NANTERRE Ett tjugotal personer i olika åldrar har samlats i klassrummet när sociologen Arthur Jatteau håller föreläsning.
De flesta studerar redan vid universitetet i Nanterre, men här finns också deltagare som annars inte skulle ha tillträde till föreläsningarna.
Jatteau talar om hur statistik används för att beskriva samhället. Han tar bland annat upp löneskillnader mellan kvinnor och män, ungas arbetslöshet och migration och förklarar att siffror kan ge intryck av att vara neutrala och objektiva.
Men bakom dem finns alltid val och värderingar. Som exempel lyfter han fram hur kvinnodominerade yrken, bland annat inom vård och omsorg, historiskt har värderats lägre än yrken där män är i majoritet.
Fler deltagare strömmar in medan föreläsningen pågår. Stämningen är respektfull och engagemanget bland de närvarande är stort. Det handlar ändå inte om någon vanlig föreläsning.
I den ockuperade byggnaden har studenter och lärare startat ett eget universitet, där de ordnar föreläsningar och kurser utan krav på examen. Ockupanterna drivs av ett missnöje med den politiska inriktningen i Frankrike och en vilja att förändra det franska utbildningssystemet.
En ockuperad byggnad har blivit en mötesplats
Byggnaden har varit ockuperad av studenter i flera veckor, sedan massprotesterna mot de dåliga förhållandena i skolorna bröt ut.
På väggarna finns slagord, men stämningen inne i huset är lugn. Verksamheten drivs av studenterna själva genom olika kommittéer och gemensamma stormöten.
– Vi organiserar oss i kommittéer för att fördela arbetet enligt vad var och en vill göra. Vi har grupper som ansvarar för mat, undervisning och program, säger studeranden June som deltar i ockupationen och föredrar att inte uppge sitt efternamn.
Verksamheten begränsar sig inte till föreläsningar. I byggnaden ordnas också karaoke och mindre konserter för att skapa en levande gemenskap.
Beslut om rörelsens inriktning fattas på stormöten där deltagarna diskuterar och röstar om kraven.
Enligt June sträcker sig kraven långt utanför universitetet. Studenterna motsätter sig antagningssystem som anses diskriminera sökande utifrån social bakgrund och bostadsort. Rörelsen vill också att alla som vill studera ska få en studieplats.
Det bredare målet är enligt June att förändra det franska politiska systemet och göra beslutsfattandet mer öppet.
– Vi vill inte att allt ska avgöras genom att vi röstar om en president vart femte år. Det är alldeles för lite delaktighet, säger han.
Alla studenter vid universitetet deltar inte i rörelsen, men enligt June stöder majoriteten den, även om de inte själva kommer till den ockuperade byggnaden. En del motståndare håller sig också undan eftersom universitetsledningen har stängt byggnader när det funnits hot om blockader.
Lärare hjälper till att hålla undervisningen i gång
Ockupationen har väckt blandade känslor också bland lärarna. Sociologiprofessorn Arthur Jatteau berättar att en del kollegor vill återgå till den traditionella undervisningen så snart som möjligt.
– En del tänker att det viktigaste är examen. Andra anser att det viktigaste är att unga människor får möjlighet att frigöra sig och få kunskap som är meningsfull för dem. Det är det saken handlar om.
Han hör själv till de lärare som har valt att stödja studenterna och hitta sätt att fortsätta undervisningen under de rådande omständigheterna. Också delar av personalen och lärarkåren har engagerat sig i kraven på mer resurser och större uppmärksamhet från regeringen.
– Sedan 2008 har budgeten per studerande i Frankrike minskat med nästan en fjärdedel. Det är fler studenter i klassrummen, färre lärare och lokalerna är i dåligt skick, säger Jatteau.
Under de senaste veckorna har tiotals kurser ordnats i den ockuperade byggnaden, i samarbete mellan studenter och lärare.
En del kurser hålls av lärare, andra av studenterna själva. Ämnena väljs utifrån vad studenterna önskar.
Jatteau säger att studenterna inte bara använder den frigjorda tiden till att vila. De ber också själva om att fler kurser ska ordnas.
– Om man lyssnar på dem märker man att studenterna är kunskapstörstande. När de blockerar universitetet sitter de inte sysslolösa hela dagen, utan ber samtidigt om kurser. Det är fascinerande, säger han.
Ett annat förhållande mellan lärare och studenter
Enligt Arthur Jatteau handlar den största förändringen om maktförhållandet mellan lärare och studenter.
– Vi har inte längre samma auktoritetsposition, eftersom studenterna har kommit hit frivilligt, inte för att få en examen, säger han.
Studeranden Maxence Sannon ser positivt på initiativet.
– Det är en utmärkt idé. Den hjälper studenterna att hålla sig à jour med studierna även när de är långt borta från universitetet, säger han.
Samtidigt konstaterar han att exempelvis magisterstudenter kanske inte har tid eller ork att delta om rörelsen pågår länge. Han ser ändå en potential i försöket att nå också människor utanför själva rörelsen.
Jatteau medger att upplägget kräver både tid och engagemang från lärare och studenter. Men han ser det som ett betydelsefullt sätt att nå studenter som deltar helt frivilligt.
En del av en större samhällsrörelse
Franska universitet har traditionellt haft en stark självständig ställning, och studentrörelser har historiskt påverkat universitetens verksamhet. Nanterre är ett av de mest kända exemplen, inte minst genom protesterna i maj 1968.
De pågående protesterna spred sig från gymnasierna i Frankrike till övriga delar av landet. Enligt sociologen Arthur Jatteau handlar det inte om en isolerad händelse, utan om en del av en bredare samhällsrörelse.
– Det enda svar som regeringen erbjuder studentrörelsen är auktoritära åtgärder och polisinsatser. Man kan inte bemöta samhällelig ilska genom att slå nedåt, utan man måste erbjuda konkreta lösningar på de ungas berättigade krav, säger Jatteau.
Bakom rörelsen finns enligt honom en djupare frustration. Klimatkrisen, den höga arbetslösheten och försämrade studieförhållanden har fått unga att tappa tron på framtiden.
– Unga människor vill ha en framtid. Just nu motsvarar svaren inte deras krav, trots att kraven är fullt rimliga, säger Arthur Jatteau.