Pasta med lövbiff, äpple och kapris

Bilden gör inte rätten rättvisa men det här var faktiskt en riktigt god pasta som vi avnjöt med en kall öl häromdagen. Den som är tjusig använder oxfilé men att ta en schysst lövbiff funkar precis lika bra. Hetta upp pannan ordentligt och bryn den bara som hastigast så blir den inte torr.

Pasta med lövbiff, äpple och kapris

4 personer

4 portioner pasta

400 g lövbiff, strimlad
smör
1 rött äpple, fint tärnat
15 cm purjolök, skivad
1 stor vitlöksklyfta, hackad
2 msk kapris
1 msk dijonsenap
2 msk kalvfond
1 dl vitt vin
2,5 dl vatten
1,5 dl grädde
1 kruka bladpersilja, hackad

Hetta upp en matsked smör i en panna och bryn köttet hastigt. Salta och peppra. Tag ur köttet och lägg det på en tallrik. Lite mer smör i pannan och i med purjo, vitlök och äpple. Fräs några minuter och ös upp på tallriken med köttet. I med vin, vatten, fond, senap och grädde i pannan och låt koka ihop i 5-10 minuter. I med kapris, kött, lök och äpple. Låt koka upp igen, vänd ner persilja och smaka av med salt och lite vitpeppar. Servera till nykokt pasta och gärna driivor av parmesan.

Tryffelrörd ankleverrulle med bresaola

För den som firar snön med ett adventskalas i helgen kommer här ännu ett av mina recept ur Glögg med guldkant i Levas julnummer (se de vodkaspetsade munsbitarna nedan!). Rullarna är enkla att göra och vinner på att serveras till en bit fint knäcke.

Tryffelrörd ankleverrulle med bresaola

Anklevermousse är inte alls lika dyrt som till exempel terrinne och finns att köpa i tråg i välsorterade butiker. Med lite tryffelolja höjs smaken ytterligare och blir jättefin till det lufttorkade nötköttet.

100 g bresaola i skivor
250 g anklevermousse
1 msk grädde
1 tsk tryffelolja
Salt och svartpeppar
Ärtskott

Rör anklevermoussen med tryffelolja och grädde. Smaka av med lite salt och peppar. Lägg bresaolaskivorna omlott på plastfolie i tre rader så att du får ett avlångt ”ark”. Bred på anklevermoussen i ett tjockt lager och rulla ihop med hjälp av plastfolien. Lägg i frysen i en timme och skär sedan i fina stubbar med hjälp av en vass kniv. Stick en coctailpinne i varje och toppa med ett ärtskott.

Lyxigt till glöggen: vodkaspetsad gräslökspannacotta med forellrom på kavring

Den här supergoda lilla munsbiten kom till inför plåtningen av Levas julnummer (nr 12 2009), där jag gjorde jobbet Glögg med guldkant. Något att prova till helgens glöggkalas? I så fall vinner de på att förberedas en eller till och med två dagar innan, för att toppas med forellrom och dill strax innan servering. I bakgrunden skymtar tryffelrörd ankleverrulle med bresaola - håll utkik i dagarna så kommer receptet på dem med!

Vodkaspetsad gräslökspannacotta på kavring med forellrom

24-30 stycken

Vodkan ger ett spännande sting åt gräslökspannacottan och trivs fint med forellrommen. De stora, vackra romkornen hittar du på glasburk i välsorterade butiker eller i fiskdisken.

200 g kavring
80 g smör
1 dl mellangrädde
2 dl gräddfil
2 gelatinblad
1 msk god vodka
1 kruka gräslök
Salt och peppar

80 g forell- eller kungslaxrom
Dill

Kör kavringen till smulor i en matberedare. Smält smöret och blanda ordentligt med smulorna. Plasta in en form (ca 20x25 cm) med folie och tryck ut smulorna i bottnen. Låt stelna i kyl. Lägg gelatinbladen i kallt vatten i 5 minuter. Koka upp grädden försiktigt och ta kastrullen från värmen. Krama ur gelatinbladen och smält dem i grädden. Skär gräslöken fint och rör ner tillsammans med i gräddfil och vodka. Smaka av med salt och peppar och häll sedan blandningen över den stelnade brödmassan. Låt stå i kyl någon timme tills allt stelnat. Skär ut små bitar eller stansa ut fina rundlar. Dekorera med en klick forellrom och en dillvippa.

Nya trenden - Denial Monday

Där satt jag och syster Lillan, trötta, glåmiga och lite smågriniga, med varsin unge i famnen och mitt uppe i ännu en ny, trist måndag. Det var grått, det var kall, det var trist. Det var Vardag. Jaha. Men så frågade vi oss: måste det verkligen vara vardag? Nä. Det måste det inte. Vardagen is not the boss of us!
Och så myntades Denial Monday - kom ihåg var ni hörde det först! det är dagen då man får stå upp, slå sig för bröstet och ljudligt ropa "NEJ! JAG VÄGRAR ACCEPTERA ATT DET ÄR MÅNDAG! JAG VÄGRAR ATT ENS TRO DET! JAG TROR ATT DET ÄR EN HELT ANNAN DAG EGENTLIGEN!"
Vi valde att tro att det var lördag, för då är det inte alls konstigt att håva in ännu en syster och ett par äkta män och äta sallad med nykokta rödbetor, mjuk chèvre och rostade hela mandlar, följt av en perfekt stekt rostbiff med vitlökscréme och ugnsrostad potatis, allt nedsköljt av en massa gott rödvin. En lördag är det inte alls konstigt att komma i säng jättesent för då är det ju söndag dagen efter och man får sova jättelänge.
Dags att mynta Denial Tuesday?

Varmrökt lax med pumpafräs och västerbottenkräm

Finns det pumpa att köpa fortfarande? Köp en bit i så fall (eller prova med sötpotatis), skala, kärna ur och skär den i små tärningar för att sedan vitlöksfräsa den i lite olivolja tills den mjuknar. Sammanför med krispigt gröna sojabönor (edamame) och lite färsk spenat och servera till varmrökt lax och en kräm på créme fraiche mixad med en drös riven västerbottenost. Strö över lite klippt gräslök och vips har du ännu en fantastiskt trevlig snabbmatsrätt. Var inte det fint, så säg?

