Vart tog de ungas klimatkamp vägen?

De stod utanför riksdagen med plakat och krävde klimatåtgärder. Nu har skolstrejkerna tystnat, men klimat­engagemanget finns kvar i nya former.

Vart försvann de ungas strejk för klimatet? Video: Alva Sarkola

Catarina Korkman var en av initiativtagarna till Finlands första stora Skolstrejk för klimatet-demonstration. År 2019 gick hon i gymnasiet i Grankulla och säger att hon, som många andra, sökte sin plats och sin mening under gymnasietiden.

Hon kände ett brinnande behov av att göra något och skapa förändring. Miljö och klimat var det som hon brann starkast för.

– Greta Thunbergs mod och sätt att tänka var en stor inspiration i gymnasiet, säger Korkman.

Parisavtalet, som trädde i kraft 2016, väckte hopp om att den globala uppvärmningen skulle stanna vid 1,5 grader.

Sedan dess har målet glidit längre bort på grund av dystrare prognoser och politiskt motstånd.

Ändå var det just i den tidiga optimismen som den unga rörelsen tog fart.

”Wow, de lyssnar på oss!”

Tillbaka till Grankulla 2019. Catarina Korkman, som hörde till Grankulla gymnasiums jämställdhetsgrupp, kände att det fanns momentum att höja sin röst för klimatet.

– Det fanns någon form av hopp i luften. Det var som: Come on, come on, we can do this! Nu måste vi visa vad som är viktigt, säger Korkman.

En person med långt ljust hår står framför en bokhylla med böcker och växter. På ett bord syns ett block med två tecknade katter och hjärtan.
Catarina Korkman hoppas att hennes konst i framtiden ska kunna få människor att engagera sig för klimatet. Bild: Catariina Salo / Yle

När hon ser på gamla bilder och klipp från demonstrationen som hon var med och koordinerade, ser hon att det står politiker och lyssnar på demonstrationen.

– Jag kom inte ens ihåg det! Men det var nog en känsla av att wow, de lyssnar på oss, säger Korkman.

Pandemin förändrade aktivismen

Jonas Biström är mångårig klimataktivist och i dag vd för organisationen Just Shift, som ska hjälpa den tunga industrin att minska sina utsläpp.

Han säger att det var just på grund av de ungas engagemang som riksdagsvalet 2019 och EU-valet samma år blev klimatval.

Enligt Biström bidrog de ungas engagemang till att EU antog sitt mål om klimatneutralitet, som Finland också har förbundit sig till. Därför menar han att det vore viktigt att engagemanget fortsätter, trots att politisk förändring kan ta lång tid.

Under covidpandemin syntes det en nedgång i det fysiska engagemanget bland unga. Ingen stod längre på riksdagens trappor och skanderade.

En man står med armarna i kors på en trottoar vid en stadsgata; en cyklist syns i bakgrunden.
Vi tror att människor bryr sig mindre om klimatet än vad de egentligen gör, säger Jonas Biström. Bild: Catariina Salo / Yle

När den värsta pandemin var över, kom en ny våg av unga demonstranter.

Molly Grönroos gick i lågstadiet 2021 när hon samlade ihop en grupp likasinnade och ställde sig på barrikaderna. Fram till 2023 var hon och hennes grupp aktivt ute och demonstrerade.

Grönroos säger att det var lätt att ordna egna demonstrationer och allt fler unga anslöt sig till dem. Greta Thunberg var en förebild.

– Vi hade hört att man skulle stå framför riksdagen och vi blev inspirerade, säger Grönroos.

Catarina Korkman, som nu studerar skådespelarkonst på Teaterhögskolan, säger att politikernas lyhördhet ändå kändes ganska mycket som en fasad.

Politiken är ett långsamt skådespel och beslutsfattandet tar tid. Trots det menar Korkman att det borde gå snabbare med tanke på de klimatmål som Finland förbundit sig till.

– I den stunden kändes det som att vi blev hörda och det var som att vi hade eld i rumpan, men uppsvinget blev rätt kort, säger hon.

Engagemanget fortsätter i vardagen

Även om Molly Grönroos, nu 15 år, inte längre står framför riksdagen och demonstrerar, betyder det inte att hon slutat bry sig.

