Hoppa till innehÄllet

Carl Eldh

FrÄn Wikipedia
Den hÀr artikeln handlar om skulptören. För 1700-talspoeten, se Carl Eldh (poet).
Carl Eldh
Carl Eldh i sin ateljé omkring 1935.
Född10 maj 1873
Film, Sverige
Död26 januari 1954 (80 Är)
Stockholm, Sverige
BegravningsplatsKyrkhults kyrka[1]
KonstnÀrskap
FĂ€ltskulptur
UtbildningAcadémie Colarossi
Signatur
Redigera Wikidata (för vissa parametrar)

Carl Johan Eldh, född 10 maj 1873 i Film i Uppland, död 26 januari 1954 i Stockholm, var under första hÀlften av 1900-talet en av de mest anlitade skulptörerna i Sverige.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]
Carl Eldh (till vÀnster) 1953 med riksmarskalken Birger Ekeberg och kung Gustaf VI Adolf.
Carl Eldhs familjegrav med Ätta konstverk utförda av Carl och Elise Eldh pÄ kyrkogÄrden vid Kyrkhults kyrka.

Carl Eldh föddes i ett gruvarbetartorp i Söderskogen, Films socken i Östhammars kommun, nĂ„gon kilometer frĂ„n Dannemora gruva[2]. Han vĂ€xte upp under knappa omstĂ€ndigheter. Hans far var smed och det pĂ„verkade sĂ€kert sonens yrkesval. Vid 19 Ă„rs Ă„lder pĂ„började han sin utbildning vid Tekniska skolan (Konstfack) i Stockholm.

Eldh var frĂ„n början ornamentskulptör och verkade bland annat som sĂ„dan under renoveringen av Uppsala domkyrka pĂ„ 1890-talet.[3] Under studieĂ„ren i Paris 1897–1904 livnĂ€rde han sig bland annat som trĂ€snidare. MĂ„let var dock att fĂ„ en skulptörutbildning i Paris, dĂ€r skulptören Auguste Rodin inspirerade honom starkt. Vid vĂ€rldsutstĂ€llningen 1900 i Paris representerade han Sverige med skulpturen Oskuld. Studierna vid AcadĂ©mie Colarossi gav resultat och 1902 fick han guldmedalj pĂ„ Salongen för sina verk Modersorg och Linnea. Hans tidiga verk prĂ€glas av en mjuk, nĂ€stan besjĂ€lad form, bland annat i unga nakna gestalter, till exempel Ungdom, frĂ„n 1911.

En kopia av Eldhs Wennerberg-staty avtÀcktes den 30 april 1916 pÄ Kaptensudden vid DjurgÄrdsbrunnsviken av prins Eugen och i nÀrvaro av kronprinsessparet (Gustaf VI Adolf och Margareta av Storbritannien och Irland), Gunnar Wennerbergs anhöriga samt donatorn John Josephson med hustru Ellen.[4] DÀremot var upphovsmannen Carl Eldh inte nÀrvarande.

Efter hand utvecklades Eldhs stil mot en kraftfull realism. PortrÀttbysten av kung Oscar II var den första i en lÄng rad offentliga portrÀtt av mÄnga av sin tids kulturpersonligheter. HÀr liksom i monumentalverken söker han sig mot en renare form, som exempelvis skulpturerna i stadshustrÀdgÄrden vid Stockholms stadshus Är 1923. Diktaren (Strindberg), Poeten (Fröding) och MÄlaren (Josephson) Àr alla symboliska tolkningar av konstnÀrskapet. Större formlidelse finns i det Rodininspirerade Strindbergmonumentet i Tegnérlunden, Stockholm, frÄn 1916, dÀr Strindberg skildras som den vid klippan fjÀttrade titanen. Bronsen i Tegnérlunden kom pÄ plats först 1942. Carl Eldh modellerade skulpturen Den unge Strindberg i skÀrgÄrden till August Strindbergs 60-Ärsdag 1909. Den göts i brons och sattes upp utanför Carl Eldhs ateljémuseum i Bellevueparken 1968.

Kort efter sin hemkomst frĂ„n Paris trĂ€ffade han Elise Persson och 1907 föddes dottern Brita. År 1921 flyttade hustrun och dottern till Kalifornien för att förbereda vĂ€gen till den amerikanska marknaden. Carl Eldh stannade dock kvar i Sverige. Efter hans död 1954 fick dottern en viktig roll i etablerandet av det framtida museet.

Carl Eldh var vid sidan av Christian Eriksson och Carl Milles den mest anlitade skulptören i Sverige under första hĂ€lften av 1900-talet. Han arbetade ihop med en lĂ„ng rad vĂ€lkĂ€nda svenska arkitekter som gĂ€rna anlitade honom som skulptör, bland annat Ivar Tengbom, Erik Lallerstedt och Ragnar Östberg. Av Ragnar Östberg fick Carl Eldh uppdraget att utsmycka stadshustrĂ€dgĂ„rden med skulpturer.

Carl Eldhs största och sista fullbordade verk Àr Brantingmonumentet i högrelief pÄ Norra Bantorget, Stockholm. Gipsmodellen blev klar 1942, men bronsen kom pÄ plats först 1952. Monumentet bestÀlldes redan 1935, men göts först 1947 pÄ Herman Bergmans Konstgjuteri och avtÀcktes den 2 juni 1952 under högtidliga former.

Eldh representerad vid bland annat Nationalmuseum[5], Moderna museet[6] i Stockholm och Kalmar konstmuseum[7]. Eldh var ledamot av SkönhetsrÄdet mellan 1932 och 1945.

Carl Eldhs familjegrav finns pÄ kyrkogÄrden vid Kyrkhults kyrka i Blekinge.

Bildgalleri (verk i urval)

[redigera | redigera wikitext]

Se Àven

[redigera | redigera wikitext]

KĂ€llor

[redigera | redigera wikitext]
  • Åsa Cavalli-Björkman, Petra Gröminger m.fl. Carl Eldhs AteljĂ©museum, ISBN 91-631-7296-8
  • Karl Asplund Carl Eldh, Stockholm 1943
  • KonstnĂ€rsförbundets Ă„rshĂ€fte 1904

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ Carl Eldhs statyer stulna pĂ„ kyrkogĂ„rden, P4 Blekinge, 3 juni 2014, lĂ€s online.[kĂ€lla frĂ„n Wikidata]
  2. ↑ Malla Jansson; "Söderskogen, en bevarad gruvdrĂ€ngsby frĂ„n 1700-talet" i "Dannemorabygden" (Dannemora hembygdsförenings Ă„rsskrift) 1989, sidan 45
  3. ↑ Svensk uppslagsbok, Malmö 1931
  4. ↑ Erik Lindorm, "Gustaf V och hans tid 1907-1918", 1979, sidan 417, ISBN 91-46-13376-3.
  5. ↑ Nationalmuseum
  6. ↑ Moderna museet
  7. ↑ ”Kalmar konstmuseum”. Arkiverad frĂ„n originalet den 1 december 2017. https://web.archive.org/web/20171201232702/http://konstdatabas.designarkivet.se/index.php/Detail/Object/Show/object_id/257. LĂ€st 1 december 2017.

Externa lÀnkar

[redigera | redigera wikitext]
HĂ€mtad frĂ„n ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Carl_Eldh&oldid=59479051”