Nu har jag ju inte uppdaterat sÄ frekvent ÀndÄ, men kanske dröjer ett tag innan det blir ordentligt bloggande igen, pysslar nÀmligen med andra sorters viktiga saker just nu... Sen den 15:e september har det hÀr lilla livet vÀnt upp och ner pÄ tillvaron. Fantastiskt att vara i den hÀr bubblan!
Mössan Àr köpt pÄ marknad, och matchade mitt gröna garn jag redan hade hemma perfekt! Koftan tog sin lilla tid, inte för att den var sÀrskilt krÄnglig att sticka, men jag fick karpaltunnelsyndrom i slutet av min graviditet och kunde bara sticka nÄt varv i taget innan fingrarna helt domnade bort. Men till min stora lycka Àr det nÀstan helt borta nu, sÄ om det hÀr pyret fortsÀtter ta nÄgra rejÀla tupplurar varje dag sÄ kanske det blir lite pyssel ÀndÄ.
Det nÀrmar sig. Om pyret skulle komma pÄ utsatt dag sÄ Àr det bara fyra dagar kvar! Nu tror jag i och för sig att jag kommer att gÄ över tiden, men oavsett, en septemberbÀbis Àr snart hÀr. Galet.
Helt redo blir man vÀl aldrig, men det kÀnns ÀndÄ som om jag har det nÄgorlunda klart för ankomst. Som barnvagn, lite klÀder, nÄt att sova i osv. Idag sÄ struntade jag ocksÄ högaktningsfullt i att fortsÀtta stÀdningen efter vÄr köksrenovering och sydde klart ett babynest istÀllet. Prioriteringar...
Den blev fin min senaste sjal, stickad av Caleido lace frÄn Austermann och ett litet restnystan i vitt till spetskanten. Men den blev ÀndÄ inte rÀtt. För tanken var ju att den hÀr skulle ersÀtta min grÄa favoritsjal som sÄ nesligt försvann för sisÄdÀr ett halvÄr sedan.
Men den blev lite för randig, och det var lite för mycket blÄtt i garnet. Ja, för att ta plats pÄ favoritlistan alltsÄ, som en randig grÄ, blÄ, vit sjal blev den ju toppen! FÄr se om den hamnar runt nÄgon annans hals istÀllet.
Jag fÄr leta vidare efter det ultimata grÄa garnet helt enkelt, och om nÄgon har tips pÄ var jag kan fÄ tag pÄ vackra, nÄgot melerade (och gÀrna handmÄlade), yllegarner sÄ kommentera gÀrna!
Jag har schavat runt med en gammal pÄse till en regnjacka som stickpÄse i flera Är. TÀnkt att jag ska sy mig en ny. I sisÄdÀr fem-sexÄr kanske. Men ni vet hur det Àr, saker blir liksom inte av, och min provisoriska pÄse har ju fungerat bra.
Men nu var det verkligen dags! För i över ett halvÄr har ju pÄsen slÀppt lite av sitt "gummifoder" och varje gÄng jag har tagit ut stickningen har ett moln av vitt mjÀll...
SÄ, Àntligen fick jag Àndan ur och tillverkade mig en liten stickpÄse, lagom stor för en pÄgÄende stickning, nÄgra stickor och ett garnnystan. Och eftersom jag snart Àr klar med min senaste sjal, bara spetskanten kvar, sÄ ligger det tvÄ helt nya nystan i pÄsen som bara vÀntar pÄ att fÄ bli nÄt!
Ett gÀng gamla takbrÀdor och annat spillvirke har tillsammans med massor av skruvar idag blivit till ett utebord. För blomplantering, smÄsnickeri eller kanske som fikabord om mÄnga kommer pÄ besök. Hela bygget Àr ett schysst teamwork av mig och min fina mamma.
Det Ă€r sĂ„ hĂ€rligt nĂ€r det gĂ„r att anvĂ€nda sig av sĂ„dant som det finns en historia bakom, och som Ă€r snĂ€llt mot miljön. Ă
terbruk i sin vackraste form!
