Nu kan ni skriva en massa kommentarer igen!!

Internet!!!!!!!!

Vi har en lite kompliserad internet situation just nu så jag återkommer till bloggen när den har löst sig.
God Jul på er alla!

Året var 1992.

Det snöade och vi låg på sjukhus, BB.

Tidigt på morgonen kom Caroline till världen med sina 4065 g och 53 cm i längd.

Hon kom som en stormvind, det tog bara 45 min efter att hon bestämt sig.

Vi tillbringade 12 år i glädje och sorg.

Sen försvann hon lika fort.

Hon ångrade sig några gånger men bestämde sig till slut för att leva utan mej.

Hon finns i mitt hjärta varje dag som går.

Jag önskar att hon skulle ångra sig en gång till.

Men jag vill ändå gratulera idag på födelsedan.

Jag hoppas den blir fin och minnesvärd.

En vecka till

Jaha.........en vecka till med nässpray. Inga hormoner än! Jag orkar inte ens kommentera längre. Man får helt enkelt acceptera att läget är som det är.....

En vecka har gått

Idag skulle jag egentligen ha åkt till fertilitetsmott. men min mens har inte kommit igång. vad det egentligen betyder vet jag inte. Jag ska ringa dit strax för att få vidare instruktioner i bli-med-barn-processen. I veckan tog jag influensa vaccinet och jag har haft ont (som f*n) i armen som många andra med mej, så det är väll så det ska vara.

Är jag längre förvånad?????

Jag har varit på ultraljudet idag. Naturligtvis så stod inte allt rätt till!!!!! Jag har en livmoderhinna som är 11 mm tjock och två äggblåsor på 20 mm styck, en på varje äggstock. SUCK. livmoderhinnan ska bara synas som ett litet streck, som ett hårstrå i princip och äggstockarna borde vara utan äggblåsor. Resultatet av detta är att jag inte kan börja stimulera äggproduktionen. Läkarn kom fram till att jag måste fortsätta med min spray i ytterligare en vecka och sen ska det tas ytterligare ett ultraljud. Man hoppas på att hinnan ska vara mindre och att äggblåsorna ska ha tynat bort. Jag kan få min mens men ingen vet om jag får den.......det kan vara så att jag måste hålla på med sprayen i en vecka ytterligare efter nästa vecka men sen börjar det bli kritiskt om man ska hinna innan juluppehållet! Va!? Mediciner som ska styra min kropp har inte gjort det. Och sen kanske vi hamnar mitt i ett j**** juluppehåll! Gissa om jag blir trött! När jag fick det här beskedet så glömde jag bort att fråga om vaccineringen, förvånad? Nej. Så typiskt mej att glömma bort en ganska så avgörande fråga! Jag försökte ringa när jag kom hem men det är som vanligt. Telefon-tider! Även om man lungt och sansat förklarar vikten av att få veta hur jag ska göra så lyckas dom inte hitta en ända telefon på kvinnokliniken som det går att komma fram på. Jag fick ställa mej i telefonkö och knappa in mitt tel-nummer så de kan ringa upp mej på jobbet i em. Och gissa vad mer? Det snöar ute och jag har bara sommardäck på bilen! Det är väll inte hela världen men ack så irriterande just nu. Jag undrar bara vad som kommer att gå fel senare idag. Arbetsförmedlingen är väll bombhotat av någon arbetslös stackare eller så härjar influensan på avdelningen så jag blir sjuk och måste avbryta allt så vi hamnar i den där förbannade juluppehållet! Om jag är less? Ja. Dags att ta tjuren vid hornen och rida ut den här dan. Imorgon är en ny dag.

IVF......