Kalasgott - Ninas knäck

Vi var på finglögg hos våra fina vänner Nina och Kalle i måndags. Visst är det en grymt skön idé, att ha glöggpartaj på en måndag? Det bjöds på krälande barn, fluffiga skumtomtar, kladdig kola, en supergod jättelussekatt, mättande gryta på egenhändigt stoppad vildsvinskorv och mycket mer. Bland "mycket mer" återfanns bland annat denna ljuvligt goda knäck, som inte var det minsta tandknäckarknäckig utan perfekt seg och framförallt lätt att lossa från papperet. Följaktligen proppade jag i mig massor. Och fick lov att dela med mig av det enkla receptet (själv är jag något av en julgodisanalfabet). Så här skriver Nina:

Knäck

2dl socker
2dl grädde
2dl ljus sirap

1,5dl hackad sötmandel

Koka socker, grädde och sirap tills smeten klarar kultestet. Blanda i mandeln och koka lite till. Blanda i sista stund i en rejäl klick smör (jag inbillar mig att det hjälper knäcken lossa från papperet). Klicka ner i formar och låt stelna.

Middag på fem minuter - lax med hovmästaryoghurt

Spana in den här snabbisen då, för dig som vill äta någorlunda fräscht, riktigt gott men har väldigt ont om tid:

Lax med hovmästaryoghurt och vitlöksdoftande grönt för två

1. Tag två laxfiléer. Hetta upp lite smör i en panna, salta och peppra dem och stek ca 2 minuter på varje sida.
2. Koka under tiden upp lite lättsaltat vatten i en kastrull och släng i en rejäl handfull sockerärter eller sugar snaps. Koka i en minut. Häll på en drös frysta gröna ärter. Häll av vattnet.
   
3. Klicka ner lite smör i kastrullen med det gröna, samt lite riven vitlök.
   
4. Lägg på en binge färsk spenat och rör om tills den mjuknat. Salta och peppra.
   
5. Rör ihop någon deciliter fet matyoghurt med ett par matskedar överbliven hovmästarsås (eller gravlaxsås) och smaka av med lite salt och peppar.

Klart.

Billig lyx på hemmaplan - pilgrimsmusslor & Co

Alltså, jag har ju vissa issues med att gå på restaurang. Jag tycker att det är fint och så, men jag är alltid liite lite rädd för att bli besviken. Att det liksom inte ska vara värt det. Jag huserar sällan i de mest välrenommerade Matsalarna; har vi ett par tusenlappar över en månad tenderar tyvärr andra saker än krogbesök att prioriteras. Har vi däremot en femhundring som ligger och skräpar blir det hellre en lyxig middag hemma än en halvdan sådan på en halvdan restaurang.

Ta middagen vi bjöd oss själva på i helgen som exempel - en kalasmiddag för två som landade på strax under femhundringen eftersom vi hade ingredienserna till lite enkla tillbehör hemma. Som nyblivna föräldrar orkar vi ju inte stå vid spisen några längre stunder heller och menyn var perfekt för två slitna latmaskar:

Ett dussin franska ostron, 165 kronor
Tillbehör: schalottenlök, rödvinsvinäger, citron
Ett paket frysta pilgrimsmusslor, 55 kronor
Tillbehör: gurk- och morotssallad med asiatisk dressing
En stor färsk amerikansk hummer, 200 kronor
Tillbehör: hemmagjord majonnäs
Mousserande vin, Ronar, 60 kronor

Bjuder här på det enda receptet:

Pilgrimsmusslor med skåprensardressat grönt

Man tager vad man haver. I detta fall resulterade det i en vad vi obildade kallar "asiatisk" dressing, vilken kraftigt piggade upp några deppiga morötter och lite gurka. fint som snus.

1 msk pressad lime
1 tsk sesamolja
1 tsk fisksås
1 tsk olivolja
1 tsk finhackad röd pepparfrukt
2 msk hackad koriander
1 nypa socker

Blanda alla ingredienser och låt stå en stund. Gör fina strimlor av ett morötter och gurka - gärna med julienneskärare - och blanda med dressingen. Servera till nystekta pilgrimsmusslor.

En liten rätt: friterad banan med glass

Trodde ni inte va? Well, när man minst anar det dyker morsan upp med en friterad banana. Mest för att jag så hett önskar att jag kunde få en ikväll. Man vet aldrig...
Jag vet inte hur ni känner för den här oanständigt ohälsosamma desserten (fast det döljer sig ju faktiskt en hälsosam frukt därinne, alltid något), men själv kan jag beställa fylla små lättel på första bästa fulkinakrog bara för att få avsluta med en nyfriterad orgie med glass.
För några veckor sedan provade jag att göra egna friterade bananer från scratch för första gången, och resultatet blev riktigt lyckat. Skönt att slippa trycka i sig biff med lök i fortsättningen och bara kunna gå rakt på the goodies!

Friterad banan med glass

4 personer

2 bananer
2 dl vetemjöl
2 dl iskallt mineralvatten
1 msk bakpulver
1/2 msk vaniljsocker

1/2 liter neutral olja att fritera i, t ex raps

Sirap, vanlig ljus eller lönn
Vaniljglass

Blanda vetemjöl, bakpulver och vaniljsocker. Rör i mineralvattnet och låt stå och svälla någon kvart. Dela bananerna rakt av och sedan på längden så att du får åtta avlånga bitar. Hetta upp oljan till ca 180 grader; en brödbit ska snabbt bli gyllene om du lägger den i oljan. Doppa bananbitarna i smeten och fritera dem i ett par minuter i oljan tills de är gyllene och riktigt frasiga. Låt rinna av på hushållspapper. Servera med vaniljglass och sirap.

Framför teven - tortilla med köttfärs och ädelost

Jag må ha ondgjort mig över texmex och tacomyskvällar, men det betyder inte att jag inte uppskattar tanken på goda saker inrullade i andra goda saker. Mjuka tortillabröd går att använda till mycket (spana in de här tortillachipsen med vitlöksost eller ännu hellre den här frasiga tortillan med getostcréme, rödlöksmarmelad, edamame och basilika) och det här liknar ju nästan en texmexorgie, eller hur?

Tisdagar tittar vi på allt femman visar mellan sju och elva på kvällen och igår tryckte vi i oss den här tortillabuffén mellan blöjbyten och mjölksprut.
Hoppa inte över ädelosten, det är den som gör grejen.

Tortilla med köttfärs, ädelost och gröna grönsaker

4 personer

8 mjuka tortillabröd

Köttfärs:
400 g blandfärs
1 gul lök, hackad
2 vitlöksklyftor, krossade och skivade
6-8 champinjoner, i bitar
Lite smör eller olja att steka i
1 skvätt worcestershiresås
1 skvätt soja
1 lite större skvätt sweet chilisås

Gröna grönsaker:
1 mindre zucchini
1 grön paprika
Olivolja

Tillbehör:
Ädelost
Isbergssallad (eller annan krispig sort)
Creme fraiche

Låt champinjonerna svettas lite i en panna på medelvärme. Klicka i lite smör och ös ner lök och vitlök, fräs en kort stund. I med köttfärsen oc höj värmen. Fräs ett par minuter tills det mesta av vätskan brynts bort. Smaksätt med worcestershiresås, soja, sweet chili, salt och peppar. Håll varmt. Skiva zucchinin på längden med en osthyvel. Strimla paprikan. Hetta upp en generös skvätt olivolja i en panna och fräs grönsakerna hastigt så att de får lite färg men inte hinner bli sladdriga. Smaksätt med lite salt och peppar. Värm bröden ett par minuter i ugnen och servera dem med köttfärsen, grönsakerna, smulad ädelost, creme fraiche och sköljd isbergsallad. Bärs till såklart.

