Njure
| Den hÀr artikeln behöver fler eller bÀttre kÀllhÀnvisningar för att kunna verifieras. (2015-05) à tgÀrda genom att lÀgga till pÄlitliga kÀllor (gÀrna som fotnoter). Uppgifter utan kÀllhÀnvisning kan ifrÄgasÀttas och tas bort utan att det behöver diskuteras pÄ diskussionssidan. |

Njurarna (latin renes, singular ren) Àr bönformade organ vilka hos mÀnniskan mÀter ungefÀr 6 gÄnger 12 centimeter, som ligger i par och delvis tÀckta av bukhinnan pÄ var sin sida om ryggraden, nÀra dess mittpunkt. Hos en vuxen mÀnniska vÀger njurarna ca 160 gram vardera. Njurarna Àr centrala organ i osmoregleringen och utsöndringen, det organsystem som reglerar vÀtskebalansen och ser till att skadliga substanser och restprodukter sÄsom urea kan lÀmna kroppen via urinen. Njurarna Àr Àven viktiga för att reglera mÀngden elektrolyter i kroppen (bÄde katjoner: natrium, kalium och kalcium samt anjoner: klorid och vÀtekarbonat). Rent strukturellt delas njuren in i mÀrg (medulla renalis) och bark (cortex renalis). Njurar har en svag Àttikliknande lukt.

En njure bestÄr av ungefÀr en miljon filtreringsenheter kallade nefron. Nefronen Àr njurens funktionella enhet. I den bildas urin. Den fÀrdiga urinen samlas först i njurbÀckenet (pelvis renalis) och förs sedan till urinledaren (ureter), för att ledas vidare till urinblÄsan för tillfÀllig förvaring.
En vuxen mĂ€nniska producerar ungefĂ€r en och en halv liter urin per dygn. Denna mĂ€ngd varierar dock beroende pĂ„ omstĂ€ndigheterna. Ăkat vĂ€tskeintag ökar i allmĂ€nhet urinmĂ€ngden, medan ökad respiration och svettning kan minska den. En del lĂ€kemedel pĂ„verkar utsöndringen antingen direkt eller indirekt, sĂ„som vĂ€tskedrivande medel (diuretika).
Detaljanatomi
[redigera | redigera wikitext]
1. Binjure, ett endokrint organ placerat alldeles ovanför njuren. Binjuren har inget direkt samband med njurens funktion.
2. Pyramid (som bestÄr av njurmÀrg, medulla renalis)
3. Njurhilus (inbuktningen vid njurbÀckenets utlopp till urinledaren)
4. Njurpapill
5. NjurbÀcken
6. Njurbark (cortex renalis)
7. Urinledare

