Hoppa till innehÄllet

Ralph Benatzky

FrÄn Wikipedia
Ralph Benatzky
Född5 juni 1884[1][2][3] ​eller ​5 juni 1887[4]
MoravskĂ© Budějovice[5][4][6], Tjeckien
Död16 oktober 1957[3][6][7] ​eller ​17 oktober 1957[8][5][4]
ZĂŒrich[5][6][9]
Medborgare iÖsterrike och Österrike-Ungern
SysselsÀttningDirigent, teaterchef[10], pianist[6], dramatiker[10], översÀttare[10], författare[10], librettist[6], sÄngtextförfattare[4], manusförfattare[11], kompositör[4][6], filmmusikkompositör, musiker[10]
Noterbara verkVita HĂ€sten
MakaMelanie Hoffmann
(g. 1930–)
Webbplatsralph-benatzky.com
Redigera Wikidata

Ralph Benatzky, egentligen Rudolf Josef Frantisek Benatzky, född den 5 juni 1887 i MĂ€hrisch-Budwitz (nuvarande MoravskĂ© Budějovice i Tjeckien), död den 16 oktober 1957 i ZĂŒrich i Schweiz, var en österrikisk kompositör.

År 1899 antogs Benatzky till den kejserliga armĂ©ns kadettskola i Wien. Han steg i graderna, men hemförlovades av hĂ€lsoskĂ€l 1907 och placerades i reserven 1909. I Prag och Wien studerade han tyska, filosofi och musik. LĂ€rare i Prag var AntonĂ­n Dvoƙák och i MĂŒnchen Felix Mottl. Han blev filosofie doktor 1910 pĂ„ en avhandling om Goethe och folkvisan. Hans första kupletter sjöngs 1908/09 i WienkabarĂ©n Hölle och han började kalla sig Ralph Benatzky. Han fick sina första framgĂ„ngar 1912 som konstnĂ€rlig ledare för kabarĂ©n "Bonbonniere" i MĂŒnchen och 1914 som bitrĂ€dande direktör för "Bunten BĂŒhne Rideamus" i Wien.

Den 4 oktober 1909 gifte Benatzky sig med sÄngerskan och skÄdespelerskan Fédi Férard men skilde sig 1914.[12]

År 1914 blev han bekant med kabaresĂ„ngerskan Josma Selim[13] och han komponerade sĂ„nger Ă„t henne och ackompanjerade henne pĂ„ piano. De turnerade i Europa med ett sĂ„ngprogram kallat Heitere Muse. Benatzkys första operettframgĂ„ng kom med operetten Liebe im Schnee 1916 pĂ„ Ronacher Theater i Wien.

Med revyn An alle pĂ„ Großes Schauspielhaus inleddes 1924 ett samarbete med regissören Erik Charell i Berlin. De bĂ€ttre förtjĂ€nstmöjligheterna i den tyska huvudstaden gjorde att han flyttade dit med frun[förtydliga] 1927. Efter ett antal revyer tillsammans, dels med Charell i Berlin och dels med Karl Farkas och Fritz GrĂŒnbaum i Berlin, började han 1928 komponera en trilogi med "historiska revyoperetter" som kom att de honom vĂ€rldsrykte: Casanova (1928), De tre musketörerna (1929) och som höjdpunkt Vita HĂ€sten (1930). Erik Charell var i alla tre fallen producent och regissör. UtmĂ€rkande för musiken Ă€r att den kombinerar gamla kĂ€nda klanger med den dĂ„ allt populĂ€rare jazzmusiken. Benatzky betecknade musiken i De tre musketörerna som varande "bĂ„de frĂ„n igĂ„r och idag". SĂ€rskilt i Vita HĂ€sten har kompositören kombinerat typiska (pseudo-)folkvisor med dagsaktuella synkoperade dansrytmer. Detta blev vĂ€gen till internationell framgĂ„ng med viktiga produktioner i London och Wien 1931, Paris 1932 och New York 1936.

Med inkomsterna frÄn Vita HÀsten köpte Benatzky en villa i Thun och redan 1932 flyttade han till Schweiz med sin tredje hustru, dansösen Melanie (Mela) Hoffmann. Han var orolig för det politiska lÀget i Tyskland och hade redan 1924 noterat hotet frÄn nazismen.

