Fusion (musik)
| Fusion | |
 Mahavishnu Orchestra, exempel pÄ 1970-talets fusionmusikgrupper. | |
| Kulturellt ursprung | 1970-talet |
|---|---|
| Popularitet | 1970-talet |
| Fusionsgenrer | Jazz, populÀrmusik, rockmusik |
| Relaterat Jazzrock | |
Fusion (uttal: ['fju:Ên]), fusionsjazz, Ă€r blandform av olika musikgenrer, dĂ€r resultatet har kopplingar till modern jazz. Musikstilen och begreppet ses ibland som synonymt med jazzrock (en blandning av jazz och rock). Musiken har dĂ€r tagit upp stildrag frĂ„n olika sorters rhythm & blues-baserade populĂ€rmusikgenrer, inklusive soul och funk.[1]
Varianter och exempel
[redigera | redigera wikitext]Ibland talas om fusion Àven om andra typer av blandmusikstilar, utan direkt koppling till jazz. DÄ kan musiken hÀmta inspiration bland annat frÄn vÀrldsmusik eller etno.
Exempel pÄ artister inom fusion Àr Herbie Hancock, Miles Davis, Mahavishnu Orchestra, Weather Report, Clazziquai, Return To Forever och Allan Holdsworth. Ett annat exempel Àr rockmusikern Jeff Beck, vars musik blandade en stor mÀngd musikstilar.
Historik
[redigera | redigera wikitext]Jazzrock
[redigera | redigera wikitext]I slutet av 1960-talet skapades i USA grunderna för hybridstilen jazzrock av bland andra Gary BurtonâLarry Coryell och gruppen Dreams.[1]
Andra tidiga artister inom denna blandning av jazz och rock inkluderade Cannonball Adderley. Fusionen började Àven införa elektriska instrument inom jazzen, till exempel elgitarr, elbas, elpianon som Rhodes och (senare) synthesizers som Minimoog.
I frontlinjen för utvecklingen befann sig Miles Davis, inte minst efter den uppmÀrksammade och banbrytande LP:n Bitches Brew (1969). Den innehÄller ett antal typiska stildrag för musikstilen, inklusive tonvikten pÄ elektronisk förstÀrkning, anvÀndandet av en mÀngd olika elektriska instrument och en blandning av studioeffekter. DÀr finns ocksÄ en stor anvÀndning av rockrytmer som basen för improviserade jazzsolon.[1] Utvecklingen mot fullfjÀdrad fusion inleddes hos Davis dock tidigare, och ibland ses In a Silent Way frÄn tidigare under 1969 som Davis första fusionalbum.[2] Han fortsatte utveckla denna typ av musik till Ätminstone 1975.[3]
Frank Zappas album Hot Rats, som slĂ€pptes i oktober 1969, kan ocksĂ„ rĂ€knas som ett av de tidigare fusion-albumen. Ănnu tidigare Ă€n bĂ„de Davis och Zappa var gruppen The Free Spirits som spelade psykedelisk rock med jazzinslag pĂ„ bland annat albumet Out of Sight & Sound (1966). Dock var gruppens musik inte lika utprĂ€glad fusion som Davis och fick inte heller samma genomslagskraft som dennes.
Samarbetet med Davis inspirerade Joe Zawinul och Wayne Shorter, Herbie Hancock, John McLaughlin och Chick Corea till att starta egna och inflytelserika jazzrockgrupper. Weather Report (1971â85), med Zawinul och Shorter som ledare, fick stor betydelse, och gruppen populariserade anvĂ€ndningen av exotiska instrument, klanger och rytmer.[1]
De stora Ären inom denna genre var första halvan av 1970-talet. DÄ slÀppte Àven grupper som Colosseum, Soft Machine, Chicago, Chase, Blood, Sweat & Tears, Ides of March, Light House, Mahavishnu Orchestra, Return to Forever, Headhunters och Tony Williams Lifetime slÀppte ett antal inflytelserika och framgÄngsrika album.
Fusion och crossover
[redigera | redigera wikitext]I mitten av 1970-talet började termen fusion anvĂ€ndas i stĂ€llet för jazzrock. Detta skedde parallellt med grupplanseringar i olika lĂ€nder, och i Sverige grundades den för genren viktiga gruppen Egba.[1] Via den allt större populariteten av den hĂ€r typen av musik följde ytterligare omkategoriseringar av musiken, inklusive som crossover. Denna stil karaktĂ€riseras av en stilblandning av multikulturellt slag, mindre improvisationsutrymme och en klangbild Ă la populĂ€rmusik. Datoriserad studioteknik â inklusive trummaskiner â kom hĂ€r till stor anvĂ€ndning.[1]
OvanstÄende kommersiella trend fortsatte under 1970-talet, 1980-talet, via solo Larry Carlton, Lee Ritenour, Al Di Meola, George Benson, Grover Washington Jr., Quincy Jones och grupper som The Crusaders, Stuff, Spyro Gyra, Weather Report. GrÀnserna mellan genrerna har med tiden fortsatt att överskridas pÄ olika hÄll, med en mÀngd samarbeten mellan jazzmusiker, hiphopartister, diskjockeyer, rappare och artister inom housemusik.[1]
KÀnda fusionutövare
[redigera | redigera wikitext]- Roy Ayers
- George Benson
- The Blackbyrds
- Larry Carlton
- Norman Conners
- Chick Corea
- Randy Crawford
- Dirty Loops(Sverige)
- The Crusaders
- Return to Forever
- Miles Davis
- Gordon Edwards
- Wilton Felder
- Kenny G
- Steve Gadd
- Eric Gale
- Herbie Hancock
- Hawk On Flight(Sverige)
- Wayne Henderson
- Allan Holdsworth
- Bob James
- Keith Jarrett
- Quincy Jones
- Earl Klugh
- Ronnie Laws
- Jeff Lorber Fusion
- Mahavishnu Orchestra
- Al Di Meola
- Mezzoforte
- Lee Ritenour
- Tony Williams
- Tony Williams Lifetime
- Joe Sample
- David Sanborn
- Tom Scott
- Lonnie Liston Smith
- Spyro Gyra
- Mats/Morgan(Sverige)
- Magnus Rosén(Sverige)
- Stuff
- Grover Washington Jr.
- Weather Report
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 3 4 5 6 7 âfusion - Uppslagsverkâ. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/fusion-(jazzrock). LĂ€st 21 oktober 2020.
- â signe (21 januari 2020). âFusion och Jazzrock â Jazzhuset.seâ. https://jazzhuset.se/fusion-och-jazzrock/. LĂ€st 21 oktober 2020.
- â Ekberg, Jacob (2011). Miles Davis fusionsmusik i jazzpressen. lub.lu.se. sid. 2. https://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=3165155&fileOId=3165162. LĂ€st 21 oktober 2020
