Mario Bonnard
| Mario Bonnard | |
| Mario Bonnard i början av 1920-talet | |
| Född | 24 december 1889 Rom, Italien |
|---|---|
| Död | 22 mars 1965 (75 Är) Rom, Italien |
| Ă r som aktiv | 1909â1961 |
| IMDb SFDb | |
Mario Giuseppe Maria Bonnard, född 24 december 1889 i Rom, död 22 mars 1965 pÄ samma ort, var en italiensk skÄdespelare och filmregissör. Som skÄdespelare arbetade han uteslutande under stumfilmens era och dÄ frÀmst som protagonist av samma typ som Rudolph Valentino i "kostymfilmer" dÀr drÀkterna och scenografin var minst lika vÀsentliga som handlingen. Han började regissera redan under stumfilmens tid men blev kÀnd som regissör först efter ljudfilmens genombrott, frÀmst för sina romantiska komedier och ett antal historiska sÄ kallade Peplum-filmer.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]De tidiga Ären
[redigera | redigera wikitext]Mario Bonnard föddes pÄ julaftonen 1889, som den yngre av tvÄ söner till Nicola Bonnard och Ermelinda Reibaldi. Han sökte sig tidigt till teatern medan den Àldre brodern Giulio valde att studera musik. Sin första filmroll fick Bonnard 1909 i Mario Caserinis film Otello och den inledde ett mÄngÄrigt samarbete med Caserini. Den första huvudrollen fick Bonnard 1912 i Luigi Maggis film Satana som baserades dels pÄ John Miltons epos Det förlorade paradiset, dels pÄ Friedrich Gottlieb Klopstocks Messias som i sin tur var inspirerad av Miltons verk.
SkÄdespelare och stumfilmsregissör
[redigera | redigera wikitext]Bonnard lyckades vÀl med sin första huvudroll och Caserini valde honom till den manliga huvudrollen i Ma l'amor mio non muore dÀr hans kvinnliga motspelare blev Lyda Borelli, ibland kallad den första divan i italiensk film. Samarbetet fungerade utmÀrkt och paret gjorde ytterligare en film tillsammans. NÀr Caserini grundade ett eget produktionsbolag i Turin 1915 tecknade han samtidigt ett lÄngtidskontrakt med Bonnard. Det pÄgÄende vÀrldskriget gjorde emellertid att man inte kunde genomföra planerna och Bonnard tog dÀrför chansen nÀr ett annat bolag, Electa film, 1917 erbjöd honom möjligheten att regissera filmen Treno di Lusso. Det blev flera filmer för Electa och Bonnard blev snabbt mer intresserad av att regissera Àn att sjÀlv agera. Efter 1923 gjorde han endast sporadiska inhopp som skÄdespelare.
Efter stumfilmen
[redigera | redigera wikitext]Den italienska stumfilmen hamnade i ekonomisk kris redan före ljudfilmens genombrott och under en period i slutet av 1920-talet kunde Bonnard inte finansiera nÄgon film i Italien. Han flyttade dÀrför först till Berlin dÀr han 1930 regisserade Der Sohn der Weissen Berge. DÀrefter flyttade han till Paris och gjorde 1932 Pas des femmes med en ung Fernandel i huvudrollen. Det öppnade möjligheten till en fransk-italiensk samproduktion, en musikalkomedi, som gjordes i tvÄ sprÄkversioner. Den italienska hade premiÀr 1933 och fick namnet Tre uomini in frak, den franska fick heta Trois hommes en habit. Den italienska versionen var enligt kritikerna medelmÄttig men drog ÀndÄ mycket publik pÄ grund av de tre huvudrollsinnehavarna operasÄngaren Tito Schipa, och de tvÄ kÀnda teaterkomikerna Eduardo De Filippo och Giuseppe (Peppino) De Filippo.
Bonnard flyttade hem till Italien 1935 och fortsatte sin filmkarriĂ€r dĂ€r. Hans största publiksuccĂ© under 1930-talet kom med den historiska filmen Il feroce Saladino (1937). Bland hans senare filmer kan nĂ€mnas tvĂ„ som bĂ„da hade Aldo Fabrizi men egentligen staden Rom i huvudrollerna, Avanti c'Ăš posto (1942) och Campo de' fiori (1943). I den sistnĂ€mnda gjorde Anna Magnani en av sina första betydande roller. Bonnard gjorde ocksĂ„ nĂ„gra komedier med TotĂČ och Alberto Sordi som alla drog stor publik men inte blev nĂ„gra framgĂ„ngar bland kritikerna. Bland hans sista filmer kan noteras Gastone (1959), en ironisk tillbakablick pĂ„ stumfilmens tid. NĂ€stan samtidigt med den pĂ„började han sin sista peplum-film Gli ultimi giorni di Pompei (1959) som han emellertid av hĂ€lsoskĂ€l mĂ„ste avstĂ„ frĂ„n att fullborda och regisserandet övertogs av Sergio Leone. Bonnard drog sig tillbaka frĂ„n filmen 1961.
KĂ€llor
[redigera | redigera wikitext]- âMario Bonnard i Dizionario Biografico (Treccani)â (pĂ„ italienska). http://www.treccani.it/enciclopedia/mario-bonnard_(Dizionario-Biografico)/. Portal med italienska biografiska lexikon, lĂ€st 30 januari 2017.
- âFödelseregister för Rom 1889â. Archivio di Stato di Roma. http://www.antenati.san.beniculturali.it/v/Archivio+di+Stato+di+Roma/Stato+civile+italiano/Roma/Nati/1889/n+2387-2924+Vol+5+Parte+1+Serie+D/007659464_01862.jpg.html?g2_imageViewsIndex=0. LĂ€st 30 januari 2017.