Helt plötsligt har man en pojkvän. P o j k v ä n. Hör på det ordet. Det är så ovant att säga och jag fattar det inte heller riktigt. Har JAG en pojkvän? ("Boyfriend" - det engelska ordet låter ju bättre på min tunga att uttala.... i och för sig)
Drömmer jag?
Om jag drömmer så vill jag inte vakna upp.
Jag älskar allting som Jendrik är och gör.... (Tänker på minnen)
Är på väg upp till Norge nu igen. Åkte hem för att träffa min kompis Catrin som ska tillbaka och studera i England på söndag. Men jag känner mig faktiskt lite nedstämd för att jag aldrig fick träffa henne trots allt.... :( det blev massa fel och även missuppfattning av min sida att hon inte ville träffa mig när hon aldrig svara mina sms eller när jag ringde men hennes mamma hade haft hand om hennes mobil och Catrin sov även på vägen hem från deras dagsresa över till Norska gränsen.... Så jag var så ivrig och beställde en biljett tillslut tillbaka.... Sa att hon skulle höra av sig när jag kunde komma förbi snabbt - att jag skulle släppa vad helst jag håller på med och komma förbi direkt - men hon var upptagen hela dagen idag också med olika händelser.....
Jag vill i alla fall inte bli en sådan tjej som dissar alla hennes vänner när man sällskapar med en pojkvän. Därför är jag trots allt glad att jag ( och även Jendrik instämde i det) att jag skulle åka hem. Jag och han ville att jag skulle stanna. Jag var faktiskt några cm ifrån att bestämma mig för att INTE åka. Det tog emot. Men Jendrik t.o.m pusha mig i ryggen för att gå till tåget när det hade anlänt. "They close the doors fast".
Det var t.o.m en man inne på tåget som satt framför mig som höll sig för att skratta.... Han verkade amused. Haha.
Dagen jag skulle hem så för det första så fick jag ett sms från Jendrik på morgonen där han fråga om han kunde komma redan nu (vi skulle låna hans bil när han var på jobbet) så att han kunde ge mig mera kramar.
Sen på hans lunch rast och när vi precis hade kommit tillbaka från doktorn med Markus så sitter vi i bilen som vi just parkerat och jag ser något närma sig i backspegeln och så ser jag Jendrik i bilen bakom mig!!!! Han ville äta sin lunch hos oss.
Sen slutade han tidigare också, han jobbade i området och så skicka han ett sms att han hade slutet tidigare och att jag kan hämta upp honom på samma plats som innan. Jag satt och åt mat med Sara men ville springs ut till bilen direkt och åka och hämta honom. Det är ju 15 min dit!
Säger det och får svar - "testa att springa ut och se vad som sker."
Då fatta jag att han var där ute och fråga om han var här och om så; att han skulle komma in. Det stämde ! Han kom efter några min. Haha! <3 br="">
Sen när vi skulle åka till tågstationen och hade sagt hejdå till Sara, Markus och Madeleine hos Naomii, så vid bilen så säger jag "okey how are we gonna do this... How are we gonna get in the car?" Sa jag medan jag inte släppte hans hand. Sen gick jag ifrån min hand med kroppen och visa att jag var på väg över till andra sidan. Det fick Jendrik att le.
Nu är jag i Norge.
Åh - kommer se honom strax igen. Jag ser fram emot det! Jag gillar honom :)
