Hej!

 Vad kul att du tittar in.
Välkommen till min nya blogg och hemsida som du numera hittar här

Några funderingar från en mormor och mamma.....

 Idag behövde man sannerligen plocka fram pälskragen.SÅ kallt ute! Rått på något sätt. Well. Gissar att vi fnyser åt "kallt" om någon månad.....
Idag har jag bollat kontorsjobb, packa väskor (drar till LA på onsdag. Jajamensan:) beställa varor till "projektet", redigera bilder osv.
Har även hunnit med att följa med till BVC när lille A skulle få sina vaccinationer i benen. Mormor fick hålla lilleman. Stackars lilla mamman hon grät i kapp med sonen när han skrek.
Själv slängdes jag tillbaka 20 år i tiden, då vår yngsta dotter kom till världen. Hon föddes med en ärftlig sjukdom, lång historia som jag får ta en annan gång, så hela hennes liv har inneburit många och långa sjukhusvistelser.
Jag kastades tillbaka till känslan av maktlöshet. Som förälder till ett sjukt barn har man bara en önskan, förutom att barnet helt skulle slippa vara sjukt, och det är att man själv skulle kunna ta all smärta. Man känner sig så elak som "tillåter" alla stick, operationer och behandlingar.
Otaliga är de gånger då jag gråtit och önskat att det var mig de "plågade" istället.
När barnet är litet är man "hjälpt" av att de inte vet vad som väntar och att de glömmer fort.
Värre var det när N blev runt 1 1/2 år då hon började gråta så fort hon såg byggnaden av Akademiska sjukhuset. Hemskt.
Idag är hon 20 år och besöken på Ackis är inte lika täta.
Jag funderar ibland på hur mkt kring hennes sjukdom som format hennes personlighet.
Hon är en tuffing. Det krävs en hel del för att hon skall rubbas i sitt jämna humör.
Hon är, till skillnad från mamma och storasyster, inte alls rädd för sprutor eller sjukhusmiljö. Hon är härdad.
Det skall mkt till för att hon skall uttrycka oro eller säga att något gör ont.
Ja ni.... Vi drabbas alla av "livet" på ett eller annat sätt. Det är lätt att tro att "alla andra" är skonade. Att den redigerade och tillrättalagda Instagram-versionen faktiskt stämmer. Vilket den ju sällan gör.
Hm.... Några små tankar från en mamma och mormor, en vanlig måndag... 

Minnen från en gammal snuskburk

I fredags plåtade Noah och jag nästan hela dagen. Som sagt; snart kan jag äntligen berätta för dig till vad. SÅ roligt det skall bli;)

Det blev en hel del grönsaker över och de är ju så vackra. Som små konstverk. Mina favoriter är Kronärtskockor.....

..... och färska Fikon..... 

Plåtburkar är också en favorit.Den vänstra, som det står Ärtor på, hittade vi i uthuset i vårt förra hus. Den högra är min morfars "snuskburk" som han hade maten i under lumpen. 
Det är något speciellt med prylar som har en historia eller koppling till någon speciell person. Man blir påmind om honom eller henne på ett naturligt sätt. Morfar. Som älskade godis och sötsaker och som gnagde på köttben så att han blev alldeles flottig runt munnen.
Jag minns hur han tog på sig sina stora stövlar och den gröna mössan med öronlappar. Sedan gav han sig ut och jagade älg i skogen hemma utanför Alingsås, tillsammans med sina taxtöser Lina och Lady.
Tillsammans med mormor och morfar plockade vi blåbär och lingon och lärde oss allt om olika fåglars läten och utseende.
Fina minnen som poppar upp när man tittar på den gamla skavda snuskburken...... 

HERMANS LADA

I natt kom jag hem ifrån en helt fantastisk dag hos Ann och Hermans lada.

Det var första gången vi sågs IRL trots att vi följt varann på Instagram jättelänge.

Ann hade bjudit ihop ett gäng riktigt trevliga tjejer. Som fantastiska @dromma, @annikaloof, @hanawendelbo och en hel drös till.Det blev sannerligen en kväll att minnas. SÅ mkt värme och livserfarenhet kring ett bord.

Sen blev ju inte stämningen sämre av den charmiga miljön i Hermans lada. En byggnad med en spännande historia. Den byggdes 1917 av Anns make Anders farfar. Nästa 100 år senare revs den, den var för illa åtgången för att kunna renoveras, och byggdes upp igen på samma plats. I somras bjöd Herman på sina första konserter uppe på logen och till nästa sommar kommer aktiviteten växa. Häng med här så att du inte missar något.

I nedre delen av ladan har Ann sin atelje för tillverkning av produkter, för egna märket Ancher Design. Hur fina kuddar?

