På morgonen idag

Tog en sväng med bilen förbi Tidans mader, där hundratalet av 

dessa befjädrade varelser hade sökt tillflykt från nattens faror.



Den långsträckta utsikten från vägen genom Kunglena.

Genom Kungslena

Det primära målet med eftermiddagens biltur va mcdonalds i Falköping,
hemvägen gick över Åsle, Tiarp och Kungslena. Den slingrande grusvägen
gick förbi gård efter gård, många nötta av tidens tand och i det gråa, regniga
och bistra december vädret gav endel ladugårdar och uthus ett kusligt intryck. 

Vart är dom snötyngda granarna?

Även om de senaste två vintrarna var okristligt långa,
så är det inte utan att man väntar på, åtminstone lite
snö som kan lysa upp tillvaron lite i de häringa
lessamma mörkert.

Undrar just om man får uppleva såna vintrar mer?
Att pulsa ut med möda långt ut i den tysta skogen,
slänga sej i snön och bara stirra upp i de stillsamma
trätopparna, se granens vita mantel falla när tyngden
blir grenanarna övermäktig och höra små fåglars
stillsamma konversation med varandra medans de
letar efter nästa lilla matbit.

En vinter promenad

I Januari pulsade jag i, meter hög snö
de ca tre kilometrarna som kallas "Ånarundan"
här i Tidaholm, jobbigt var det.. men vackert! 

Herr ober!

Några is blider från tidigare i år.

4:e Advent

Inget nytt under solen

Så.. det blir lite solljus från en juni morgon utmed Tidans mader istället.

Skummande små vattenfall

Vinterkväll

Ett istäcke har bildats utmed kanterna i bäverdammen,
bävern är fortfarande aktiv och fyller på vinterförrådet från den
 halvt avgnagda asp han har väntat på att vinden ska fälla åt honom.

Det är så gôtt & gå i skogen på
kvällen mellan alla snötyngda granar.

Lika härligt är det att gå efter att
mörkret tagit över helt, när man
bara kan se tack vare snön.

Det lugna, det tysta

Fotstegen styrdes på slingrande väg genom Hulebotrakten,
förbi bebodda gårdar och torpargrunder från förr.

tjäder ser man titt som tätt, oftast som så här,
snabb reträtt mellan tallarna när den blivit störd.

tunn, tunn is låg det på södra Englands sjön,
solen belyste vitpudrade grenar i sjökanten medan
de skugghöljda backarna gav en blånade bakgrund  

vägen tillbaka gick förbi Falks grav,
man njöt riktigt av skogens lugn och att
"lyssna på tystnaden"

Vit 5:e December

Vaknade upp till ett landskap i ny skepnad.
Det gråa och trista är försvunnet, i alla fall för dagen.

Adventus Domini

Vättern, härom dagen.

Då lyckades solen bryta igenom emellanåt..

idag däremot har det bara vart regn & rusk,

hoppas det blir bättre väder imorrn.

Om 115 år

står det kanske lika gamla Lärkträd, på den plats som de här en
gång växte på, det ledsamma är att det tar så fruktansvärt lång tid
innan man får ströva runt bland så gamla träd igen. Ibland tycker
jag att skogsindustrin är väl omdömeslös. 

Även en blind höna...

..kan hitta ett korn

(sägs det)

Mitt i Prick ?

En skymt av något mellan träden

Postrånarens grav

Den gamla avrättningsplatsen på Svedmon,
 kuslig, tyst och öde. Här slutade Jonas Falks
dagar när han miste huvudet 1855 för postrån
och mord, mellan tallarnas stammar står
postrånarens järnkors.

I brist på Aurora Borealis

en färggrann kvällshimmel istället,
när norrsken är svårt att få se här i södra sverige.

två kreatur

Månljuset

en kväll i oktober uppe i
Hökensås skogarna.

och vid Vättern.