Solnedgång

Marias Memoarer har en utmaning där vi ska lägga ut bilder på solnedgång eller soluppgång.

Hittade några bilder som är tagna tidigare. 

Just i dagarna gömmer sig Klara bakom molnen.

Solnedgång vintertid.

Man får vara glad för den sol man får den tiden på året.

Soluppgång över grannens hustak.

Solnedgång på Korfu.

 

Vem är jag?

 DNA test,

Vem är jag. Jo, nu vet jag.

Europa

100,0%

Nord- och Västeuropa

87,9%

Skandinaviska

87,9%

Östeuropa

12,1%

Baltiska

12,1%

Gubben testades också.

Europa

100,0%

Nord- och Västeuropa

98,7%

Skandinav

98,7%

Östeuropa

1,3%

Östeuropé

1,3%

Sonen som är född i Sydamerika var 15% Europé varav 1,4 % Finsk.

Nästa år tänker jag sluta arbeta och då får det bli ett stort uppdrag att sammanställa alla uppgifter + DNA-träffar

Håll avstånd

Vi sitter alla i samma båt. I varje fall här i Sverige.

Men.

Vissa som tror de är odödliga utsätter oss andra för onödiga risker.

Exempel.

1, Våra patienter kommer in till kliniken för att lämna återbud då de är sjuka. Håll er hemma och ring återbud. I vårt väntrum sitter andra som absolut inte vill bli smittade. Varken av Covid-19 eller annat.

2. Till er alla som tar studenten vill jag bara säga. Visa nu att ni är vuxna och kan ta ert ansvar.

 OK, för att ni inte blir så sjuka men att sedan sprida smittan till anhöriga är inte OK. 

En stor eloge till all vårdpersonal som utsätts för smittorisker. Att smittas kan hända precis överallt. Till Vårdcentralerna kommer både sjuka och friska och sitter i samma väntrum. Ring först och boka tid så att personalen kan ta emot på korrekt sätt.

Jag tror på Sveriges strategi med att vi följer de rekommendationer som ges. Att stänga ner ett land är inte bra. Smittan kommer i det här fallet säkert tillbaka när länderna öppnar upp igen och det är många personer som inte mår bra av att isolera sig. I Finland har självmorden ökat och alkoholkonsumtionen likaså. 

Jag tänker också på alla barn som mår dåligt i sin hemmiljö i vanliga fall. Hur har de det när deras enda tillflykstort (skolan) inte finns?

Fler och fler länder börjar nu att öppna upp. Man har nog fattat att det här blir långvarigt och att vi inte mår bra varken ekonomiskt eller psykiskt av att avskärma oss från världen.

Dottern bor i England och där är det ju lockdown. Tom parkerna är stängda på hennes ort. Tur att de har en liten gård på baksidan av huset så att de kan vistas ute. 

Saknar den här lilla killen .

Hoppas vi kan träffas i oktober när han fyller år.

Här är jag

Slinker in här och meddelar att helgen varit fin.

Årets julgran var även den riktigt fin. Inköpt på Granngården.

Årets julklappspussel fick gubben.

Inte en bit bidrog han med utan sonen och jag kämpade ihop det.

Vi hade visserligen lite hjälp. 

En blondin ringer till sin pojkvän och säger: 
"Kan du komma över och hjälpa mig. Jag har ett jättepussel. Och jag kan för mitt liv inte komma på hur jag ska göra."
Hennes pojkvän frågar: "Vad ska det bli när det är färdigt då?"
Blondinen säger: "Enligt bilden på lådan så ska det bli en tupp"
Pojkvännen bestämmer sig för att gå över och hjälpa henne.
Hon släpper in honom och visar honom alla pusselbitarna på bordet.
Han tittar på bitarna en stund.
Sen tittar han på lådan.
Sen säger han:
"För det första, det spelar ingen roll vad vi gör. Vi kommer aldrig att kunna sätta ihop de här bitarna till något som liknar en tupp."
Han tar hennes hand och fortsätter:
"Nu tar vi en kopp kaffe och sen..." Han suckar. "... sen stoppar vi tillbaka alla Corn Flakes i lådan igen."