Fina, underbara, varma Ann. Det var som att träffa en syster, eller en gammal vän sedan många år. Så som det är med en del möten i livet. Meant to be.

Att Ann och hennes lada dessutom finns i mina gamla barndomstrakter, ja det gör ju inte upplevelsen sämre. Bilturen igenom Timmele, där jag bodde mina första år i livet, kändes i hjärtat. 
Första besöket hos Ann i Hermans lada. Men sannerligen inte det sista....

Igår jobbade min art director Noah Agemo , tillika son, och jag med "projekten". SNART kan jag äntligen berätta för dig. Stay tumed.
Idag står det kontorsjobb på agendan. Känner jag mig själv så kommer jag förtränga det in i det längsta:) En långpromenad i solen vill jag hinna med tex. Det känns ju minst lika viktigt.
Först skall jag dock ut och jaga fler udda och fina kaffekoppar till en plåtning på fredag.
Ha nu en alldeles fantastisk tisdag! Det skall jag ha.....
Bilden är stylad av Isabelle Olander och plåtad av Lina E Adamo

FGL Store

Ett annat ställe vi (jag;) bestämt att vi skulle besöka, när vi åkte "hem" till Varberg förra helgen, var FGL Store.

En alldeles rykande färsk butik som startats upp av Krickelin och Miranda.

SÅ makalöst vackert alltihop.Varenda detalj är genomtänkt. I love. Älskar man dessutom blått, ja då är man i himlen.

Lämnade butiken med ett vackert paket. Älsk på det handrivna bandet av tyg.

Mamsen shoppade också minsann. En blå linnerock i kort variant, jag en svart, lång.

Det var så roligt att få träffa gulliga Miranda IRL. Supertrevlig och väldigt vacker. Jag har följt hennes fina konto @mirandarebecca på Instagram ett tag. Alltid roligt att få ett ansikte bakom alla inspirerande bilder.

Krickelin har jag också följt länge, både på bloggen och IG. Jag älskar hennes bilder och hennes sätt att skriva.

Ja, ni ser ju själva. Helt enkelt perfektion. Jag hade kunnat hänga        kvar där hela dagen och mysa....

.... i världens snyggaste soffor från Melimeli. Drömfärgen.

Det slår mig när jag är där, att jag saknar min gamla hemstad emellanåt. Inte minst sommartid. Jag tänker att det måste vara bästa platsen att bo på som egen företagare. (Ja, inte bara på sommaren då såklart;) Man verkar ha en sådan härlig sammanhållning, och hänger hos varandra på roliga event stup i ett.Ser et ut som på håll iallafall:) Kul ju! Dock har jag svårt att tänka mig att flytta tillbaka. Det som skulle bli "ett par år i stockholmstrakten" har blivit över 25 år. Hela livet finns liksom här uppe och vi älskar närheten till storstan. Allt har sin tid som man säger....


SparaSpara

VERNISSAGE PÅ SNICKARBACKEN

Igår blev det ett besök på Snickarbacken 7. Igen. Inte ofta dock som det sker kvällstid. Oftast lunch- eller fika-möte med sonen Noah

Igår var jag däremot inbjuden på vernissage med fotograf och författare Ida Magntorn och konstnär Karin Wiberg.

De har en gemensam utställning på Snickis, som pågår fram till sista December.

SÅ vackra och coola alster av dem båda.

Inte helt lätt lokal att plåta i, särskilt inte för en amatör som mig, så för att ge rättvisa till det hela så måste du ta dig dit! Helt klart värt ett besök.

Vackra, varma Ida. Vi träffades IRL för första gången på ett event i Göteborg, arrangerat av Frida och Trendenser.

Under den dagen pratades det om att hitta sin Wing-woman och inte se varandra som konkurrenter.

Ida känns som en riktig Wing-Woman. Trots att vi bara träffats ett par gånger.

Så öppen och inkluderande.

SÅ glad att vi kommer ses igen redan nästa vecka!

Det blir ett eget inlägg fram över. Var så säker.

Tyvärr missade jag att plåta Karin. Desto fler bilder på hennes coola skulpturer.

Den här samlingen skulle jag gärna ha i ett fönster där hemma. 

Ida fick posera för dem båda. Här för att visa hennes snygga skor.

Omöjligt att att ge rättvisa åt Idas bilder. Så, som sagt, åk till Snickarbacken vetja. Passa på vid lunch så kan du äta deras sallad med polkagris-rödbeta samtidigt....

Som en bonus denna kväll så passade fru Magntorn även på att släppa sin senaste bok "Ett hem med omtanke". Den skall jag njuta av vid dagens 11-kaffe minsann. Älskar hennes bilder och texter.

Tack vackra Ida för en trevlig stund igår och lycka till med alla dina projekt! Vi ses igen om några dagar!