Idag är det dags att trappa ner på nässpray och påbörja injektioner. Jag ska till v-ås för ett ultraljud nu på morgonen. Jag ska passa på och fråga om jag ska vaccinera mej mot svininfluensan. Vaccinationen har påbörjats på MSE för riskgrupperna dit även jag räknas eftersom jag är anställd på sjuka huset........
Tyvärr får inte R följa med till västerås då de har beslutat sig för att endast patienter är välkomna till kvinnokliniken pga influensan. De tar inte ens i hand när man kommer dit bara för att försöka stoppa smittspridning. En bra tanke faktist.
Senare i em ska jag följa Björn till arbetsförmedlingen då samarbetet mellan arbetsförmedling och försörjningsstöd inte fungerar så himla bra. Och senare ändå blir det arbetsdag för min del. Nåja, livet fortsätter att stuffa på........vi ses!

behandling fortsätter

Jag har varit i kontakt med västerås ang mina funderingar kring nässpray, fortsatt behandling mm. De sa att det va helt ok att fortsätta! YES! Det enda som blir annorlunda är att jag får åka dit på en xtra läkarundersökning.......
Jag känner mej trött, sjukligt trött ibland faktist. Men det är en helt normal biverkning så jag får stå ut.
Jag är godissugen.......kan man skylla det på medicinbiverkningar också???? Kanske.

Dag 3 med Suprecur

Samma dag som jag började med sprayen kom mensen!  Mensen ska inte komma så tidigt, möjligen efter 3-5 dgr Jag vet inte ännu om det är ok att fortsätta med spray eftersom jag inte fått tag i barnmorskan. 
 Telefontid mellan 08.00-08.30 ger inte så stort utrymme för att lyckas få fatt på dom. Igår jobbade jag just då naturligtvis och kom inte åt en telefon, satt i möte! Idag är jag ledig, YES, jag kommer att hinna.
 Mitt illamående och div andra biverkningar har gått över så just nu är jag bara svullen, hurra!
Kram Päivi

IVF nr 2

Igår kväll förberedde jag min medicin som jag började med i morse. Jag har under en vecka gått och väntat på den här dan men inte med ett leende på läpparna. Jag har varit nervös inför en behandling som jag genomgått tidigare och jag fruktade sent igår att jag skulle må lika dåligt idag som jag gjorde förra gången. För att uppdatera........svullen, svettas, ont i huvet, okoncentrerad, trött, spänd, obehaglig värmekänsla på huden. Det är vad jag kommer ihåg av förra körningen. Nu är klockan 16.00 och jag borde ha jobbat tills nu men jag har varit hemma i nästan en timme. Jag kunde inte stana kvar på jobbet pga huvudvärk, yrsel, värk i kroppen, svettningar, illamående. Bara efter två sprayningar börjar jag känna biverkningar på sprayen! Det här är inte kul! måtte det gå över lika fort som det kom. Jag har en arbetsdag kvar imorgon, sen är jag ledig i tre dar. Då kan jag väll må lite dåligt men inte imorgon! V 47 är det tänkt att vi ska åka till Uppsala för att plocka ägg och lagom till jul ska det tas ett gravtest om allt går väl. Håll tummarna när ni har tid så ska vi göra vårt bästa för att bli tre.

Kram Päivi

Elise

Jag blev faster under min semester till denna lilla krabat. På onsdag får vi besöka underverket också......Kul!