Weekend på landet: kastanjer och spaghetti med tryffel

Hos mina svärföräldrar får vi alltid god mat. Det har jag berättat om förut. Den här gången inleddes helgen grandiost men enkelt med rostade kastanjer, spaghetti med semesterinköpt tryffel hyvlad över - enbart ackompanjerad av god olivolja, flingsalt och svartpeppar; ljuvligt - samt en ostbricka med hemmagjord äppelchutney. Varje gång jag äter kastanjer blir jag så barnsligt förtjust över hur gott det är i all sin enklaste enkelhet och undrar varför jag inte äter dem oftare. kanske för att de är lite knepiga att kryssa? Svärmor använde vad jag tror var en olivurkärnare och jag vill förstås hitta en äkta kastanjekryssare (eller vad de nu kallas) att ge henne i julklapp; någon som vet var man kan hitta en?

Här kommer en favorit i repris:

Rostade kastanjer
Inhandla ett stort gäng kastanjer (importerade - de svenska kan man inte äta). Sätt ugnen på 225 grader. Häll ett tjockt lager grovsalt i botten av en form. Skär ett kryss i toppen av kastanjerna - annars exploderar nämligen de små liven i ugnen och det är ju mindre kul. Ställ kastanjerna stadigt i saltet och rosta dem i 25-30 minuter - de ska gå lätt att skala och vara mjuka inuti. Servera dem direkt ur formen; saltet håller värmen extra bra. Glöm inte att man också ska skala bort det lite luddiga innerskalet. Avnjut med salt och riktigt smör.

Morgonlyx - helstekt oxfilé på mackan

På vårt Hemköp säljer de oxfilé för 169 kronor kilot den här veckan; alltså blev det örtinbakad finrulle till middag igår när två systrar och en svåger var här på middag. Tyvärr lyckades jag hälla nykokat vatten över hela vänstra handen precis innan de kom, så jag hade för ont för att laga såväl som äta middagen. Istället satt jag i köket med näven i en bunke isvatten och ömsom bölade, ömsom domderade över min ofrivilliga stackars kökspersonal.

Oxfilén blev jättefin (även om jag glömt att be syster ta bort steksnöret innan örttäcket åkte på) och en stor bit sparades åt mig. Den fick jag på knäckemackan i morse tillsammans med gotländsk honungssenap, lagrad ost, creme fraiche och basilika. Ren j***a bliss, säger jag bara. Tack fina familj! Receptet kommer i sin helhet i nyårsnumret av Leva, men så här gjorde vi i grova drag:

Helstekt oxfilé med örttäcke

• Oxfilé i bit, för rätt antal personer
• Senap
  
• En bit vitt bröd, förslagsvis en bit baguette
• Färska örter, vad du har
• En stor näve parmesanost
• Lite fint rivet citronskal
• Lite riven vitlök
• Salt och peppar

Sätt ugnen på 175 grader. Bryn oxfilén runt om. Pensla den med senap. Mixa resterande ingredienser i matberedare till gröna smulor. Täck oxfilén generöst med smulorna. Stek färdigt i ugn till en innertemperatur på 55 grader. Låt vila på en skärbräda i minst 10 minuter. Skär i bitar och servera. Eller vänta till dagen efter och lägg på mackan...

Hemmagjord burgare med guacamole och gruyère

Mon dieu, en fiiinburgare! Jovars. Snabbmat i form av burgare och pizzor har blivit alltför frekventa besökare i vårt kök men så länge skräpet är hemmagjort är det ju inte längre skräp, eller hur?
Eller hur.

Mellan bröden:

• En stycken 150 grams burgare gjord på nötfärs, lite fransk senap, lite kalvfond, lite salt och peppar
• Ugnrostad paprika i stora bitar, röd och grön
• Gemsallat
• Rödlök
• Gruyère
• Guacamole

Vid sidan av lite sådana där marinerade små godsaker man kan köpa på lösvikt. Blev mycket besviken när jag insåg att de örtinlagda vitlökarna inte var vitlökar utan någon läskig sorts böna, men annars var det ett trevligt litet tillbehör till burgaren.

Pyttes 1 år - whatever liksom.

Idag fyller Pyttes. Matblogg nr 59267054 hela 1 år. Det är stort. Vissa perioder har varit mer värda att fira än andra; jag bloggar ju knappast flera gånger om dagen som i början eller ens varje dag för den delen, men jag har inte för avsikt att ge upp. Under sommaren och hösten har min graviditet satt matinspirationen och orken på svaj, men ni som läser har varit tålmodiga och inte gett upp hoppet om mig helt. Vilket är ännu större än bloggens födelsedag - fast allt är ju relativt.

Allra störst är att vår dotter föddes för knappt tre dygn sedan. Hon får förstås fler stjärnor i min bok än alla finkrogar i världen tillsammans, så nu får ni ha ytterligare tålamod med mig. Jag försvinner inte, men intresset för mat har fått en smula konkurrens om man säger. Glöm inte bort mig helt; även om knivarna slöat till här hemma under graviditetsslöheten har jag för full avsikt att återvända till köket. Om än med ett helt nytt litet sällskap.

Bara det göttaste, tack!

Som inspirerande motvikt till alla dammiga och trista produkter som dagligen lanseras i butikerna har allas vår matälskare Lisa konstruktivt och underhållande nog gett oss en lista på det hon saknar. Stekpanneskrap och kycklingskinnsknaper är två för Lisa efterlängtade livsmedel - något vi hittar i charkdisken nästa år, kanske? Givetvis måste vi ta upp tråden här.
Ett par saker jag fantiserar om att kunna köpa:

• Översta lagret på en god lasagne.
• Mittbiten på kanelbullen.
  
• Kanterna på min systers äppelpaj.
  

Vad saknar du?

Snabb pasta med ajvar och mozzarella

En till kvick pasta till folket! Stark ajvar är den bästa snabblösningen att ha redo i kylen, och igår fick den vänskapligt smeta in lite strimlad salami och mjuka mozzarellabitar i en supersnabb och god pastasås med fjäskande hetma. Tog cirkus 10 minuter att svänga ihop till lunch.