Njurens minsta funktionella enhet kallas nefron. Varje njure kan ha upp till 1 miljon nefroner. Antalet minskar med stigande Älder. Blodets vÀg genom nefronet kan beskrivas sÄ hÀr:
Arteriellt blod kommer in i njuren via njurartÀren, Arteria renalis, som förgrenar sig, först i arteriae interlobares, dÀrpÄ arteriae interlobulares och slutligen i arteriola glomerularis afferens, som ansluter till ett första nÀtverk som heter glomerulus, och ligger i en bowmans kapsel. Samtliga glomeruli ligger i njurbarken, "cortex renalis". VÀtskan som filtrerats ut ur glomeruli kallas för primÀrurin. PrimÀrurinen liknar blodplasman men saknar plasmaproteiner. PrimÀrurinen gÄr frÄn kapseln vidare i ett rörsystem, njurtubuli eller tubulussystemet. Glomerulus kapillÀrnÀtverk ÄtergÄr till en enda gren, arteriola glomerularis efferens, som bildar ett andra kapillÀrnystan runt tubulussystemet för att under primÀrurinens vÀg genom systemet Äterabsorbera större delen av den vÀtska, elektrolyter och nÀringsÀmnen som filtrerats ut i glomerulus (detta sker genom ett sinnrikt system av koncentrationsgradienter). DÀrefter fortsÀtter blodet till en venol, och ÄtervÀnder sÄ smÄningom via njurvenen till hjÀrtat via den nedre hÄlvenen, vena cava inferior. PrimÀrurinen, har nu koncentrerats under hela sin fÀrd genom tubulussystemet och innehÄller nÀstan bara avfallsprodukter. Distala tubuli övergÄr i ett samlingsrör (ductus Bellini) och alla samlingsrör frÄn en pyramid gÄr ihop i pyramidens spets, den sÄ kallade "papillen". DÀrifrÄn rinner urinen ut i ett trattsystem som bestÄr av sÄ kallade kalkar. Urinen rinner först genom de smÄ kalkarna (calices minores), som gÄr ihop i stora kalkar (calices majores), som slutligen gÄr ihop till ett stort tjockt rör kallat njurbÀckenet (pelvis renalis). NjurbÀckenet smalnar av och övergÄr i urinledaren, ureter, dÄ den passerar ut genom njurhilum/njurbÀckenet. Urinledaren frÄn var och en av njurarna vandrar sedan nedÄt i buken, bakom bukhinnan (Peritoneum), och mynnar i urinblÄsan (vesica urinaria).
Njurens funktion
[redigera | redigera wikitext]- Huvudartiklar: Osmoreglering och utsöndring
Njuren kontrollerar framförallt vÀtske- och elektrolytbalansen, det vill sÀga balansen mellan olika slag av joner i kroppen sÄsom kalium, kalcium och natrium. Utöver detta har mÀnniskans njure följande tre funktioner:
- Njuren tillverkar hormonet erytropoietin (EPO), som stimulerar produktionen av röda blodkroppar. Detta gör att kroppen kan ta upp mer syre och det Àr dÀrför som det Àr gynnsamt, men otillÄtet, för lÄngdistansidrottare att dopa sig med detta hormon.
- Njuren omvandlar Vitamin D till dess aktiva form vilket Àr viktigt för kalciumbalansen i kroppen.
- Utsöndrar renin för reglering av blodtrycket. Renin produceras av de granulÀra cellerna i den juxtaglomerulÀra apparaten
UngefÀr 20 % av hjÀrtats slagvolym passerar genom njuren för varje hjÀrtslag. Njurarnas kapacitet att rena blod Àr mer Àn dubbelt sÄ hög Àn vad som egentligen krÀvs. Detta innebÀr att man kan leva lÀnge med bara en njure utan att kÀnna av nÄgra som helst biverkningar, och medfödd avsaknad av en njure upptÀcks ofta inte.[kÀlla behövs] Njurfunktionen avtar dock med Äldern.
Njurens arbete styrs bland annat frÄn hypofysen via hormonet ADH (antidiuretiskt hormon). ADH produceras av nervceller i hypothalamus som har trÄdar ner i hypofysen (pars nervosa) dit ADH transporteras ned och utsöndras. Högre halter av ADH stimulerar till upptag av vÀtska, och dÀrmed en ökning av blodvolymen och en ökad koncentration av urinen. Detta sker genom att cellerna i njurtubuli som svar pÄ ADH inkorporerar vattentransporterande kanaler, sÄ kallade akvaporiner, i cellmembranet nÀrmast lumen dÀr urinen passerar. NÀr man dricker alkohol hÀmmas hypofysens produktion av ADH, och volymen urin ökar.
MÀnniskans njurar kan inte utsöndra natriumklorid i en högre koncentration Àn 2,2 % i urinen.[1] Dricker man t.ex. enbart havsvatten med en högre koncentration Àn sÄ, stiger dÀrför successivt salthalten i kroppen till livsfarliga nivÄer.[1]
Renin-angiotensin-aldosteron-systemet
[redigera | redigera wikitext]Renin-angiotensin-aldosteron-systemet (RAAS) Àr ett hormonsystem som reglerar blodtryck och vÀtskebalansen i kroppen. NÀr blodtrycket Àr lÄgt sÄ utsöndrar njurarna renin som i sin tur stimulerar produktionen av angiotensin frÄn angiotensinogen. Angiotensin I spjÀlkas sedan i lungorna av enzymet angiotensin-converting enzyme, "ACE" (hÀmmas av ACE-hÀmmare) till angiotensin II. Angiotensin, framför allt angiotensin II, gör att blodkÀrlen kontraherar vilket leder till ökat blodtryck. Angiotensin stimulerar Àven sekretion av hormonet aldosteron frÄn binjurebarken. Aldosteron gör att njurtubulis Äterupptag av natrium ökar. Genom osmos leder detta till ett ökat Äterupptag av vatten, vilket ökar den totala vÀtskevolymen i kroppen. SÄledes ökar blodtrycket.
Om RAAS Àr för aktivt sÄ blir blodtrycket för högt, men dÄ kan man anvÀnda sig av en del olika lÀkemedel som kan hÄlla trycket under kontroll.
Njursjukdomar
[redigera | redigera wikitext]Njurarna kan drabbas av ett stort antal sjukdomar, vilkas symptom ofta har med urinen och vattenkastningen att göra. Se njursjukdomar för en lista med mer information. NjurpÄverkan Àr en mindre nedsÀttning av njurens funktion. Kraftigare pÄverkan kallas njursvikt eller njurinsufficiens. Polyuri och proteinuri kan vara ett tecken pÄ sjukdomar i njurarna.
Njure som mat
[redigera | redigera wikitext]Flera matrÀtter innehÄller njure frÄn exempelvis lamm, gris eller nöt, som engelska "Steak and Kidney pie", pÄ svenska "kött- och njurpaj".[2]
Noter
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 Ulf Ellervik (2011) Ond kemi : berÀttelser om mÀnniskor, mord och molekyler. Fri tanke förlag. ISBN 978-91-86061-30-2.
- â Kött- och njurpaj Arkiverad 14 oktober 2008 hĂ€mtat frĂ„n the Wayback Machine.. Recept.nu.