NGC 891

	NGC 891
	NGC 891
Observationsdata
Stjärnbild	Andromeda
Rektascension	02t 22m 33,4s
Deklination	+42° 20′ 57″
Rödförskjutning	528 ± 4 km/s
Avstånd	27,3 ± 1,8 miljoner (8,4 ± 0,5 Mparsec) ljusår
Typ	SA(s)b?
Skenbar storlek	13,5 x 2,8 bågminuter
Skenbar magnitud	+10,8
Noterbart	Ingår i NGC 1023-gruppen
Fysiska egenskaper
Radie	ca 65 000 (20 Kparsec) (uppskattad)
Upptäckt
Upptäcktsår	6 oktober, 1784
Upptäckare	William Herschel
Andra beteckningar
	UGC 1831, PGC 9031, MCG +07-05-046, ZWG 538.052, IRAS 02193+4207, IRAS 02195+4209, [M98c] 021924.3+420710, Caldwell 23, GC 527, H 5.19, h 218
	Se även: Galaxer, Lista över galaxer

¨

NGC 891 (även känd som Caldwell 23, Silvergalaxenoch Yttre gränsgalaxen) är en kantbaserad spiralgalax utan stavar, cirka 30 miljoner ljusår bort i stjärnbilden Andromeda. Den upptäcktes av William Herschel den 6 oktober1784.^[3] NGC 891 ingår i NGC 1023-gruppen i Virgosuperhopen. Den har en H II-kärna.^[4]

Objektet syns i små till medelstora teleskop som en svag, avlång ljusfläck med en stoftstrimla synlig i större apertur.

År 1999 avbildade Hubbleteleskopet NGC 891 i infrarött.

När Large Binocular Telescope var färdigbyggt 2005 valdes NGC 891 ut för teleskopets första bild, på grund av galaxens attraktionskraft och vetenskapliga intresse.^[5]^[6] År 2012 användes den återigen som första bild av Discovery Channel Telescope med Large Monolithic Imager.^[7]

Supernovan SN 1986J upptäcktes den 21 augusti 1986 med en skenbar magnitud på 14.^[8]

Egenskaper

NGC 891 ser ut som Vintergatan skulle se ut när den betraktas från sidan (vissa astronomer har till och med noterat hur lik vår galax ser ut som NGC 891 sett från södra halvklotet^[9]) och faktum är att båda galaxerna anses vara mycket lika vad gäller luminositet och storlek.^[10] Studier av dynamiken hos dess molekylära väte har också bevisat den sannolika förerkomsten av en central stav.^[11] Trots detta visar nyligen (2002) tagna högupplösta bilder av dess stoftskivas ovanliga filamentmönster. Dessa mönster sträcker sig in i galaxens halo, bort från dess galaktiska skiva. Forskare antar att supernovaexplosioner orsakade att detta interstellära stoft kastades ut ur den galaktiska skivan mot halon.^[12]

Det kan också vara möjligt att ljustrycket från omgivande stjärnor orsakar detta fenomen.^[13]

Galaxen ingår i en liten grupp galaxer, ibland kallad NGC 1023-gruppen. Andra galaxer i denna grupp är NGC 925, 949, 959, 100 , 1023 och 1058, samt UGC 1807, 1865 (DDO 19), 2014 (DDO 22), 2023 (DDO 25), 2034 (DDO 24) och 2259.^[14] Dess utkanter omfattar flera koherenta och vidsträckta delstrukturer med låg ytljusstyrka, likt jättelika strömmar som slingrar sig runt modergalaxen upp till avstånd på cirka 50 kparsec. Utbuktningen och skivan är omgivna av en platt och tjock kokongliknande stjärnstruktur. Dessa har vertikala och radiella avstånd på upp till 15 kparsec respektive 40 kparsec^[15] och tolkas som resterna av en satellitgalax som blivit störd och håller på att absorberas av NGC 891.^[16]

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, NGC 891, 23 april 2025.