Kram Päivi

Säg den lycka som varar för evigt

Vår lycka höll mellan 4 - 8 maj. Igår när jag vaknade och skulle till avd 15 för en första inskolning, så upptäckte jag att jag hade en blödning. Det är väll inte farligt isig om man har en liten blödning men min fortsatte under hela förmiddagen. Jag blev livrädd förstås. Det kändes konstigt att komma till avd 15 och alla visste att jag var gravid, alla gratulerade och önskade mej välkommen till avdelningen. Jag försökte hålla god min och visste inte riktigt hur jag skulle tackla välkomnandet och gratulationerna. Det ända jag kunde tänka på var att jag blödde. Hur fel blir inte det här? Jag är där pga min graviditet, jag är omplacerad pga medicinska skäl, pga arbetsmiljölagen, föräldraledighetslagen.....Hela karusellen är igång! Och jag bara blör...... Jag ringde till fertilitetsmottagningen på deras telefontid när jag var till avd 19 och hämtade mina saker, tömde skåpet, lämnade nycklarna sa hejdå till några arbetskamrater och upplevde att jag hade ingen betydelse längre i sammanhanget. De hade ju fått veta att jag skulle byta avdelning. En del av dem hade slutat känna mej redan nu. Och jag blödde. Väl när jag kom till avd 15 så ringde marnmorskan upp mej och vi kom överens om att vi skulle åka på ett ultraljud. Nu har jag varit på avdelningen i 2 timmar och måste ursäkta mej för att "jag fick ett brådskande telefonsamtal och måste gå på en gång" Jag grät på väg till bilen, jag varmrökte min jävla cigarett och jag ringde Rickard. Hur skulle han ta det, kan jag verkligen inte ge honom ett barn? Varför ska det jävlas någe´så förbannat jävla mycket just nu? Fick vi inte mer än 4 dar? När jag väl kom hem grät jag, på ultraljudet grät jag, på vägen hem grät jag, väl hemma grät jag och under kvällen grät jag. Vi fick bara 4 dar.......Jag försöker intala mej allt som läkarn sa. "inte livsdugligt eftersom kroppen stöter bort det". "Du har inte gjort något för att orsaka detta" "Det kommer att gå bättre nästa gång eftersom du nu har varit gravid" "Hoppas ni hinner innan semesterstängningen i Uppsala, annars får det bli i höst" Vilken jävla kommentar!! Vi ska väll inte boka en resa eller sälja huset för i helvete! Vi ska bli föräldrar på heltid inte bara i 4 dar!

Det känns overkligt

Jag kissade på sticka i morse. Jag kunde inte sitta o vänta på svaret.... jag var tvungen att stänga av alla känslor o aktivera mej.......men tänkte ändå, Tänk om det inte blir ett plus? Hur kommer jag att reagera? kommer jag att dimpa psykiskt igen? kommer jag att orka se alla människor som vet? Två minuter gick fast det kändes som en evighet. Jag tog stickan i handen, slöt om den så jag inte såg provresultatet, satte mej i soffan och tände lampan. Ingenting skulle få rubba möjligheten till att se ordentligt. Tänk om stickan inte fungerade? vad skulle jag göra då? Vänta tills klockan blev 10.00, åka till Apoteket? Nej 09.00 öppnar dom i västerås! Fan, det regnar! Inte idag! idag ska det vara fint väder så jag kan terapefta mej själv i trädgården om det visar negativt! Nu måste jag titta. Det är ett plus! Ett tydligt plus och testet har fungerat. Jag är gravid! Jag ska bli mamma igen! Rickard ska bli pappa!......Lugn i stormen nu. Vi har inte sett att det håller hela vägen. Den kritiska tiden är ännu inte förbi. Men jag är gravid! I snart tre år har vi väntat på detta tillfälle en gång i månaden. ca 36 gånger har lyckan slagits i spillror lagom när man återfått den. Nu är det dags att slappna av. Vi har kommit i mål!

I morgon är det dags!

I morgon är det dags att kissa på Hcg-testet. Håll tummarna nu! Jag är supernervös och humöret är inte det bästa. Det liksom bubblar i en vulkan. Jag var tvungen att avvika från mänskligheten en stund idag för annars hade jag slagit ihjäl ngn. Min Rickard har grävt i två dar o är helt slut i kroppen, vilket inte jag är. Förstår ni konflikten som blir när det är dags att göra kväller. Svart-Vit, sur-söt, glad-arg, ja ...så olika är vi på kvällarna och vad blir det då? en gråzon! Imorgon blir en lugn dag, vi börjar inte husbygget kl 08.00. Vi har tagit oss förbi två stora steg imorgon. Grav-test och husgrundsgrävande. Det kanske blir bättre från o med imorgon. Vi hörs!