Hon är stolt över vad de åstadkom, men i och med att hennes kompisar droppade av slutade hon själv också demonstrera. Det var inte roligt att som lågstadieelev stå ensam med ett plakat i handen utanför riksdagen.

– Jag förstod inte allt då, men det skrevs om oss. När vi stod utanför Ständerhuset under regeringsförhandlingarna våren 2023 fick vi höra att politikerna hade lagt märke till oss, säger Grönroos.

En person med långt brunt hår och svart tröja står utomhus framför hus och höstträd i ett villaområde.
När kompisarna började prioritera annat slutade också Molly Grönroos demonstrera. Bild: Lasse Grönroos / Yle

För tillfället tar Molly Grönroos ställning till klimat- och miljöfrågor i sina egna vardagsval. Hon äter vegetariskt och köper miljövänliga produkter.

– Jag skräpar inte ner och liknande casual saker, säger Grönroos..

Vera Arhippainen var också med och demonstrerade. Nu är hon journalist och jobbar som tillförordnad chefredaktör för tidningen Finlands Natur, som ges ut av miljöorganisationen Natur och Miljö.

Hon säger att poängen med skolstrejkerna och demonstrationerna var att beslutsfattarna skulle börja lyssna och dra nytta av de fakta som redan fanns på bordet. Klimatförändringen var känd, och det fanns konkreta lösningar.

– Ett problem då var att uppmärksamheten vi fick handlade till en del om irritation över civil olydnad och klimataktivister. Det blev också mycket fokus på Greta Thunberg och hennes personlighet, säger Arhippainen.

När demonstrationerna ägde rum ville många politiker gärna komma och ta en selfie med de unga, engagerade eleverna. Men Arhippainen säger att det ofta slutade där.

– Det föll lite platt.

Inget misslyckande av unga

När de unga skingrades från riksdagshusets trappor är det lätt att tänka att deras aktioner misslyckades. Det håller Vera Arhippainen inte med om.

– Jag tycker det är orättvist att säga att unga inte engagerar sig, säger hon.

Arhippainen menar att det inte bara finns ett rätt sätt att kräva handling. De som stod upp för klimatet år 2019 är de som hamnade i den kanske svåraste situationen under pandeminedstängningen. Det var skola och studier på distans och det sociala umgänget sköttes digitalt.

– Det är på sociala medier de unga upprätthållit sina kontakter. Det betyder också att deras sätt att engagera sig inte är exakt likadant som hos dem som inte utsattes i lika hög grad för isolering under pandemin, säger Arhippainen.

Vera Arhippainen sitter inomhus framför en bokhylla.
Föreningen Natur och Miljö ordnar olika sätt att engagera sig för miljön, bland annat ordnas läger där deltagarna får vara med och restaurera naturen, berättar Vera Arhippainen. Bild: Alva Sarkola

Jonas Biström, som får representera en äldre generation aktivister, varnar för att digitalt engagemang riskerar att bli flyktigt, medan politiska processer tar tid.

– Forskning visar att det fysiska deltagandet i en demonstration förändrar individen djupare och formar hur man engagerar sig framöver. En kombination av fysiskt och digitalt är nödvändig, säger han.

Vill använda teatern för klimatet

Konsten har alltid funnits med i Catarina Korkmans liv och vardag. Efter gymnasiet blev det teaterstudier, men lika gärna kunde det ha blivit miljövetenskap eller någon utbildning i jord- och skogsbruk.

– Jag tänkte att varför skulle jag inte kunna använda konsten som ett redskap för mitt engagemang, säger Korkman.

Hon har ett tydligt känslomässigt förhållande till naturen och säger att hon blir ”hjärtekrossad” av att se det självskadebeteende vi utövar genom att förstöra vår omgivning.

– Vi har alla något att bidra med, oberoende av vad vi arbetar med eller studerar och vilken bakgrund vi har. Olika vinklingar kan vara berikande, säger Korkman.

Hur gör du din röst hörd för klimatet i dag? Har ditt sätt att engagera dig förändrats? Dela dina tankar i kommentarsfältet.