Noter

1 2 3 4 5 6 7 8 ”NASA/IPAC Extragalactic Database”. Results for NGC 891. http://nedwww.ipac.caltech.edu/cgi-bin/nph-objsearch?objname=NGC+891&img_stamp=yes&extend=no. Läst 18 november 2006.
↑ Tonry, J. L.; Dressler, A.; Blakeslee, J. P.; Ajhar, E. A.; Fletcher, A. B.; Luppino, G. A.; Metzger, M. R.; Moore, C. B. (2001). ”The SBF Survey of Galaxy Distances. IV. SBF Magnitudes, Colors, and Distances”. Astrophysical Journal 546 (2): sid. 681–693. doi:10.1086/318301. https://arxiv.org/abs/astro-ph/0011223.
1 2 Seligman, Courtney. ”NGC 891”. Celestial Atlas. http://cseligman.com/text/atlas/ngc8a.htm#891. Läst 8 november 2018.
↑ Ho, Luis C.; Filippenko, Alexei V.; Sargent, Wallace L. W. (Oktober 1997). ”A Search for "Dwarf" Seyfert Nuclei. III. Spectroscopic Parameters and Properties of the Host Galaxies”. Astrophysical Journal Supplement 112 (2): sid. 315–390. doi:10.1086/313041. https://arxiv.org/abs/astro-ph/9704107.
↑ ”First Light Information”. Large Binocular Telescope Observatory. 2008. Arkiverad från originalet den 9 juli 2013. https://web.archive.org/web/20130709080751/http://www.lbto.org/first_light_description.htm. Läst 10 januari 2015.
↑ ”LBT "First Light" Image of NGC 891”. Arkiverad från originalet den 28 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150228070937/http://www.lbto.org/first_light.htm. Läst 28 februari 2015.
↑ Vitron, Tom. ”Lowell's NSF-funded Large Monolithic Imager sees first light”. Lowell Observatory. Arkiverad från originalet den 2 november 2012. https://web.archive.org/web/20121102100916/http://www.lowell.edu/news/2012/09/lowells-nsf-funded-large-monolithic-imager-sees-first-light-on-the-discovery-channel-telescope/. Läst 27 september 2012.
↑ ”List of Supernovae”. Harvard-Smithsonian Center for Astrophysics (IAU). http://cbat.eps.harvard.edu/lists/Supernovae.html#1986J. Läst 19 maj 2010.
↑ The Milky Way in relation to other galaxies
↑ Karachentsev, Igor D.; Karachentseva, Valentina E.; Huchtmeier, Walter K.; Makarov, Dmitry I. (2003). ”A Catalog of Neighboring Galaxies”. The Astronomical Journal 127 (4): sid. 2031–2068. doi:10.1086/382905.
↑ Garcia-Burillo, S.; Guelin, M. (1995). ”The distorted kinematics of molecular gas in the center of NGC 891.”. Astronomy & Astrophysics 299: sid. 657. https://archive.org/details/sim_astronomy-and-astrophysics_1995-07_299_3/page/657.
↑ Nemiroff, R.; Bonnell, J., eds. (3 July 2002). "Interstellar Dust Bunnies of NGC 891". Astronomy Picture of the Day. NASA. Hämtad 2011-01-29.
↑ ”NGC 891 in Andromeda”. Wilhelm-Förster Observatory, Berlin. 2001. http://www.planetarium-berlin.de/PotW/01_41/PotW.html. Läst 29 januari 2011.
↑ ”NGC 891”. SEDS. 2009. http://messier.seds.org/xtra/ngc/n0891.html. Läst 29 januari 2011.
↑ Mouhcine, M.; Ibata, R.; Rejkuba, M. (2010). ”A panoramic view of the Milky Way analogue NGC 891”. The Astrophysical Journal 714 (1): sid. L12–L15. doi:10.1088/2041-8205/714/1/L12. https://arxiv.org/abs/1002.0461.
↑ Shih, Hsin-Yi; Méndez, Roberto H. (2010). ”Possible Stellar Streams in the Edge-on Spiral NGC 891 Discovered from Kinematics of Planetary Nebulae.”. The Astrophysical Journal Letters 725 (1): sid. L97–L100. doi:10.1088/2041-8205/725/1/L97.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör NGC 891.
Bilder & media
APOD: Interstellar Dust-Bunnies of NGC 891 (9/9/1999)
HubbleSite NewCenter: Edge-On Spiral Galaxy NGC 891
SEDS information om NGC 891
SEDS: Information on NGC 891
NGC 891 on Astrophotography by Wolfgang Kloehr

NGC 889 • NGC 890 • NGC 891 • NGC 892 • NGC 893

[ned-1] 1 2 3 4 5 6 7 8 ”NASA/IPAC Extragalactic Database”. Results for NGC 891. http://nedwww.ipac.caltech.edu/cgi-bin/nph-objsearch?objname=NGC+891&img_stamp=yes&extend=no. Läst 18 november 2006.