Snabb pasta med ajvar och mozzarella

2 portioner pasta
1/2 dl stark ajvar relish
1 dl matlagningsgrädde
40 g salami
1 bit purjolök
1 boll mozzarella
färsk oregano

Koka pastan enligt anvisningarna på förpackningen. medan den kokar strimlar du purjolök och salami, plockar oregano samt skär mozzarellan i små bitar. Häll av pastan när den är klar men spara några matskedar av pastavattnet i kastrullen. Ned med lök, salami, ajvar och matlagningsgrädde. Koka upp, salta och peppra lite. I med pastan och mozzarellan. På med oregano. Dingdingding!

Matbloggspriset 2009

Nu har Matblogg.se dragit igång den stora årliga matbloggstävlingen, Matbloggspriset. Första gången priset delades ut, 2005, fanns ett helt gäng kategorier att vinna i men nu är det helt enkelt bäst man måste vara för att vinna; en ensam pristagare ska ta emot priset under Det Goda Köket-mässan 6 november.

Du har fram till 28 oktober på dig att nominera din favorit, det finns fina priser att vinna för dem som nominerar. Och vi som suktar efter högsta vinsten då? Well... Det är redan över 150 fina matbloggar som nominerats och själv krälar jag bara ödmjukt i skuggan av det stoft som betrampas av de giganter som utgör tidigare års vinnare. Ähum. Själv nominerar jag dock ett gäng av mina största favoriter men vill givetvis vara lite extra nepotistisk och uppmana till massnominering av Glasskoll.se. Glassmannen må vara min äkta Glassman men han är också bäst. Av alla glassmän. Det är ju uppenbart.

Sätt igång och nominera!

Lillans fläskfilé med pesto och vitlök

Finaste lillasystern ställde sig vid spisen igår och lagade mat till mig och makarna medan jag fick ligga på sängen och vara skör och läsa skräproman. Helt fantastiskt gott blev det också, så jag måste ju tipsa om hennes bragd här:

Fläskfilé med pesto och vitlök

• Sätt ugnen på 200 grader.
  
• Tag en stycken fläskfilé eller fläskytterfilé modell större (som verkar vara samma sak, bara pumpad med vatten och ett gäng tillsatser) och putsa den fri från hinnor och senor.
• Skär ett gäng snitt tvärs över filén.
• Stoppa små bitar av vitlök i snitten.
  
• Smeta in hela härligheten i en halv burk fin pesto (finns "färsk" schysst i pastadisken som innehåller hela pinjenötter).
  
• Bryn lite runt om.
• Lägg över hela kalaset i en ugnsform, pensla över resten av peston, salta och peppra, kör in en köttermometer och stek tills innertemperaturen når 65 grader. Lägg eventuellt på lite folie mot slutet om peston verkar brännas.
  
• Låt vila minst 10 minuter.
• Skär i skivor.
  

Servera som Lillan med sallad, jasminris och en vitlökssås så full av vitlök att din andedräkt blir mördande. Mmmm. Tack för maten!

Kunglig trasa

På serious.
Köp den.
Disktrasa med Viktoria och Daniel på - ett måste i varje ho. Hurra för rojalismen!
Finns på Bluebox.se för 35 spänn. Ha ha ha!

Tortellini med äpple, svamp, bacon och ädelost

Som tydligt framgått är ambitionsnivån i köket inte särskilt hög för tillfället. När spisen väl sätts på här hemma idkas fusk på hög nivå och mer avancerat än så här blir det sällan. Men sin lathet måste man ju också bjuda på, eller hur? Tittar man noga på bilden skymtar man några söta romanescobuketter, men dem hade jag bara i för att jag hade dem hemma och de är egentligen inte alls ett nödvändigt inslag. Vill man slänga på något mer kanske en grön ärta finns i frysen, eller ett par överblivna sockerärter? Annars är det lika gott utan!

Tortellini med äpple, svamp, bacon och ädelost

2-3 personer

1 pkt tortellini med svamp
Ett gäng skogschampinjoner, eller vanliga vita rackare
1/2 paket bacon, eller ännu hellre lite rökt sidfläsk
10 cm purjolök, lite från båda ändarna
2 små, svenska äpplen
2 vitlöksklyftor
1 påse bladspenat
70 g krämig ädelost, t ex Castello Blue
Svartpeppar
Parmesan om så önskas
Smör att steka i

Koka upp lättsaltat vatten till pastan. Låt osten ligga framme under tiden så att den blir rumstempererad. Skölj spenaten och låt den rinna av ordentligt. Skär svampen i tjocka skivor och stek de i smör tills de får fin färg. Lägg åt sidan. Strimla bacon eller sidfläsk knaprigt och låt rinna av på hushållspapper. Skär äpplena i små tärningar. Skiva vitlök och purjolök. Hetta upp lite smör och stek äpplena och löken någon minut eller två. Lägg i svamp och bacon så att allt blir varmt. Ta plattan från värmen och vänd ner spenaten. Koka pastan och blanda med det gröna. Lägg upp på tallrikar och klicka över krämiga bitar ädelost. Peppra ordentligt och lyxa eventuellt till det ytterligare med lite parmesan.

Mer än tillfälligt avbrott?

Min status på Facebook var för några dagar sedan "Man kan säga som så att lyset är på på men nej, det är ingen hemma idag heller", och det är så det ständigt känns i köket nuförtiden. Höggravid, stånkig och trött steker jag någorlunda entusiastiskt upp ett par falukorvsskivor till makaronerna men att laga en ordentlig middag med saker som till exempel växt i naturen eller enligt naturliga metoder hjälpts till existens övergår fullständigt min förmåga. Mackor is the shit och riktig mat plötsligt ett hinder som gjort för att undvikas helt. Om inte någon bjuder mig på den förstås (tack Linus & Anna, Johan & Maria, Louise & Johan, Helena & Kristofer och ni andra som sett till att jag ätit något gott alls under den här graviditeten).

Med detta vill jag förklara om än inte ursäkta bristen på recept och action här på Pyttes. Förhoppningsvis kommer inspirationen tillbaka så småningom, inte som nu i form av små glimtar varannan månad utan i ett ständigt och generöst flöde. Tills dess ber jag om överseende. Och hoppas att folk fortsätter bjuda mig på mat. Föga förvånande är det inte aptiten det är fel på...

Reptiler i skylten, del 2

Jag måste verkligen ta mig till Daglivs. Uppföljaren till gårdagens krokodilkebab-
skylt på Skyltat.se visar hela det galna sortimentet och man vill ju bara dit och botanisera. Pytonormen för 1100 kostar 100 kronor kilot mer än skallerormen - undrar om man kan få en motivering till det? Kamelsteken har dock precis samma kilopris som simpel harfilé (349 kr), så den kan man ju köra på när man vill ha något enklare.