Så liten , så liten

Så har man blivit mormor.

Lilla Lars aviserade redan 8 veckor innan beräknad nedkomst att han inte ville stanna kvar i magen på dottern. På sjukhuset lyckades de stoppa förlossningen men 5 dagar senare fanns det ingen återvändo. Nu skulle det ske. Akut kejsarsnitt.
Lars och Alexandra vistas nu på Neonatalavdelningen.

s0ckertass

Lasse Lasse liten

Världen är så stor, så stor, Lasse, Lasse liten.
Större än du nånsin tror, Lasse, Lasse liten.

Där är hett och där är kallt, Lasse, lasse liten.
Men gud råder överallt, Lasse, lasse liten.

Många mänskor leva där, Lasse, Lasse liten.
Lycklig den som gud har kär, Lasse, Lasse liten.

När guds ängel med dig går, Lasse, Lasse liten.
Ingen orm dig bita får, Lasse, Lasse liten.

Säg, var trives du nu mest, Lasse, Lasse liten?
Borta bra, men hemma bäst, Lasse, Lasse liten!

Fåfänga

Blir man fåfäng när man blir äldre?

Ofta får jag höra att man inte kan visa sig ute med käpp eller rullator.
Vad ska folk tro.

Föreslog till en av gubbens släktingar att hon skulle skaffa en permobil.
Svaret jag fick.
"Tror du jag visar mig ute med en sån? "
Nehej! I stället sitter personen hellre hemma och träffar inget folk.
Och vad händer då?
Man blir helt avtrubbad. Inga inputs där inte. Att träffa andra är viktigt för att man ska må bra.

Ser dagligen många äldre på Råslätt som fortsätter leva ett rikt socialt liv trots problem med rörligheten. Nu är ju omgivningarna där och även här i byn helt perfekta för att köra en permobil eller gå runt med rullator.

Så ni alla äldre som accepterat att ni behöver hjälpmedel.
Ni är vinnare.

Det är viktigt för hälsan att leva ett aktivt liv. Man känner att man är meningsfull och har en roll i samhället.

Och.
I vissa fall kan sociala medier hjälpa till. 
De som är yngre kanske borde introducera de äldre i hur de kan använda en dator.

Internet, Facebook och sociala medier kan ge äldre ett rikare liv, och motverka ensamhet, nedstämdhet och isolering, visar forskning vid Umeå universitet. Läs här.

Vem vill missa det här på grund av fåfänga?

Respekt

Sonen och jag har haft en diskussion nu på morgonen.

Han jobbar som förskolpedagog och i sitt arbete ser han ofta att barn styr sina föräldrar och inte tvärt om.
Ett nej från föräldern kan bli ett ja om barnet tjatar.
Och har personalen sagt nej till barnet så kan det hända att föräldern ändrar detta efter tjat.

Läggs grunden redan där till att nej inte ska respekteras utan det kan ändras.
Och var är respekten till föräldern från barnet och till personalen från föräldern.

Lär i stället barnen att respektera de vuxnas beslut.
När de är vuxna har de annars lärt sig att man kan tjata och skrika sig till saker.

Har vi där förklaringen till våldtäkter där flickan sagt nej. Nej betyder ju inget enligt vissa.

På mitt jobb kommer det ofta in patienter som vill att vi ska ta bort debiteringar. Tjat och skrik hjälper inte kan jag upplysa om. Det får ju inte bli så att den som skriker högst får sin vilja fram.

Överfallen i hemmet

Min otur har håll i sig.
Några dagar efter sista inlägget så blev jag överfallen i hemmet.

Förövaren har följande signalement.
Vit. 150 cm hög och har 4 ben

Vad som hände var att jag skulle plocka in tvätt.
Vi har var sin stor låda och var sin liten.
Jag har lite bråttom och öppnar de 4 översta
Sedan välter eländet. Bakom mig har jag vår säng och jag kläms fast mellan sängen och byrån.
Gubben fick lyfta upp byrån innan jag kom loss.

