Hoppa till innehÄllet

Georges Cuvier

FrÄn Wikipedia
Georges Cuvier
Cuvier, omkring 1828
FöddJean Léopold Nicolas Frédéric Cuvier
23 augusti 1769[1][2][3]
Montbéliard[1][4], Frankrike
Död13 maj 1832[2][5][3] (62 Är)
Paris gamla tolfte arrondissement
BegravdPĂšre-Lachaise[6]
Medborgare iFrankrike[7]
Utbildad vidStuttgarts universitet
SysselsÀttningPaleontolog[8], filosof, botaniker, antropolog, naturvetare[9], författare[10], vetenskaplig samlare[11], iktyolog, professor[12], politiker[8], malakolog, zoolog[8], universitetslÀrare[8], ornitolog, anatom[8]
Befattning
Ledamot av Pairkammaren
Direktör för MusĂ©um national d'histoire naturelle (1808–1832)
Stol nummer 35 i Franska akademien (1818–1832)
ArbetsgivareMuséum national d'histoire naturelle
Collùge de France (1800–1832)[12]
MakaAnne-Marie Duvaucel
(g. 1804–)[13]
BarnClĂ©mentine‏ Cuvier (f. 1809)
SlÀktingarFrédéric Cuvier (syskon)
Namnteckning
Redigera Wikidata

Jean LĂ©opold Nicolas FrĂ©dĂ©ric Cuvier, kĂ€nd som Georges Cuvier, född 23 augusti 1769 i MontbĂ©liard i dĂ„varande WĂŒrttemberg, död 13 maj 1832 i Paris, var en fransk zoolog och paleontolog, adlad till baron. Cuvier var den förste som studerade paleontologi som en zoologisk vetenskap. Cuvier anses ocksĂ„ vara den jĂ€mförande anatomins fader, dĂ„ han rekonstruerade hela skelett av fossila, dittills okĂ€nda fyrfotadjur. Inom systematiken förbĂ€ttrade han Carl von LinnĂ©s sexualsystem. Han ansĂ„g att djurens anatomi följde grundlĂ€ggande naturlagar pĂ„ samma sĂ€tt de fysikaliska lagarna.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Cuvier föddes Ă„r 1769 i MontbĂ©liard som dĂ„ tillhörde Hertigdömet WĂŒrttemberg, och blev fransk medborgare först Ă„r 1793.[14] Han studerade i Stuttgart, och antog efter avlagda examina plats som lĂ€rare hos en grevlig familj i Normandie. DĂ€r fick han tillfĂ€lle att undersöka sĂ„vĂ€l havets djurvĂ€rld och fossila avlagringar. De skrifter som han utvecklade i Ă€mnet blev sĂ„ uppmĂ€rksammade, att han 1795 kallades till Paris, dĂ€r han blev lĂ€rare vid École centrale. Redan 1796 blev han Ă€ven medlem av Institut de France och började nu publicera en rad smĂ€rre arbeten frĂ€mst över lĂ€gre havsdjur.[15]

1796 lade han i sin Om arterna av levande elefanter och fossila en revolutionerande upptÀckt. Genom de franska militÀra framgÄngarna i NederlÀnderna hade man lagt beslag pÄ en privat samling av fossila "elefanter" i Haag och sÀnt dem till Paris. Cuvier lÀt nu jÀmföra dessa afrikanska och indiska elefanter. NÀr han jÀmförde deras tÀnder och kÀkar upptÀckte han att de i form och storlek pÄ benen skilde sig frÄn de levande elefantarterna, och ansÄg att de fossila elefanterna borde klassas som en egen art. Till skillnad frÄn de indiska och afrikanska elefanterna Äterfanns inte dessa ben i tropiska klimat. NÀr kort dÀrpÄ den första helt bevarade kroppen frÄn Sibiriens permafrost dokumenterades, gav Cuviers tankar ytterligare stöd. Cuvier gav arten namnet Mammut.