Bara 3 dagar kvar!

Nedräkningen började redan den 14 April. Då blev det verkligt igen, vi skulle bli med barn! 16 April förde de in ett befruktat ägg och den riktiga väntan började. Förra veckan fick vi veta att vi har ett dugligt ägg i frysen vilket innebär att om det inte går vägen nu så behöver jag inte preparera mej med hormoner i flera veckor. Jag behöver då "bara" kissa på ägglossningssticka och sen åka till Uppsala när det är dags för att få det ägget infört. Men som det ser ut just nu så väntar vi på den 4 Maj. Det är en svår balansgång mellan hopp och förtvivlan. Jag hoppas naturligtvis på att det ska visa positivt men samtidigt så talar en inre röst om för mej; Hoppas inte för mycket, du kommer att falla långt om det är negativt! Jag har gjort allt som doktorn ordinerade - Tagit det lungt!! Vilket har varit den svåraste biten tror jag. Inte lyfta tunga saker, inte anstränga mej så mycket som jag brukar. Jag har tagit mina progesteron-suppar 3ggr/dag, kladdigt som f-n! Jag har försökt att tänka positivt hela tiden för att hålla humöret uppe men det är inte så lätt. Nu delar min sambo och jag på samma utsatthet på jobbet, samma kamp tillsammans med facket mot arbetsgivaren, arbetssituationen, tusen frågor snurrar i skallen av bara det. Han är sjukskriven pga sömnsvårigheter. Som tur är så har vi vänner som stöttar oss i det här. Vi vet att vi inte är ensamma. Häromdan beslutade vi oss för att inte längre diskutera detta hemma med varandra. Det blir bara jobbigt att hantera allt annat om det får ta över på ngt sätt. Vi har så mycket annat att glädjas åt så vi fokuserar på det roliga istället. Det får bli vår verklighet! Igår kväll kl 21.00 sattes den första skoppan i marken. Nu börjar husbygget!!!! spännande!!

jag håller på och separerar från en vän.

jag står inför ett val. Min vän har funnits där sen jag var 12 år. Han har varit den enda som inte svikit mej i svåra situationer. Han har varit med i både regn och snö, sommar som vinter. Han har följt med på semester och på turer som är mindre roliga. Han har alltid gjort mej lugn! Nu måste vi skiljas. Nu måste jag hitta någon/något annat som kontrollerar mitt humör. Något/någon annan som lugnar mej. Jag ska skiljas från min "vän" Corner Red.

Igår var en underlig dag. Igår blev det liksom verklighet igen, att vara förälder. Jag har saknat den rollen i några år nu. Jag vet inom mej att jag har två barn men inte hos mej vilket gör att föräldrarollen suddas ut sakta men säkert. Igår var dagen då hoppet om ett barn blev mer än bara hopp. Igår fick jag det som ska bli ett barn om allt går vägen. Jag håller alla tummar jag kan. Det är som sagt inte säkert ännu om allt går vägen men så här långt har vi inte kommit tidigare. Jag bär alltså på ett ägg i min livmoder som är befruktat och har börjat celldelningen. Igår var det 4 celler, framtiden vet vi inget om. Idag ska jag till jobbet som "gravid" personal vilket i mångas öron kanske inte låter konstigt alls men i mitt fall väcker det oros känslor. Att jobba på akutpsyk och vara gravid är likställt med att utsätta sig för risker. Det förekommer våld, hot om våld, situationer där man blir tvungen att ta till fysisk kraft för att skydda eller hindra. Det är inte en bra miljö för människor över huvudtaget men absolut inte för mej just nu. Jag säger inte att det är så varje dag men det kan vara så och vi vet aldrig från minut till minut hur det utvecklar sig.

idag är det dags!

