rida

Se även ridå.

Svenska

Verb

Böjningar av rida	Aktiv	Passiv
Infinitiv	rida	ridas
Presens	rider	rids (rides)
Preteritum	red	reds
Supinum	ridit	ridits
Imperativ	rid	–
Particip
Presens	ridande, ridandes
Perfekt	riden

rida

1. transporteras sittande på en hästs (eller annat djurs) rygg

   De red genom öknen.

   Besläktade ord: riddare, ridning, ritt, ryttare

   Sammansättningar: ridhjälm, ridhus, ridhäst, ridskola, ridstig, ridtur, ridväg

   Fraser: rida in, rida på apostlahästarna, rida på pegasen, rida spärr, rida ut

2. (eventuellt poetiskt) färdas över hav eller sjö

   1993: Hundarna i Kingston, Marianne Backlén:

   Båten rider på vågorna och Milton känner sig sjösjuk.

   2014: Sigrid - Sagan om Valhalla, Johanne Hildebrandt:

   Medan drakskeppet red över vågorna hade valan noga förklarat nordmännens värld för henne.

3. (bildligt, om djävulen eller annat ont väsen) kontrollera, ha i sitt våld, styra, besitta, hemsöka

   1931: Folkliv och folkminne i Ås, Vedens och Gäsene härader i Västergötland, sida 260, Klas Olofsson:

   Satan rider den girige kortspelaren i sömnen och drömmen.

4. ha sex på så vis att personen guppar upp och ner över sin partners penetrerande penis
5. (om spik) sticka upp; inte vara helt islagen

Etymologi: Av fornsvenska riþa.

Översättningar

transporteras på häst

• danska: ride ^(da)
• engelska: ride ^(en)
• franska: faire du cheval (om häst), monter à cheval, faire de l'équitation
• isländska: sitja hest
• italienska: cavalcare ^(it), andare a cavallo
• maltesiska: rikeb
• nederländska: rijden ^(nl)
• polska: jechać konno om häst
• tjeckiska: jezdit na koni
• tyska: reiten ^(de)