Skyltat på Daglivs: Krokodilkebab, 399 kr

Ni har väl inte missat Skyltat.se? Galna, knäppa, tokiga, roliga, absurda - det kryllar av skyltar att skratta åt och nu samlas de under ett och samma sköna tak. Skicka in din favorit eller njut av andras; själv lockas jag just nu att dra bort till Daglivs och testa deras krokodilkebab. Hur coolt är inte det att bjuda på en tisdagkväll?

Fläskfilé med frasigt örttäcke

...och svärföräldrarna fick förstås inte bara chokladtårta utan även en fläskfilé som särskilt svärfar verkade uppskatta. Han skickade i alla fall följande sms till sin son häromdagen:
"Tja, hur gjorde Pytte inbakade fläskfilén?", så det får man ju ta som fint beröm. Vi gav sms-versionen av följande svar:

Man tager en fläskfilé av redig storlek och putsar den. Man sätter ugnen på 175 grader. Sedan pluggar man in sin matberedare och slänger i ett par skivor vitt rostbröd eller en liten ljus baguette eller vad man har - i bitar - tillsammans med en stor vitlöksklyfta, rivet skal av en tvättad citron, någon dryg deciliter riven parmesan samt en kruka basilika eller motsvarande mängd av olika örter man gillar. Lite salt och peppar och så kör man allt till läckra, gröna smulor. Sedan bryner man filén runt om i smör och saltar och pepprar. Lägger den i en ugnsfast form och penslar den lille rackaren med en god senap som man gillar. Senapen agerar klister åt de goda smulorna, som man sedan bäddar in hela härligheten i. Ordentligt ska det bäddas, och snåla inte med smulorna!

Kör i ugnen tills du når en temperatur du är bekväm med (stektermometer är som vanligt ett måste, jag skulle aldrig klara mig utan min); jag kör till 63 grader och låter eftervärma i folie till 65, men en del är känsliga för lite rosa fläskfilé och vill kanske köra till 65-67 nånting. Smulorna bör ha fått lite tjusig färg och blivit krispiga när filén väl är klar. Låt sedan vila under lite folie i minst tio minuter. Låt det viiiila. Kan inte nog understryka detta - ta ett glas vin och ett chips eller nåt och låt det stackars köttstycket bli klart ordentligt, annars är det som att döda det stackars djuret två gånger helt i onödan. Inte okej.

Skär sedan ömt och fint upp den saftiga filén i snygga skivor. Vi serverade peppargeggiga, ugnsrostade potatisar och vitlökscréme till eftersom vi har lite dålig fantasi (du behöver inte leta lång tillbaka i inläggen för att hitta samma tillbehör), men det var då rakt inte fy skam.

Kladdig chokladtårta med tryffel, jordgubbar och grädde

Okej, jag ska inte tjata mer om mitt enda lyckade bakverk, men jag ville bara visa hur det blev när jag gjorde en tårtvariant av mina kladdiga chokladrutor för att bjuda svärföräldrarna på när de var här förra helgen. Tillaga enligt receptet men baka kakan i en vanlig, rund springform istället. När den svalnat smetar du ut tryffeln så att den rinner ner lite fint över kanterna och låter stelna i kyl. Smält lite hederlig mjölkchoklad och ringla över tårtan med hjälp av en gaffel eller lite smörpapper rullat till en sprits. Låt stelna i kyl men servera rumstempererad med grädde och jordgubbar vända i lite råsocker.
Jag lovar att prova något nytt nästa gång. Tror jag. Kanske. Förmodligen inte. Är det värt det, liksom?

Post-Dahlgrensk matkoma

Alltså. Nu var det nästan en vecka sedan jag åt på Matsalen med min fina bror (och sedan mitt senaste inlägg), och matkoman sitter fortfarande i. Det var så sanslöst gott att jag helt enkelt inte kunnat skriva en rad om mat sedan dess. Jag har ätit meningslösa saker som limpmackor med prickig korv och spaghetti med grillkorv, bara för att det liksom inte är någon VITS att försöka sig på något roligare.
Jag återkommer när jag hämtat mig. Just nu är jag hungrig och vill lägga mig i ett mörkt hörn och återigen försöka frammana smaken av det stekta surdegsbrödet med ost, honung och peppar. Ta en fantasiklunk av det skönläskiga mousserande vinet med det skönläskiga namnet Sav (japp, björk spelar huvudrollen i det jämtländska bubblet) till. Fundera på varför jag inte är rik så att jag inte kan äta lyxmat oftare. Fundera på varför folk säger att pengar inte gör en lycklig. Fundera på hur man kan vara lycklig utan stekt surdegsbröd med ost, honung och peppar. Med Sav.
Jag ska fundera på det medan jag trycker i mig en grillkorv, tror jag.

Idag smäller det!

Jag har ätit frukost, men resten av dagen ska jag späka mig i väntan på min middag. Mathias Dahlgren, here I finally come! Jag missade Bon Lloc och har aldrig haft en plonka stor nog att berättiga ett värdigt besök på Grand, men däremot har jag världens finaste och mest generösa bror och svägerska. Tack vare dem ska bror och jag avnjuta avsmakningsmenyn i den tvåstjärniga Matsalen ikväll och jag mår ärligt talat nästan lite illa av iver.
Jag försöker distrahera mig med funderingar kring vad jag som gravid ska dricka till maten och hur jag ska lyckas få plats med allt i min redan relativt välfyllda kagge, men tankarna hamnar alltid på tallriken till slut och så får jag torka skrivbordet fritt från dregel igen.
Där kan vi snacka i-landsproblem på kulinarisk toppnivå!

Finmiddag för fattiglappar

Här dök det visst upp en lördagsmiddag mitt i veckan. Lillasyster, svåger och nyaste systerdottern på besök och ingen har pengar i plonkan, vad gör man?

Tager en fläskfilé (fulpris på Hemköp, jajamänsan), bryner och steker färdigt i ugn på 150 grader till en min favoritinnertemperatur på 63 grader, låter vila någon kvart under folie så att den uppnår 65.

Sätter ugnen på 225 grader, tager ett gäng skrubbade färskpotatisar. Lägger dem på en väl folierad plåt och vänder dem i en blandning av så många pepparsorter man har (i mitt fall svart, vit, grön, röd), mortlade och blandade med en rejäl skvätt balsamvinäger, olivolja och honung samt flingsalt. Stek i ca 40 minuter, vänd två gånger under tiden.

Serverar med vitlöks-crème fraiche och denna enkla zucchinikreation:

Varm zucchinisallad med fetaost

4-6 personer

2 medelstora zucchini
1 pkt god, krämig fetaost
1 röd lök
1 kruka persilja
1 citron
2 msk olivolja
Svartpeppar, flingsalt

Skär zucchinin i centimetertjocka halvmånar. Hetta upp oljan i en wok och stek zucchinin gyllene. Häll i en stor skål tillsammans med oljan i pannan. Grovsmula fetaost, finhacka lök, grovhacka persilja, pressa citronen och blanda allt med zucchinin. Ordentligt med nymalen svartpeppar och flingsalt på och schåååå är schaaaken klaaaar.