klockan var 04.30 när jag vaknade. Alla djuren var vakna och pyssla med nåt. -Hm, vänd på dej och somna om! Och varför trodde jag att det skulle gå den här gången om det inte går annars???? Kompis har inget vatten i vattenskålen, han skramlar med den så det ekar i hela köket, suck! Jag får väll kliva upp. Ont i magen, kissnödig och frusen stapplar jag ut på toa och helt plötsligt slår det mej!!! Vi ska till Uppsala idag. Inte för att jag glömt bort det men jag trodde nog att jag skulle vakna och tänka direkt på uppsala. De ringde igår när jag var på väg till MDH och berättade att det fanns 4 st ägg som blivit befruktade!!!!!!!! Jag visste inte om jag skulle stanna bilen, kliva ut o dansa eller om jag skulle gråta glädjetårar. Det skulle nog inte uppskattas av övriga bilister på E20...........att dansa alltså. Idag på em åker vi alltså och plockar in ett befruktat ägg och sen väntar vi i ca 14 dar tar ett hcg. Sen kommer vi att veta hur det gått. Vad gör väll 14 dagars väntan jämfört med 3 års försök? :)

Ultraljud, husbygge,

Vi var till fertilitetskliniken i västerås idag. De skulle undersöka om jag var redo för en ny omgång nässpray och injektioner. Och det var jag, min kropp alltså......i sinnet hade jag nog börjat direkt efter det misslyckade försöket. I vecka 16 ska vi till Uppsala igen!!!! R tänker inte besöka det berömda rummet i uppsala för att lämna prov, han ska fixa det innan. Vi måste skaffa ett provrör bara....Jag hoppas verkligen att det går vägen den här gången. Man utsätter sig själv och sin omgivning för sån stor press under denna tid med hormoner mm. Häromdan fick vi en nybyggnationskarta hemskickat från Västerås stad. Det är otroligt hur noggrant de kan mäta utan att ha varit här! Undrar hur dom gör? Nu ska tillbyggnaden sättas på pränt och garaget likaså. Snart ska jag börja riva altanen.....kul!

Det börjar dra ihop sig

Den 16 Mars är det åter igen dags för ultraljud. Förutsatt att allt är ok i kroppen så börjar vi med nässpray, injektioner mm och åker till uppsala igen efter ca 5 veckor. Det är det positiva med livet. För övrigt börjar sjukskrivningen ta slut och jag vet inte hur jag ska bära mej åt för att kunna jobba och känna mej trygg på min arbetsplats. Jag har dock en telefontid med läkaren som sjukskrev mej men det vet man ju inte vad det blir. Det finns några som stöttat mej under den här tiden och dom tackar jag för stödet. Sen kan jag känna mej besviken på en del människor som hållt sig undan samtidigt som jag inte är förvånad. Vad ska man säga när folk frågar hur jag mår? Det finns inget kortfattat svar som bra, dåligt, sådär........Dom orden innefattar inte allt jag känner. Och jag är inte riktigt säker på vad jag känner.....som jag skrev tidigare om sorgens 4 faser. jag är där man reagerar på det som har hänt, jag börjar agera, fatta beslut som känns ok och genomtänkta. jag börjar ta mej ur chockfasen. chocken över hur en chef kan behandla människor, sina anställda. Hon beskyller mej för att ha ringt till vikarier och uppmanat dom att inte komma o jobba!!!!! Vad vinner jag på det? Jag måste ju själv stå där i sommar. Jag förstår inte hur hon kan beskylla mej för det utan grund?! Jag har teorier om varför hon gör så här men dom behåller jag för mej själv en stund till. Igår var jag och en gammal kompis till sthlm o köpte säng. Idag ska den sättas ihop.....kuuuul! Jag önskar bara att bygget var klart o vi hade ett ordentligt sovrum! Det är tur att jag har något att se framemot, annars vore livet bara uppförsbacke.....fortsättning följer