Geijerstam	Södra Teatern^[16]
1902	Niniche	Marius Boullard, Alfred Hennequin och Albert Millaud Översättning Selfrid Kinmansson	Djurgårdsteatern^[17] Flyttad till Södra Teatern
1910	Penelope	Somerset Maugham	Vasateatern
1911	Spökhotellet L'Hôtel du libre-échange	Georges Feydeau och Maurice Desvalliéres Översättning Axel Bosin	Oscarsteatern^[18] Flyttad till Djurgårdsteatern
1912	Spökhotellet L'Hôtel du libre-échange	Georges Feydeau och Maurice Desvallieres	Vasateatern^[19]
	Frihetsbröderna Les Brigands	Jacques Offenbach, Henri Meilhac och Ludovic Halévy	Oscarsteatern
	Leontines män Les Maris de Leontine	Alfred Capus	Vasateatern
1913	Borgmästarinnan La Présidente	Maurice Hennequin och Pierre Veber	Vasateatern^[20]
1916	Fruar på krigsstråt Le Dindon	Georges Feydeau	Djurgårdsteatern^[21]/ Turné
1916	Spökhotellet L'Hôtel du libre-échange	Georges Feydeau och Maurice Maurice Desvalliéres Översättning Axel Bosin	Djurgårdsteatern/ Turné^[22]
1920	Don Cesar	Rudolf Dellinger och Oscar Walther	Oscarsteatern regi tillsammans med Elvin Ottoson
1921	Borgmästarinnan La Présidente	Maurice Hennequin och Pierre Veber	Vasateatern^[23]
	Niniche	Marius Boullard, Alfred Hennequin och Albert Millaud	Oscarsteatern
	Annonsera! It Pays To Advertise	Roi Cooper Megrue och Walter Hackett	Vasateatern
	Frihetsbröderna Les Brigands	Jacques Offenbach, Henri Meilhac och Ludovic Halévy	Oscarsteatern
1922	Spökhotellet L'Hôtel du libre-échange	Georges Feydeau och Maurice Desvallières	Vasateatern
1923	Fruar på krigsstråt Le Dindon	Georges Feydeau	Vasateatern^[24]^[25]
1924	Borgmästarinnan La Présidente	Maurice Hennequin och Pierre Veber	Vasateatern^[26]
1925	Herrn kommer klockan 5 Le Monsieur de 5 heures	Maurice Hennequin och Pierre Veber	Vasateatern regi tillsammans med Knut Nyblom
1926	Borgmästarinnan La Présidente	Maurice Hennequin och Pierre Veber	Vasateatern^[27]
1926	Niniche	Marius Boullard, Alfred Hennequin och Albert Millaud	Vasateatern^[28]
1932	Onsdagsflickan Onsdagsveninde	Paul Sarauw	Folkteatern^[29]

Roller (ej komplett)

År	Roll	Produktion	Teater
1881	Krogh	Under förmälningshögtidligheterna Frans Hedberg	Mindre teatern^[30]
	Raoul de Gardefeu, en parisisk dandy	Pariserliv (La Vie parisienne) Jacques Offenbach, Henri Meilhac och Ludovic Halévy	Mindre teatern^[31]
	Carmagnola, en rövare	Frihetsbröderna (Les Brigands) Jacques Offenbach, Henri Meilhac och Ludovic Halévy	Mindre teatern^[32]
1882	Richard	Gipsfiguren (Die Gipsfigur) Theodor Taube	Mindre teatern^[33]
	Lind En dalkarl	Silfverbröllopsparen Johan Jolin	Teatern å Kongl. Djurgården^[34]
	Ryttmästaren	Damer och husarer (Damy i huzary) Aleksander Fredro	Teatern å Kongl. Djurgården^[35]
	Frans	Gubben i månen (Der Mann im Monde) Carl Millöcker, Carl Costa och Eduard Jacobson	Teatern å Kongl. Djurgården^[36]
	Prudlay	Ajax och hans tvätterska (Ajax et sa blanchisseuse) Eugène Grangé, Armand Montjoye och Alexandre Charles Chaulieu	Teatern å Kongl. Djurgården^[37]
	Öfverste Osmond	Nya garnisonen, eller Sju flickor i uniform (Les Femmes soldats ou La Fortresse mal défendue) Emmanuel Théaulon och Armand d'Artois	Teatern å Kongl. Djurgården^[38]
	Baron de la Grange-Batelière	Lili Hervé, Alfred Hennequin och Albert Millaud	Teatern å Kongl. Djurgården^[39]
	Eberling	Syfröknarna (Eine leichte Person) Anton Bittner	Teatern å Kongl. Djurgården^[40]
	Fernand Mondego, Grefve de Morcerf	Greven av Monte Christo (Le Comte de Monte Christo) Alexandre Dumas den äldre	Mindre teatern^[41]
1890	Grefve de Fougeron	Fruarna Montanbrèche (Mesdames Montanbrèche) Clairville och

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

[15]

[16]

[17]

[18]

[19]

[20]

[21]

[22]

[23]

[24]

[25]

[26]

[27]

[28]

[29]

[30]

[31]

[32]

[33]

[34]

[35]

[36]

[37]

[38]

[39]

[40]

[41]