Resultat - blåmärken över hela benet. Varje låda har gett ett blåmärke på benet och sen fick jag hela vikten över knät. Ett knä som svullnade upp rejält.

Men eftersom jag har full rörlighet i knät så är det säkert bara en mjukdelsskada. Tar lite tid att läka men det kunde varit värre.

I helgen som var skulle jag spela match men när jag lyfter upp kloten från min väska så skaver jag upp långfingret på något vasst. Viktigt finger i bowlingen. Kunde inte spela utan reserven fick hoppa in.

Vad jag lärt mig av dessa händelser.
Stressa inte utan låt var sak ta sin tid.
Och för Guds skull öppna inte alla lådor på en gång.

Sjukläge

Man ska inte skryta med att man aldrig är sjuk.

Influensavaccinering till trots så insjuknade jag i denna vecka 7. Totalt däckad.
Har aldrig tidigare haft någon form av influensa.

 Hade ingen hostmedicin hemma så maken 

bjöd på annat. Smakar ganska lika.

Veckan därefter så fick jag bihåleinflammation som följdsjukdom.
En vecka med antibiotika för detta.

Direkt när den veckan var slut så smittade svärmor oss med vinterkräksjuka.
Trodde jag tillhörde de som var immuna mot detta då jag aldrig tidigare smittats men jag var nog mottaglig efter den sista tidens sjukdom.
Inget jag vill uppleva igen kan jag lova.


Tackade nej till att spela A-lagsmatchen under helgen men lovade komma ner och heja på.
Skulle jag inte gjort.
När jag parkerat bilen utanför Idrottshuset halkade jag och ramlade riktigt illa. Slog i mig både här och där. Blev upplockad och ledd in i bowlinghallen av min lagkamrat Maggan.
Huvudvärk, illamående och yrsel - trolig hjärnskakning.

Trots att jag är väl vadderad av naturen så slog jag i bakdelen ordentligt. Har problem med att sitta och röra mig även nu efter snart 2 veckor.  Googlade på detta och förstod att jag kanske fått en spricka i bäckenet.
Idag hade´jag fått en tid till läkaren men när jag kom dit fick jag vända i dörren då läkaren var sjuk. Fick ingen ny tid utan blev uppmanad att ringa akut på fredag morgon i stället. (I morgon hade de stängt)

Så nu haltar jag runt och kan inget annat. Det gör ont att både sitta och stå.
Sängläge är helt OK men där kan/vill man ju inte tillbringa sin tid.

Men varför klaga.
Det finns alltid de som har det värre.

Nu ska vi se framåt. 

Våren finns där. Eller?

Varför?

Varför är det OK att kvinnoyrken har lägre lön?

Glöm att männen är familjeförsörjare och deras löner är viktigast.

Varför har inte vi anställda i Landsting eller kommun skäliga löner?

Tärande sektorn? Lönerna bekostas av skattemedel? Ett kall?

Varför ska Landstings /kommunalanställda ha lägre löner för att hålla nere skatterna?

En grupp i samhället kan inte genom att ha dåliga löner bära ansvaret för skatternas nivå.

Om en man lagar bilar eller människor ska inte spela någon roll. 

Och om någon jobbar på fabrik tar någon annan kanske hand om dennes barn under tiden. 

Hur värderas de olika jobben?

Alla behövs vi i samhället och alla behöver vi mat på bordet.

Var går sedan gränsen?

Jobbar jag på en privat klinik är jag närande men om jag arbetar inom den offentliga vården är man tärande.  Glöm det resonemanget - ett föråldrat synsätt.

Alla som arbetar är närande men när jag utnyttjar den offentliga världen blir jag tärande.

Men det här inlägget vill jag heja på alla Förskolelärare, lärare, poliser, Tandsköterskor, Undersköterskor , Sjuksköterskor etc.   Ni gör ett jättejobb och utan er stannar Sverige.

Undra bara hur lång tid det kommer att ta innan vi är ikapp den privata sektorn med våra löner.
Och hur lång tid tar det innan vi är i kapp männen.