Hoppa till innehÄllet

Bahytt

FrÄn Wikipedia
Ett engelskt modemagasin frÄn 1802 visar olika typer av hattar frÄn rokokons strÄhattar till empirestilens bahytt.
Satirteckning frÄn 1810 av "Kyss-mig-om-du-kan"-bahytten.
Madame Seriziat portrÀtterad av Jacques-Louis David 1795. Hon bÀr strÄhatt och muslinklÀnning.
Kvinnors klÀder 1830: bahytt, vit vidÀrmad muslinklÀnning och sidenskor.

Bahytt (frĂ„n franska bahut eller bonnett, en koffert med kupigt lock)[1] Ă€r en form av huvudbonad, en damnackhatt med hakband, som var pĂ„ modet frĂ„n 1790-talet och fram till 1860-talets mitt. Under 1820–1850 var bahytten som störst och skulle helt inrama ansiktet. Det ansĂ„gs dĂ„ ofint att ens nĂ€stippen skulle sticka fram.[2] DĂ€refter övergick dammodet alltmer till hattar och endast Ă€ldre damer fortsatte att bĂ€ra bahytter.

Hattmodellen

[redigera | redigera wikitext]

Bahytten kan sÀgas vara en utveckling av den vida bondeinspirerade strÄhatt som var modern under hela 1700-talet och kallades pÄ franska bergÚre[3][4][5] (herdinna) eller pÄ svenska schÀferhatt[6][7][8] (efter tyskans schÀferin, herdinna). Sedan 1600-talet hade olika pastorala motiv och herdemyter varit en del av högrestÄndskulturens teateruppsÀttningar och utklÀdningslekar vilket kom att pÄverka dammodet.[9] FrÄn 1730-talet ökade de pastorala portrÀtten och samtidigt blev ocksÄ strÄhatten en allt viktigare accessoar.[10] Detta höll i sig under hela seklet mot vars slut frisyrerna blev mycket höga och voluminösa, med mÄnga lösa hÄrdelar som stöd och dekoration.[11]

Under senare halvan av 1700-talet började illustrationer frĂ„n utgrĂ€vningen i Herculaneum ur Le AntichitĂ  di Ercolano Esposte cirkulera vilket fick en stor genomslagskraft inom formgivning och mode under nyklassicismen.[12] I samband med Franska revolutionen blev denna pĂ„verkan Ă€nnu större. Den antika inspirationen gav upphov till ett nytt mer "republikanskt mode", i kontrast mot det tidigare aristokratiska franska modet dĂ€r pudrade hĂ„r, styva kjolar, snörliv och kraftigt smink gett ett kultiverat och medvetet onaturligt utseende.[13] I Paris blev det rent av farligt att se elegant klĂ€dd ut Ă„ren 1793–1797 under Franska revolutionens skrĂ€ckvĂ€lde dĂ„ man kunde verka stödja adeln och den forna kungamakten. Modeindustrin upphörde och skrĂ€ddare flyttade utomlands.[14] Modeinspiration hĂ€mtades nu hellre frĂ„n England som hade skickliga skrĂ€ddare[15], och som haft en mer dĂ€mpad egen stil under den franska rokokon. En strĂ€van efter det som uppfattades som sanning och naturlighet blev viktigare Ă€n det dyrbart konstlade.[16] HĂ€r passade en bondeinspirerad huvudbonad av strĂ„ in vĂ€l.

Klassiskt inspirerade damfrisyrer försökte imitera det antika grekiska och romerska hÄrmodet vilket gav upphov till lÄgt placerade hÄrknutar och lockar kring ansiktet. MÀnnen slutade bÀra peruk och bÄde mÀn och kvinnor kunde ha kortklippt sÄ kallad Titusfrisyr efter antik förlaga.[17] I upptakten till detta hÄrmode, och i nyantikens fortsÀttning pÄ herdemodet, klipptes den bakre delen av strÄhatten bort och kvar av strÄhatten blev endast en skÀrm som hölls ihop av band som knöts under hakan. Formen var i sig inte ny, utan pÄminner om den bindmössa eller hÀtta i tyg som förekommit i dammodet under lÄng tid och i mÄnga former, bland annat som olika chapeau-bonettes, olika varianter av negligémössa, som ingick i den mer informella hemmadrÀkten.[18] Det nya var att denna form nu hade försetts med en styv skÀrm som ramade in ansiktet.