[tonryetal2001-2] Tonry, J. L.; Dressler, A.; Blakeslee, J. P.; Ajhar, E. A.; Fletcher, A. B.; Luppino, G. A.; Metzger, M. R.; Moore, C. B. (2001). ”The SBF Survey of Galaxy Distances. IV. SBF Magnitudes, Colors, and Distances”. Astrophysical Journal 546 (2): sid. 681–693. doi:10.1086/318301. https://arxiv.org/abs/astro-ph/0011223.

[Seligman-3] 1 2 Seligman, Courtney. ”NGC 891”. Celestial Atlas. http://cseligman.com/text/atlas/ngc8a.htm#891. Läst 8 november 2018.

[hoetal1997-4] Ho, Luis C.; Filippenko, Alexei V.; Sargent, Wallace L. W. (Oktober 1997). ”A Search for "Dwarf" Seyfert Nuclei. III. Spectroscopic Parameters and Properties of the Host Galaxies”. Astrophysical Journal Supplement 112 (2): sid. 315–390. doi:10.1086/313041. https://arxiv.org/abs/astro-ph/9704107.

[5] ”First Light Information”. Large Binocular Telescope Observatory. 2008. Arkiverad från originalet den 9 juli 2013. https://web.archive.org/web/20130709080751/http://www.lbto.org/first_light_description.htm. Läst 10 januari 2015.

[6] ”LBT "First Light" Image of NGC 891”. Arkiverad från originalet den 28 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150228070937/http://www.lbto.org/first_light.htm. Läst 28 februari 2015.

[7] Vitron, Tom. ”Lowell's NSF-funded Large Monolithic Imager sees first light”. Lowell Observatory. Arkiverad från originalet den 2 november 2012. https://web.archive.org/web/20121102100916/http://www.lowell.edu/news/2012/09/lowells-nsf-funded-large-monolithic-imager-sees-first-light-on-the-discovery-channel-telescope/. Läst 27 september 2012.

[list-8] ”List of Supernovae”. Harvard-Smithsonian Center for Astrophysics (IAU). http://cbat.eps.harvard.edu/lists/Supernovae.html#1986J. Läst 19 maj 2010.

[Kruit-9] The Milky Way in relation to other galaxies

[Karachentsev2004-10] Karachentsev, Igor D.; Karachentseva, Valentina E.; Huchtmeier, Walter K.; Makarov, Dmitry I. (2003). ”A Catalog of Neighboring Galaxies”. The Astronomical Journal 127 (4): sid. 2031–2068. doi:10.1086/382905.

[GB1995-11] Garcia-Burillo, S.; Guelin, M. (1995). ”The distorted kinematics of molecular gas in the center of NGC 891.”. Astronomy & Astrophysics 299: sid. 657. https://archive.org/details/sim_astronomy-and-astrophysics_1995-07_299_3/page/657.

[12] Nemiroff, R.; Bonnell, J., eds. (3 July 2002). "Interstellar Dust Bunnies of NGC 891". Astronomy Picture of the Day. NASA. Hämtad 2011-01-29.

[13] ”NGC 891 in Andromeda”. Wilhelm-Förster Observatory, Berlin. 2001. http://www.planetarium-berlin.de/PotW/01_41/PotW.html. Läst 29 januari 2011.

[14] ”NGC 891”. SEDS. 2009. http://messier.seds.org/xtra/ngc/n0891.html. Läst 29 januari 2011.

[15] Mouhcine, M.; Ibata, R.; Rejkuba, M. (2010). ”A panoramic view of the Milky Way analogue NGC 891”. The Astrophysical Journal 714 (1): sid. L12–L15. doi:10.1088/2041-8205/714/1/L12. https://arxiv.org/abs/1002.0461.

[Shih2010-16] Shih, Hsin-Yi; Méndez, Roberto H. (2010). ”Possible Stellar Streams in the Edge-on Spiral NGC 891 Discovered from Kinematics of Planetary Nebulae.”. The Astrophysical Journal Letters 725 (1): sid. L97–L100. doi:10.1088/2041-8205/725/1/L97.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

[15]

[16]