130 kronor kostade kalaset. Bra tycker vi.

Rosa, fluffiga rattar för Bröstcancerfonden

Idag knoppar september, men oktober är den månad då allt blir en smula mer rosa. Då köper vi små rosa band att pryda våra kavajslag, och även vissa större företag klär om en produkt eller två till förmån för Bröstcancerfonden (och den egna försäljningen förhoppningsvis, men det är gott så). I år kan vi till exempel avnjuta en påse Rosa Rattar (underbart namn, tycker jag) och glädja oss åt att 10 procent av överskottet ska gå till kampen mot bröstcancer. Heja Ahlgrens! Goda är de också, rattarna. Större och fluffigare än bilarna men med samma smak. Ut och köp från och med nästa vecka!

Why not på en måndag?

Fira in en ny, underbart krispig och härlig måndag med att köpa ett nät musslor och en ostbricka till ikväll. Because you can, liksom. Vi budgetfestade på detta vis i fredags och det var en middag man hade kunnat bjuda folk på, som di äldre kan säga när de är imponerade av något.

Just nu har är vi extra förtjusta i vitlöksstänger (har ni inte märkt det kommer ni att göra det) och hackar ner dem i allt möjligt. De är så finfint crunchy på något vis och passar i det mesta med sin milda smak och sin sköna gröna färg. I musslorna åkte ett halv paket ner.

Musslor for two:

1 nät musslor borstas, knackas och sorteras enligt konstens alla regler. Hacka en liten lök eller ett par schalottenlökar samt en halv röd pepparfrukt och fräs i en kastrull i lite smör. På med ett glas vin. Koka upp. I med musslorna. Skaka om, och så på med lock. Lyft ur musslorna efter ett par minuter när alla öppnat sig, släng dem som inte gjort det. Hacka ett gäng vitlöksstänger och ös ned i kastrullen tillsammans med runt någon deciliter vispgrädde. Låt sjuda en stund och smaka av med salt och peppar. Lägg up musslorna i skålar och ös spadet över. Enkelt va? Gott bröd till är aldrig fel.

Efteråt åt vi en simpel ostbricka (tre sorter färdigvalda i ett trist plasttråg, men är man fattig så är man) med goda tillbehör; bland annat Vilmas sticks som alltid är så goda till ost samt farmors och fasters hemmagjorda krusbärsgelé.
Blev du måndagsinspirerad nu?

Kladdig chokladruta med hasselnötter och tryffel

Alltså, jag är ju inte den som sitter och är käckt positiv i onödan, men jag har en smula svårt att acceptera att sommaren på något sätt skulle vara över redan. Inte okej. Jag är inte heller den som bakar i onödan, som ni vet, men här har ni ett av de fåtal riktigt lyckade experiment som kommit ur min ugn.

Kreationen presenterades i nr 6 av Leva i år, i samma sommarbuffé jag tidigare skrutit över. Jag har inte gjort dem sedan dess (på grund av ovan nämnda bakningsaversion), men gud så sugen jag blev nu. Någon som fyller år? Vill komma på besök? Är ledsen och behöver tröst? Ska ha knytkalas? Kom igen, ge mig en anledning! Eller gör dem själv och bjud mig, för all del.

Så ta-daa - sommar och bakning i ett! Det är ju faktiskt fredag.

Kladdig chokladruta med hasselnötter och tryffel

Förbered gärna en eller två dagar innan men dekorera med florsocker, vispad grädde och bär strax innan servering.

Kladdkaka
150 g smör
2 ägg
3 dl socker
1 msk vaniljsocker
½ dl fin kakao
2 dl vetemjöl
En liten nypa salt
1 dl hasselnötskärnor
Ströbröd

Tryffel:
200 g mörk choklad av god kvalitet
50 g smör
1 ½ dl vispgrädde

Dekoration:
Florsocker
Vispad grädde
2 dl färska bär, t ex jordgubbar och blåbär

Sätt ugnen på 175 grader. Vispa socker och ägg fluffigt. Smält smöret och rör ner det i äggsmeten. Blanda mjöl, kakao, vaniljsocker och salt och rör ner även det i smeten. Dela hasselnötterna grovt och vänd ner även dem. Bröa en rektangulär form (ca 20x30 cm), häll i smeten och grädda i ugnen i ca 25 minuter. Kakan ska fortfarande vara kladdig i mitten. Låt svalna och ställ sedan kallt i någon timme så att den stelnar helt. Hacka chokladen till tryffeln. Smält smöret i en kastrull. Häll i grädden och koka upp. Ta kastrullen från plattan och rör ner den hackade chokladen; smeten ska bli helt slät. Bred tryffeln över den kylda kladdkakan och ställ in i kylen i en timme till. Skär upp i rutor och garnera med pudrat florsocker, vispad grädde och färska bär.

Tävling för medlemmar i Pyttes Facebook-grupp!

Den här bloggen har som för somliga bekant tillägnats en alldeles egen grupp på Facebook (tack igen Anna!), vars medlemsantal jag är mäkta stolt över. För att belöna alla som gått med - och för att för all del värva ännu ett par medlemmar - kör jag snart en liten tävling bara för gruppen. Vinsten kommer bestå av ett Kom-igång-det-är-höst-paket med bra, nya böcker om hälsosam mat, hälsa och träning, allt för att hålla den annalkande vinterglåmigheten stången. Vill du vara med och tävla? Gå med i gruppen så kommer du att få ett meddelande med en tävlingsfråga inom en inte allt för avlägsen framtid. Känner du någon som skulle gilla vinsten? Bjud in dem med!

Pappardelle med grillad paprika, pesto, vitlök och chili

Inte världens bästa bild, men en sjuhelsikes god pasta. Jag är ingen vego-lover, men här saknar jag faktiskt ingen form av kött. Min ständige bordskamrat mumlade något om kräftstjärtar, men då rynkade jag föraktfullt på näsan och förärade honom en ljudlig fnysning.

Jag vet att ni är några stycken som ofta lagar den där tryffelpastan med svamp och bacon och grämer er över att tryffelpastan inte går att hitta just nu - prova den här så länge!

Grilla paprika själv om du ids; jag hade en fin burk marinerade rackare från Matric vilket sparade mig både tid och möda. Den goda pappardellen kom från samma märke, upptäckte jag. Parmesan hade vi inte hemma, men det bör man överösa den lilla älsklingen med. Kanske lite rostade pinjenötter också om man har.

