Hoppa till innehÄllet

Jordart

FrÄn Wikipedia
(Omdirigerad frÄn Jordarter)
Torv

Jordart Àr ett begrepp som anvÀnds nÀr man vill uttrycka jordens innehÄll av sönderdelat berg, exempelvis morÀn, lera, rester av organismer exempelvis torv, dy eller kemiska utfÀllningar exempelvis kalkgyttja.

Klassificering av mineraljordarter[1]
JordartsbenÀmningBeteckningLerhalt %
Lerfria - svagt leriga jordarsvl<5
Leriga jordarI5-15
LĂ€ttlerorLL15-25
MellanlerorML25-40
Styva lerorSL40-60
Mycket styva lerorMSL>60
Svagt leriga morÀnjordarsvlMÀ<5
Leriga morÀnjordarIMÀ5-15
MorÀnlÀttlerorMÀ LL15-25
MorÀnmellanlerorMÀ ML25-40
Styva morÀnlerorMÀ SL>40

Jordarter med stor mÀngd sönderdelat berg indelas efter kornstorlek i olika klasser.

Klassificering enligt kornstorlek (kornfraktioner)

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Kornstorlek

Korngruppsskala, kornstorlek enligt SGF 1981 (reviderat 2004)

  • block (mer Ă€n 200 mm) (600 mm fram till 2004)
  • sten (60—200 mm)
  • grus (2—60 mm)
    • grovgrus (20—60 mm)
    • mellangrus (6—20 mm)
    • fingrus (2—6 mm)
  • sand (0,06—2 mm)
    • grovsand (0,6—2 mm)
    • mellansand (0,2—0,6 mm)
    • finsand (0,06—0,2 mm)
  • silt (0,002—0,06 mm)
    • grovsilt (0,02—0,06 mm)
    • mellansilt (0,006—0,02 mm)
    • finsilt (0,002—0,006 mm)
  • ler (mindre Ă€n 0,002 mm)

I Àldre beteckningssystem, tidigare anvÀnt vid SGU, gÀller följande grÀnser

  • block (mer Ă€n 200 mm)
  • sten (20—200 mm)
  • grus (2—20 mm)
  • sand (0,2—2 mm)
  • mo (0,02—0,2 mm)
  • mjĂ€la (0,002—0,02 mm)
  • ler (mindre Ă€n 0,002 mm)
  • finler (mindre Ă€n 0,0002 mm)

I andra lÀnder anvÀnds följande system

[redigera | redigera wikitext]
ISSS och USDA systemen
namnISSSUSDA
gravel>2>2
very coarse sand1-2
coarse sand0,2-20,5-1
medium sand0,25-0,50
fine sand0,02-0,20,10-0,25
very fine sand0,05-0,10
silt0,002-0,020,02-0,05
clay<0,002<0,002

Sveriges jordarters historik

[redigera | redigera wikitext]

Senaste inlandsisen

[redigera | redigera wikitext]

MÄnga av Sveriges jordarter har bildats under och efter den senaste istiden Weichsel. Den hade sin början för cirka 115 000 Är sedan och hade sin största utbredning för cirka 20 000 Är sedan dÄ den tÀckte Skandinaviska halvön, stora delar av Danmark, Finland. vÀstra Ryssland, Baltikum och norra Tyskland. För 20 000 Är sedan började klimatet bli mildare och isen började dra sig tillbaka, till en början med ungefÀr 50m/Är med sedan allt snabbare. För 11 000 Är sedan var iskanten i höjd med Uppland och för ca 8500 Är sedan var all is bortsmÀlt frÄn Skandinavien. De glaciÀrer som finns idag i Norge och Sverige Àr inte en rest av den senaste istiden.

Isens pÄverkan

[redigera | redigera wikitext]

Under isens framryckning ryckte den med sig allt löst material som Àldre jordarter, vÀxter och lösa bergarter. Den slipade ocksÄ urberget genom grus och sten som lÄg i dess bottenskikt. NÀr isen smÀlte och drog sig tillbaka norrut lÀmnades det material den fört med sig. Den jordart som bildades var morÀn som Àr en osorterad blandning av fint och grovt material, allt frÄn stora stenblock, över sten, grus, sand till lerpartiklar. MorÀn Àr den vanligaste jordarten och tÀcker 75% av Sveriges yta.

Isen lÀmnade ocksÄ material efter sig som var mer sorterat. SmÀltvatten frÄn isen skapade isÀlvar som gick i tunnlar genom isen. I dessa byggdes bottenbÀddar av renspolat grus och rundslipade block upp och skapade sÄ smÄningom rullstensÄsar. Det finkorninga material som ocksÄ följde med isÀlvarna avsattes i sjöar och hav.

De lösa jordlager som skapades pÄ det hÀr sÀttet kallas glaciala sediment. De avlagringar som skapats efter inlandsisens avsmÀltning kallas sÄledes postglaciala sediment.

Exempel pÄ olika jordarter

[redigera | redigera wikitext]

Svallsand Àr en jordart skapad av vÄgornas svallning. InnehÄller partiklar i storlekarna fin-, mellan- och grovsand, samt fingrus.

Lista över jordarter

[redigera | redigera wikitext]

Jordens pH-vÀrde

[redigera | redigera wikitext]

Olika vÀxter trivs i jord med olika pH-vÀrde, dÀrför kan man ofta bedöma jordens pH-vÀrde genom att studera vilka vÀxter som trivs bra i jorden.

  1. ↑ Jan Eriksson, MarklĂ€ra, Lund 2011