Dalkulla
- För andra betydelser, se Kulla.
Kulla Ă€r en Ă€ldre dialektal benĂ€mning pĂ„ en ogift kvinna, tidigare vanlig i flera delar av landet men anvĂ€nds idag frĂ€mst om kvinnor frĂ„n landskapet Dalarna. I den Ă€ldsta kĂ€nda kĂ€llan frĂ„n 1640 Ă€r kulla synonymt med kvinna.[1] Hornlösa kor kallas ocksĂ„ för kulla vilket tros ha ett starkt samband.[1] SĂ„ lĂ€nge flickor gick i kolt kallades de lisskulla (alltsĂ„ liten kulla). I cirka 8â12-Ă„rsĂ„ldern kallades flickor för sturkulla och kunde dĂ„ fĂ„ gĂ„ klĂ€dd som en vuxen kvinna men med flickmössan kvar. Efter konfirmationen kallades flickor för kullor och fick dĂ„ gĂ„ klĂ€dda som en vuxen kvinna. En Ă€ldre ogift kvinna kallades gammkulla medan en gift kvinna kallades kĂ€ring. Den manliga motsvarigheten till benĂ€mningen Ă€r dalkarl eller mas, beroende pĂ„ vilken del av Dalarna man kommer ifrĂ„n.
Idag anvÀnds kulla, i betydelsen kvinna, huvudsakligen i sammansÀttningen dalkulla om kvinna frÄn Dalarna, men Àven VingÄkerskulla om en kvinna frÄn VingÄker och det mindre vanliga vallkulla förekommer.[1] Kulla förekommer av samma skÀl i ett flertal vÀxt- och fÄgelnamn som morkulla, brunkulla, duvkulla med flera. Namnet förekommer ocksÄ i en rad ortsnamn.