Pasta med grillad paprika, pesto, vitlök och chili

2 personer

Man går en smula på känn beroende på vad man har för grejer, men så här på ett ungefär:

Koka 2 portioner pasta, helst pappardelle, fettuccine eller hederlig spaghetti . Al dente, var noga med det! Leta rätt på en påse vitlöksstänger i butiken, de är ganska vanliga numera. Finns oftast på Ica i alla fall. Hittar du inte så ta en rejäl vitlöksklyfta. Skiva 6-7 stänger (eller den rejäla vitlöksklyftan) och en halv pepparfrukt; välj färg efter smak men röd funkar alltid. Vill du ha extra hetta kärnar du inte ur den innan du skivar. Hetta upp en matsked olivolja eller två i en panna och fräs försiktigt vitlök och chili tills de mjuknat något. På med ungefär två matskedar god pesto (japp, fram med burken bara, hemgjort behövs inte). 2-3 grillade paprikor i bitar (har du en burk med sådana där lite mindre bitar, från Zeta till exempel, så kan jag tänka mig att en halv till en burk är lagom). Fräs kort och ta av pannan från värmen. Sedan kommer det smaskiga, nämligen 1/2 - 1 deciliter fet crème fraiche. Peppar på det. Skulle såsen skära sig gör det ingenting, det är jättegott ändå. Vänd ner pastan ordentligt i såsen. Lööövely.

Glass på GLASS

När andra människor sätter sig och äter middag, då går jag och Glassmannen ut och äter glass. Because we can, liksom.
Vi testade just GLASS uppe på Dalagatan; där har de fina grejor utan en massa tillsatser (gjord på mjölk, inte grädde) och middagen sköts just upp med en timme eller två. Jag lämnar detaljerna till proffset - håll utkik på Glasskoll - men jag kan avslöja att jag njöt till hundra procent av min Creme Caramel-smakande variant och inte fullt lika mycket av min Äppelpaj-smak (för att jag inte kunde se just en äppelpaj framför mig, men god var den ändå). Glassmannen avnjöt smakerna Jordnöt och Jordgubb, om någon undrar.

När hungern återvänder ska jag laga papardelle med pesto, vitlöksstänger, chili och crème fraiche.

En hatad fiendes väg till mitt kök

Nu tänker jag våga mig på något riktigt kontroversiellt. Gå mot strömmen, vara obekväm, smutskasta något älskat, visa mig opatriotisk och helt föraktfullt och skamlöst vända ryggen åt det allra heligaste ursvenska. Jag tänker blotta min hals och stolt visa ändan mot etablissemanget, och jag ska stå beväpnad med en hemsnickrad fana som skriker ut sitt ensamma budskap.
Jag tänker säga som det är.

Jag hatar Tex Mex.

Det började i högstadiet, då jag på en ny skola introducerades för något vi av någon anledning besparats under uppväxten i Jämtland, nämligen fenomenet tacos. Alla älskade dem. Utom jag. Jag tyckte att de var vedervärdiga. Jag förstod inte riktigt varför - köttfärs är gott, ost är gott, grönsaker är gott, att fylla saker med andra saker är gott - men det gick bara inte. På tacofredagarna jublade folket, och jag åt smörgås och surade förvirrat.

Och så fortsatte det. Jag uppskattar idag de mjuka och oskyldiga tortillabröden (se inlägget nedan t ex), men i övrigt har jag inget vid de till synes obegränsade hyllmetrarna med Tex Mex-produkter i butikerna att göra. För bara några år sedan kom jag till slut på att det var spiskumminen som verkade vara den största boven i det så kallat mexikanska dramat, och att det var den där förbannade salsan som ska hällas på allting som ställde till det. Super! Jag skippade salsan och åt allt det andra. Det blev helt okej, så länge man avstått från läskiga mixpåsar i köttfärsen. Men SEN då, vad hände SEN? Åh, det är nu jag blir upprörd på riktigt. Vad hände när svenskarna inte längre nöjde sig med tacos? Eller möjligtvis en fajita?
Då blev det jobbigt på riktigt.
För då blev svenskarna innovativa, gud hjälpe oss.
De uppfann tacopajen.
Och tacogratängen.
Och tacopizzan.
Tacon ynglade av sig och spred sig som en illasmakande epidemi genom köken, och väl dold i tomatsåser och under frestande osttäcken dök den nu plötsligt upp oannonserad och ovälkommen i min mun som en lömsk och skadeglad infiltratör på korståg.

Jag började misstänka en konspiration.

På Tasteline har ett recept på tacopaj fått allra högst läsarbetyg av de närmare 24000 recepten på sajten. Där kan man även hitta recept på tacosallad, tacoburgare, tacotårta (!), tacolasagne, tacofisk, tacosoppa, tacokyckling och en stycken "snitsiga tacolådan". För att nämna ett par. Ta ett hederligt populärt recept vilket som helst så finns det alltid någon som förädlat det med en förhatlig kryddpåse. Som matbloggare har jag förgrymmad insett att gjorde jag en blogg med enbart tacorecept, eller åtminstone Tex Mex-anknutna maträtter, då skulle jag ha flest besökare i Sverige på rekordtid. Jag skulle förvisso behöva dö av svält, men jag skulle vara ett populärt lik.

Idag fick jag ett pressmeddelande från Santa Maria som lanserar tre nya kryddmixer. Det inleds med orden "Tacos, tortilla och burritos! Tex Mex har blivit svenskarnas nya fredagsfavorit."
Nya?! Verkligen?
Lite längre ner i ingressen:
"Nu kan du äta tacos flera dagar i veckan." (tack vare de nya mixerna, alltså).
Nej tack, men tack ändå, hinner jag vänligt tänka innan de förfärande orden kommer:
"det moderna mexikanska köket är så mycket mer än bara fredagsmys med köttfärsfyllda tacos."
Iiiiihhh! Fredagsmys! Och DÄR sattes det en definitiv sista förseglande jättekoloss till spik i den spiskummindoftande majsmjölskistan.

Jag VET redan att Tex Mex-myshelvetet finns på andra ställen än i tacos och andra dagar än fredagar. Det finns ÖVERALLT, hela tiden! I pajer och gratänger, på pizzor och i soppor, tårtor, burgare och sallader. Och i snitsiga lådor. Och det är bra tack, vill jag uppgivet snyfta till pressmänniskan på Santa Maria. Jag vill inte ha mer nu, det räcker som det är.
Pling i lådan (nu, för bara några rader sedan) och så dyker det upp ännu ett mail där man undrar om jag vill ha produktprover.
Nej, alltså, verkligen inte, det är ingen mening säger jag ju, och nu börjar jag nästan jobba upp något slags hysteri (vilket ni märker i texten, ni har ju varit med under tiden). Som om Tex Mex-djävulen själv var ute efter mig. Jag vill svara nej tack till presskvinnan men hinner inte innan den verkliga posten tränger in genom den verkliga brevlådan, den ute i hallen. Alldeles just. Där låg ett fint, lockande illrosa bubbelplastkuvert. Gissa vad det var i det?