Han blev professor vid CollÚge de France 1799, och senare professor i jÀmförande anatomi vid naturhistoriska museet, och började 1800 tillsammans med Georges Louis Duvernoy och André Marie Constant Duméril utge de berömda Leçons d'anatomie comparée, vilka dock aldrig fullbordades. 1803 blev Cuvier franska vetenskapsakademins stÀndige sekreterare. 1814 blev han statsrÄd och 1831 pÀr av Frankrike.[15]

Senare fortsatte Cuvier sitt katalogiseringsarbete. Han kom Àven dÀrefter att upptÀcka och identifiera ytterligare en elefantart, Mastodonten. Han lyckades Àven identifiera ett djur som pÄminde om en jÀttelik sengÄngare, Megatherium. Bland djupare avlagringar hittade Cuvier andra fynd, och kunde dÀr identifiera en stor havsödla Mosasurus i samma lager fann han Àven utdöda krokodilarter.[16]

Cuvier tolkade dessa skilda geologiska lager utmĂ€rkta av olika djurarter, utifrĂ„n en katastrofteori, dĂ€r han menade att varje system eller tidsĂ„lder hade haft sin sĂ€rskilda vĂ€xt- och djurvĂ€rld som hade gĂ„tt under pĂ„ grund av stora katastrofer av syndaflodens styrka. Nya arter hade sedan uppkommit genom nyskapelse och skikten frĂ„n olika tidsĂ„ldrar innehĂ„ller dĂ€rför olika uppsĂ€ttningar fossil. Han baserade denna teori pĂ„ observationer i Ă€ldre geologiska skikt vilka fanns under de yngre lagren, dĂ€r han hittade lĂ€mningar efter djur som ju lĂ€ngre ned han kom hade allt mindre gemensamt med samtidens djur. Han kom hĂ€r i konflikt med Jean-Baptiste de Lamarck och Étienne Geoffroy Saint-Hilaire som menade sig finna tecken pĂ„ att nya arter utvecklat sig ur gamla.[16]

Cuvier hade frÄn 1810-talet kontakt med William Buckland under framvÀxten av den brittiska paleontologin. Cuvier var Àven den som 1821 skulle utvÀrdera Gideon Mantells första fynd av en landlevande jÀtteödla, en tand frÄn en Megalosaurus. Hans första bedömning var dock att den var en tand frÄn en noshörning, nÄgot som kom att sÄra Mantell hÄrt. Efter ett nytt studium av en tand i en kÀke 1824 kom han dock att framföra sin tanke att det troligen rörde sig om nÄgot sÄ underligt som en tand frÄn ett stort grÀsÀtande krÀldjur, vilket betydde mycket för att fyndet vann bredare acceptans.[16]

Eftersom han, sÄsom de flesta i början av 1800-talet, antog att ganska kort tid hade förflutit sedan vÀrldens skapelse, enligt Bibelns berÀttelser som satte vÀrldens skapelse till omkring 4000 f Kr, drog han den slutsatsen som sagts ovan att en rad naturkatastrofer hade utplÄnat hela djurarter och lÄg bakom planeternas moderna geografiska beskaffenhet. Cuvier trodde att ödelagda omrÄden Äterbefolkades genom inflyttning av djur som hade skonats.

Det kan te sig lite drastiskt med dessa katastrofteorier, men det ska jÀmföras att man 100 Är före Cuviers forskning inte ens kunde tÀnka sig mammutarnas existens. Exempelvis hittade man i slutet av 1600-talet i London en mammut och en handyxa av flinta vid en grÀvning av en gata. En samtida fornforskare tolkade fyndet som att det var en romersk krigselefant som hade drÀpts av en brittisk spjutbÀrare.

Cuvier upptrĂ€dde som en av den unga utvecklingslĂ€rans skarpaste motstĂ„ndare. Även om han nog inte betecknade sig sjĂ€lv som arkeolog, blev han en betydande sĂ„dan genom ovanstĂ„ende forskning dĂ„ Ă€mnet arkeologi började ta form under 1800-talet.

Cuvier invaldes 1812 som utlÀndsk ledamot nummer 204 av Kungliga Vetenskapsakademien. Hans namn tillhör de 72 som Àr ingraverade pÄ Eiffeltornet. Asteroiden 9614 Cuvier Àr uppkallad efter honom.[17]

Cuvier anvÀnds som auktorförkortning och för brodern Frédéric Cuvier anvÀnds F. Cuvier.

Rasstudier

[redigera | redigera wikitext]

Cuvier var protestant och menade att alla mÀnniskor hÀrstammade frÄn samma urfader, den bibliska Adam. Forskare som studerat hans forskning om "raser" har anfört hans instÀllning som semi-polygenetisk. De flesta av hans rasstudier har haft ett inflytande pÄ utvecklingen av den vetenskapliga rasismen. Cuvier trodde att det fanns tre distinkta raser: (1) kaukasisk ras (vita), (2) mongoloid ras (gula) och (3) etiopid ras (svarta). Cuvier hÀvdade att Adam och Eva var kaukasiska, mÀnniskans ursprungsras.