Vid sidan av de stora revyerna och operetterna komponerade Benatzky ocksÄ frÄn 1920-talets slut "musikaliska lustspel" i det mindre formatet, dÀr han Àven svarade för texterna. Exempel pÄ framgÄngar i den genren Àr Adjö, Mimi 1926, Min syster och jag 1930, En förtjusande fröken 1933 och Das kleine Café 1934.

Axel i sjunde himlen var en Hollywood-parodi dÀr Zarah Leander spelade mot Max Hansen vid Theater an der Wien 1936. DÀrmed inledde Zarah Leander sin kontinentala karriÀr och dÄ hon engagerades av filmbolaget UFA krÀvde hon att Benatzky skulle komponera musiken i hennes första film Zu neuen Ufern 1937. I den filmen finns evergreens som Yes, Sir! och Ich steh im Regen.

I juni 1938 lÀmnade Bentazky Schweiz och flyttade till Hollywood, dÀr han hade skrivit kontrakt med filmbolaget Metro-Goldwyn-Mayer. DÄliga arbetsförhÄllanden gjorde emellertid att han frÄntrÀdde kontraktet. DÄ han förvÀgrats schweiziskt medborgarskap flyttade han till USA för gott 1940 och medverkade som dirigent med sin orkester i ett dagligt halvtimmesprogram över radiostationen WHOM. Han översatte texter som Porgy och Bess och William Somerset Maughams memoarer (The Summing Up) och anordnade konserter och turnéer.

År 1948 flyttade Benatzky till ZĂŒrich och 1953 utkom den sjĂ€lvbiografiskt fĂ€rgade romanen In Dur und Moll. Enligt egen önskan ligger han begravd i Sankt Wolfgang, den ort dĂ€r Vita HĂ€sten utspelar sig. Hans kvarlĂ„tenskap förvaltas av Akademie der KĂŒnste i Berlin. År 1962 fick han en gata i Wien, Benatzkygasse, uppkallad efter sig.

Verk (urval)

[redigera | redigera wikitext]

Benatzky var mycket produktiv och komponerade omkring 50 sÄnglustspel, musik till 200 filmer samt uppemot 2000 kabaretvisor.

Den hÀr artikeln Àr helt eller delvis baserad pÄ material frÄn tysksprÄkiga Wikipedia, Ralph Benatzky, 5 april 2012.
  1. ↑ SNAC, SNAC Ark-ID: w6vd89pf, lĂ€st: 9 oktober 2017.[kĂ€lla frĂ„n Wikidata]
  2. ↑ Find a Grave, Find A Grave-ID: 89322064, lĂ€st: 9 oktober 2017.[kĂ€lla frĂ„n Wikidata]
  3. 1 2 Discogs, Discogs artist-ID: 573232, lÀst: 9 oktober 2017.[kÀlla frÄn Wikidata]
  4. 1 2 3 4 5 abART, abART person-ID: 130527, lÀst: 1 april 2021.[kÀlla frÄn Wikidata]
  5. 1 2 3 Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jn20010602190, lÀst: 23 november 2019.[kÀlla frÄn Wikidata]
  6. 1 2 3 4 5 6 Olomoucs vetenskapliga bibliotek, REGO, lÀs online, lÀst: 1 april 2024.[kÀlla frÄn Wikidata]
  7. ↑ Store norske leksikon, Store norske leksikon-ID: Ralph_BenatzkyStore_norske_leksikon, lĂ€st: 18 oktober 2026.[kĂ€lla frĂ„n Wikidata]
  8. ↑ Internet Movie Database, lĂ€st: 20 oktober 2019.[kĂ€lla frĂ„n Wikidata]
  9. ↑ KrajskĂĄ knihovna Vysočinys regionala databas, lĂ€s online, lĂ€st: 22 april 2024.[kĂ€lla frĂ„n Wikidata]
  10. 1 2 3 4 5 Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1186552727749153-1, lÀst: 20 april 2026.[kÀlla frÄn Wikidata]
  11. ↑ Internet Movie Database-ID: nm0070240, lĂ€st: 14 september 2023.[kĂ€lla frĂ„n Wikidata]
  12. ↑ Christiane Niklew: Lexikon verfolgter Musiker und Musikerinnen der NS-Zeit, 2007
  13. ↑ ”www.ralph-benatzky.de, ebd.”. Arkiverad frĂ„n originalet den 9 december 2011. https://web.archive.org/web/20111209125718/http://www.ralph-benatzky.de/main.php?cat=4&sub_cat=12&task=3&art_id=000116. LĂ€st 24 maj 2012.

Vidare lÀsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa lÀnkar

[redigera | redigera wikitext]