Japp. De hittade hit till slut. Tex Mex-kryddorna. Utan att jag fick chansen att säga nej tack. De hemliga tacoinfiltratörerna tog sig in, slugt förpackade i en trojansk häst av rosaglänsande bubbelplast. Och nu när de ändå är i mitt kök funderar jag på att ta något härligt svenskt och fredagsmysigt - typ en låda GB Big Pack eller en påse lösgodis eller en stor stark - strö en mixpåse över, lägga ut receptet, hävda att det var gott och se vad som händer. Succé, eller vad tror ni?

Tortillachips med vitlöksost före maten

Jag älskar ost. Jag älskar att dippa grejer. Jag älskar krämiga grejer på krispiga grejer. Jag älskar vitlök. Jag älskar tilltugg. Jag älskar att äta innan maten är klar. Jag älskar att bjuda andra på grejer att äta innan maten är klar.

Det blir med andra ord alla rätt för det är lilla påhittet som åkte fram innan den stora kycklingen och rotfrukterna behagat steka färdigt i ugnen i fredags. Ni kanske har missat när jag tidigare hyllat den knaperstekta tortillan som underlag för godsaker? Refresh your memory genast, här finns en guldgruva!

Bilden illustrerar i all enkelhet hur jag skurit små simpla tortillabröd i snibbar, stekt dem på medelvärme i olivolja tills de blir gyllenbruna och krispiga, kryddat med svartpeppar och flingsalt och serverat till en färdigköpt mjuk vitlöksost, en sån där hoprullad variant ni vet. Satsa på en riktigt god; de är aldrig särskilt dyra ändå. Andra sorters dessertostar funkar förstås också jättebra, men det här blir liksom ett alldeles lagom opretentiöst före-maten-snacks.

Ostronöppnar-SM och Smaklust i helgen

På lördag går SM i ostronöppning av stapeln i köpcentrumet Forum Nacka. Inte mindre än 2000 ostron ska öppnas - 30 stycken per deltagare - och i juryn sitter bland annat Leif Mannerström och Pontus Frithiof. Under hela helgen får Forum Nackas besökare möjlighet att äta ostron och dricka champagne (jag skulle gärna inte vara gravid just nu dårå), och man kan även gå en ostronskola där man får lära sig allt om ostron och hur de öppnas. Dessutom utlovas smakprover på alla restauranger och caféer i köpcentrumet.

Jag vill även uppmana alla matentusiaster att besöka Smaklustmässan i Tantolunden i helgen. 100 000 besökte mässan 2007 - jag var tyvärr inte en av dem - och i år är man tillbaka med mathantverkare från alla Sveriges hörn. Gratis inträde, men ta med en slant så att du har råd att smaka, smaka, smaka. Folkfest

Dippa = fest

Vi fick tio söta hemkokta svenska kräftor av svärmor när hon kom förbi häromdagen. Vi drygade ut dem med ett kilo räkor och åt dem med med lillasyster igår ikväll. Då måste man förstås dippa.
Allt är gott med dipp och jag anser att man bör ha minst tre olika skålar att välja på. Sedan kan man dippa precis i stort sett vad som helst.
Till kräftorna och räkorna blev det följande kombo:

Dipp 1: Mosad avokado med lite citronsaft, salt och peppar. Så jäkla simpelt och gott.
Dipp 2: Fullfet creme fraiche smaksatt med vitlök, salt och peppar. Så jäkla simpelt och gott.
Dipp 3: Örtmajjo. Två äggulor, en klick dijonsenap, lite äppelcidervinäger samt en näve färsk basilika och timjan och en försiktig kvist rosmarin ner i matberedaren. Kör en snabbis och droppa försiktigt i någon dryg deciliter rapsolja medan matberedaren går. Salta och peppra. Kanske inte fullt lika simpelt men ack, så gott.

Snabbmat när den är som bäst!

Skönläskig snabbmat - små bollar med lax

Jaha, det här tryckte jag i mig till lunch. Ett bud levererade Abbas senaste nyhet "för familjer" precis när vi stod med näsan i kylen med tjugo minuter på oss att laga lunch och äta den, så vi valde raskt en av de tre burkarna och värmde på den till lite spaghetti. Vi ska ju bli tre snart dessutom så vi måste ju börja prova alla dessa nödlösningar för stressade småbarnsfamiljer.

Bollarna i krämig sås kommer i tre smaker med käckt osvenska namn: Tasty Tomato, Totally Thai samt Really Cheesy (har vi sneglat på Keldas såser...?) och innehåller minifiskbullar "med lax" - det är 30 procent lax i bollarna och 28 procent annan fisk. Resten av bollarna består av andra grejer och totalt är det 22 procent fiskkött i burken.

De ska ätas med pasta är meningen och det gjorde vi ju också, lydiga som vi är. Lax och tomatsås är ingen kombination som får mig att dregla direkt, och trots att thaivarianten kändes klart mer naturlig än den ostiga rynkade gravidmagen oväntat nog på naveln åt den och pekade bestämt på Really Cheesy. Hur det smakade? Well... Som fiskbullar på burk. Som fiskbullar i en lika odefinierbar sås som fiskbullarna på burk brukar ligga i. Jag gillar på något sätt det skönläskiga i fiskbullar (jag älskar god mat men min gom släpper förbi både det ena och det andra, ska ni veta, se tidigare inlägg) och tycker att det är helt okej någon gång då och då när man har bråttom, och jag kan väl tycka att den här burken hade samma effekt. Men smakade det som att jag åt lax i ostsås? Nja, inte riktigt. Och jag är väl egentligen ganska nöjd med det.

Tävla om en resa till rymden med Guinness

Okej, jag skulle själv aldrig gå så långt som att sms-tävla om något och hoppas på att vinna, än mindre om tävlingen var världsomspännande. Men är det inte aningens coolt att Guinness har en tävling med en rymdresa i potten...? Med anledning av det matiga ölets 250-årsjubileum kör man en jättetävling som pågår 1 - 24 september där högsta vinsten nog får anses vara resan med miljardären Richard Bransons Virgin Galactic, världens första kommersiella rymdbolag. Du får ta med en polare dessutom, och träningsprogram i New Mexico ingår. Det går även att tävla om att dricka en Guinness 70 meter under vattenytan i en ubåt i Lofoten, Norge, samt att se en privat föreställning med Black Eyed Peas och dricka bärs med dem i deras studio.

Du som vill vinna en rymdresa väntar till efter 1 september och sms:ar därefter ”Guinness 250” till telefonnummer 711 11. Då är du även med och tävlar om ubåtsfärden och lite annat smått och gott. Vill du träffa Black Eyed Peas får du gå in på hemsidan och luska ut hur man gör. Någon som ska ge rymdresan ett försök...?