UtmÀrkelser

[redigera | redigera wikitext]

[Redigera Wikidata]

Utgivna verk

[redigera | redigera wikitext]
  • Cuvier (Georges), MĂ©moire sur la structure externe et interne et sur les affinitĂ©s des animaux auxquels on a donnĂ© le nom de ver, 1795 (i: Decades philosophiques, litteraires et politiques, hĂ€fte 5, s 385-396)
  • Cuvier (Georges), Tableau Ă©lĂ©mentaire de l'histoire naturelle des animaux, Paris 1798
  • Cuvier (Georges), Leçons d'anatomie comparĂ©e, 5 band, Paris 1798-1805
  • Cuvier (Georges), Recherches sur les ossements fossiles de quadrupĂšdes. Discours prĂ©liminaire, Paris 1812
  • Cuvier (Georges), Le rĂšgne animal; distribuĂ© d'aprĂšs son organisation; pour servir de base Ă  l'histoire naturelle des animaux et d'introduction Ă  l'anatomie comparĂ©e, 4 band, Paris 1817
  • Cuvier (Georges), Recherches sur les ossemens fossiles ou l'on rĂ©tablit les caractĂšres de plusieurs animaux dont les rĂ©volutions du globe ont dĂ©truit les espĂšces. Dufour et d'Ocagne, Paris 1821
  • Cuvier (Georges), Discours sur les RĂ©volutions de la surface du Globe, et sur les changemens qu'elles ont produits dans le rĂšgne animal. Dufour et d'Ocagne, Paris 1825

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. 1 2 3 4 5 6 Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium.[kÀlla frÄn Wikidata]
  2. 1 2 SNAC, SNAC Ark-ID: w61j9cn4, lÀst: 9 oktober 2017.[kÀlla frÄn Wikidata]
  3. 1 2 KNAW historisk medlemslista, KNAW-nummer: PE00004738, lÀst: 9 oktober 2017.[kÀlla frÄn Wikidata]
  4. ↑ www.accademiadellescienze.it, Accademia delle Scienze di Torino-ID: george-cuvier, lĂ€st: 1 december 2020.[kĂ€lla frĂ„n Wikidata]
  5. ↑ Find a Grave, Find A Grave-ID: 7733, lĂ€st: 9 oktober 2017.[kĂ€lla frĂ„n Wikidata]
  6. ↑ Jules Moiroux, Le cimetiĂšre du PĂšre-Lachaise, 1908, s. 118, lĂ€s online.[kĂ€lla frĂ„n Wikidata]
  7. ↑ Libris, Kungliga biblioteket, 26 mars 2018, Libris-URI: sq4663lb3zdrk4x, lĂ€st: 24 augusti 2018.[kĂ€lla frĂ„n Wikidata]
  8. 1 2 3 4 5 Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1186775787749153-1, lÀst: 20 april 2026.[kÀlla frÄn Wikidata]
  9. ↑ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jn20000601238, lĂ€st: 15 december 2022.[kĂ€lla frĂ„n Wikidata]
  10. ↑ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, lĂ€s online.[kĂ€lla frĂ„n Wikidata]
  11. ↑ Bloodhound.[kĂ€lla frĂ„n Wikidata]
  12. 1 2 lista över professorer vid CollÚge de France, lÀs online.[kÀlla frÄn Wikidata]
  13. ↑ Mauled by a rhinoceros: the final years of Alfred Duvaucel (1793-1824) in India, vol. 41, 1, Museum National d'Histoire Naturelle. Zoosystema, 2 juli 2019, s. 259-267, 10.5252/ZOOSYSTEMA2019V41A14, lĂ€s online och lĂ€s online.[kĂ€lla frĂ„n Wikidata]
  14. ↑ ”Georges Cuvier - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/georges-cuvier. LĂ€st 27 april 2021.
  15. 1 2 Svensk uppslagsbok, Malmö 1931
  16. 1 2 3 DinosauriejÀgarna, Deborah Cadbury
  17. ↑ ”Minor Planet Center 9614 Cuvier” (pĂ„ engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=9614. LĂ€st 11 juni 2023.
  18. ↑ List of Royal Society Fellows 1660-2007, Royal Society, s. 89, lĂ€s online, lĂ€s online och lĂ€s online.[kĂ€lla frĂ„n Wikidata]
  19. ↑ lĂ€s online, www.toureiffel.paris .[kĂ€lla frĂ„n Wikidata]

Externa lÀnkar

[redigera | redigera wikitext]

Wikispecies har information om Georges Cuvier.

HĂ€mtad frĂ„n ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Georges_Cuvier&oldid=58001453”