Natrolit
| Natrolit | |
 | |
| Kategori | Tektosilikat |
|---|---|
| Dana klassificering | 77.01.05.01 |
| Strunz klassificering | 9.GA.05 |
| Kemisk formel | Na2Al2Si3O10·2H2O |
| FÀrg | FÀrglös, vit, ibland rosa |
| FörekomstsÀtt | AcikulÀr kristallform |
| Kristallstruktur | Ortorombisk |
| Tvillingbildning | PĂ„ {110}, {011}, {031} |
| Spaltning | Perfekt pÄ {110} |
| Brott | Orgelbundet, ojÀmnt |
| HÄllbarhet | Spröd |
| HĂ„rdhet (Mohs) | 5 â 6 |
| Glans | Glasaktig, silkeslen, pÀrlskimrande |
| Transparens | Transparent till genomskinlig |
| StreckfÀrg | Vit |
| Specifik vikt | 2,25 |
| Referenser | [1][2][3] |
Natrolit Àr en typ av zeolit, ett vattenhaltigt natriumaluminiumsilikat med den kemiska formeln Na2Al2Si3O10·2H2O,[3] som kristalliserar i rombiska prismor eller trÄdiga aggregat av vit fÀrg. Typorten Àr Hohentwiel, Hegau, Tyskland.[2]
Den fick namnet natrolit av Martin Heinrich Klaproth 1803.[2] Namnet kommer frĂ„n natron (ΜαÏÏÏÎœ), det grekiska ordet för soda, med hĂ€nvisning till natriumhalten, och lithos (λίΞοÏ), som betyder sten. NĂ„lsten eller nĂ„lzeolit Ă€r andra informella namn som anspelar pĂ„ kristallernas vanliga nĂ„lformade förekomst, som ofta Ă€r mycket smala och samlas i divergerande tuvor. Kristallerna Ă€r ofta epitaxiella övervĂ€xter av natrolit, mesolit och gonnardit i olika ordningsföljder.[1]
Egenskaper
[redigera | redigera wikitext]Större kristaller har oftast formen av ett kvadratiskt prisma som avslutas av en lÄg pyramid, varvid prismavinkeln Àr nÀstan rÀt vinkel. Kristallerna Àr tetragonala till utseendet, Àven om de faktiskt Àr ortorombiska. Det finns perfekta spaltningar parallellt med prismats ytor. Mineralet förekommer ocksÄ ofta i kompakta fibrösa aggregat, dÀr fibrerna har ett divergent eller radiellt arrangemang. Natrolit kan lÀtt sÀrskiljas frÄn andra fibrösa zeoliter genom dess optiska egenskaper.
Mellan korsade nikoler slocknar fibrerna parallellt med sin lÀngd, och de visar inte en optisk figur i konvergent polariserat ljus. Natrolit Àr vanligtvis vit eller fÀrglös, men ibland rödaktig eller gulaktig. Glansen Àr glasaktig eller, i finfibrösa exemplar, silkeslen.
Den specifika vikten Àr 2,2 och hÄrdheten Àr 5,5. Mineralet Àr lÀtt smÀltbart, smÀlter i en ljusflamma som det ger en gul fÀrg pÄ grund av nÀrvaron av natrium. Det sönderdelas av saltsyra med separation av gelatinös kiseldioxid.
Förekomst
[redigera | redigera wikitext]Natrolit förekommer med andra zeoliter i de amygdaloidala hÄligheterna i basaltmagmatiska bergarter. Det Àr ocksÄ vanligt hos nefelinsyeniter.
UtmÀrkta exemplar av divergerande grupper av vita prismatiska kristaller finns i kompakt basalt vid Puy-deMarman, Puy-de-DÎme, Frankrike. Mycket stora kristaller har hittats pÄ Kolahalvön, Ryssland (30 x 13 cm).[1] VÀggarna av hÄlrum i basalten i Giant's Causeway, i County Antrim, Àr ofta tÀckta med smala nÄlar av natrolit, och liknande material finns rikligt i de vulkaniska bergarterna (basalt och fonolit) i Salesel, Aussig och flera andra platser i norr om Böhmen. Mont St. Hilaire, Québec har producerat stora kristaller tillsammans med mÄnga sÀllsynta mineraler.[4] Bay of Fundy i Nova Scotia, New Jersey, Oregon och British Columbia har ocksÄ producerat utmÀrkta exemplar.
Flera varianter av natrolit har urskiljts: fargit Àr en röd natrolit frÄn Glenfarg i Perthshire; bergmannit eller spreustein Àr en oren sort som har uppkommit genom förÀndringar av andra mineraler, frÀmst sodalit, i augitsyeniten i södra Norge.
Natrolit Àr ett av de nÀrstÄende mineralerna med benitoit, ett sÀllsynt mineral med sin typlokalitet i San Benito County, Kalifornien.
En konstgjord silikatmassa av natrolitens sammansÀttning, som ocksÄ kallas natrolit anvÀnds i vattenfilter för att rena vatten frÄn kalk och göra det mjukt.
Galleri
[redigera | redigera wikitext]
Natrolit frÄn basaltplatÄn pÄ östra Grönland
FÀrglös, utstrÄlande natrolit i zeolitskida
Catapleiit och natrolit frÄn Poudrette quarry, Québec, Kanada
Smala nÄlar av natrolit framhÀvs av djupt rosa inesiter
Natrolit i sfÀriska kluster inuti skyddande ficka av vulkanisk sten
Natrolitsprayer av skarpa vita kristaller utskjutande frÄn en grop i inesit
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den hÀr artikeln Àr helt eller delvis baserad pÄ material frÄn engelsksprÄkiga Wikipedia, Natrolite, 3 januari 2024..
- Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 19. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 790
Noter
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 3 R. Tschernich, Zeolites of the World, Geoscience Press, 1992.
- 1 2 3 M. H. Klapoth, XV. Chemische Untersuchung des Natroliths, Ges Naturforsch Freunde Berlin Neue Schriften, V 4, pp 243-248, 1803.
- 1 2 D. S. Coombs, Recommended Nomenclature for Zeolite Minerals: Report of the Subcommittee on Zeolites of the International Mineralogical Association, Commission on New Minerals and Mineral Names, The Canadian Mineralogist, Vol. 35, pp. 1571-1606, 1997.
- â Normand, Charles; Tarassoff, Peter (2006). Mineralogy and geology of the Poudrette quarry, Mont SaintHilaire, Quebec. Mineralogical Association of Canada. https://www.mcgill.ca/redpath/files/redpath/guidebook_4a_final2.pdf. LĂ€st 12 mars 2022
Externa lÀnkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Natrolit.ï»ż
|