En inspiration till de första varianterna av denna huvudbonad var en engelsk jockey- eller kapplöpningsmössa, som kom in i det franska modet pÄ 1780-talet och snart bars av bÄde mÀn och kvinnor dÀr, varifrÄn modet spred sig i Europa och snart fick mÄnga nya utformningar.[19] De kunde likna skopor, snÀckskal eller antika grekiska hjÀlmar och var ofta tillverkade i en kombination av tyg och strÄ.

Tillverkning

[redigera | redigera wikitext]

Bahytten var i likhet med schÀferhattarna till en början oftast konstruerad av strÄ, eller trÀflis av pil eller poppel, och det finaste strÄet kom frÄn Livorno i Italien Ànda till 1860-talet nÀr billigare "kinastrÄ" blev tillgÀngligt[8].[20] Det klövs och behandlades ibland med svavelÄngor för att förbÀttra strÄets fÀrg. DÀrefter flÀtades och sÄldes materialet i rullar till strÄhattmakare som sydde ihop flÀtorna till hattformen och formade den pÄ hattstock med hjÀlp av vatten och lim. Det förberedande arbetet med strÄflÀtorna utfördes av kvinnor och flickor.[8] Slutligen dekorerades bahytten med band och blommor. Enklare bahytter var av trÀflis, hattformen klÀddes dÄ vanligen med tyg. Det var inte ovanligt att kvinnor dekorerade sina bahytter sjÀlva.

AnvÀndning

[redigera | redigera wikitext]

Bahyttens form följde frisyrmodet. Under 1790-talet, nÀr bahyttformen introducerades, placerades den högt uppe pÄ det lockade och friserade hÄret.[21] NÀr empirmodet senare föreskrev lÄga och enklare frisyrer i klassisk stil, och kortare hÄr à la circassienne eller à la titus, anpassades bahytten efter detta.[22] Under de första Ären in pÄ 1800-talet var bahytterna relativt tÀttslutande kring ansiktet och hade en skÀrm som gick i linje med den kupiga hattkullen som en skopa. Med tiden förlÀngdes brÀttet till en överdriven form som begrÀnsade bÀrarens synfÀlt likt skygglappar och gav upphov till karikatyrillustrationer. "Kyss-mig-om-du-kan" kallades denna modell skÀmtsamt. NÀr frisyrerna Äter blev högre, och placerades högre pÄ hjÀssan, anpassades kullen efter det.

Utveckling av hattmodellen, ca 1810–1860

[redigera | redigera wikitext]

Omkring 1812 höjdes kullen för att inrymma en högre placerad hÄruppsÀttning.[23] De bredbrÀttade bahytterna blev mycket höga för att rymma konstfulla lockar och hÄruppsÀttningar med sin högsta höjd omkring 1825.[24] De höga frisyrerna kunde ofta vara förstÀrkta med stÄltrÄd.[25] Vid denna tid kan man ocksÄ se att romantiken var i antÄgande och att det historiserande influenserna pÄverkar modedrÀkten.[26] Bahyttens brÀtte, som vid denna tid behövde stadgas med metalltrÄd eller rottingspröt, kunde ges en lÀtt hjÀrtform som pÄminde om de engelska drottningarnas hÀttor frÄn slutet av 1500-talet.

Det höga och breda bahyttmodet fortsatte pĂ„ 1830-talet i enlighet med vad de nya frisyrerna, med mycket höjd och lockar, krĂ€vde. BrĂ€ttena började Ă€ven vinklas uppĂ„t sĂ„ att mer av ansiktet skulle synas. Bahytterna kunde tillverkas av siden eller strĂ„flĂ€ta och dekorerades fantasifullt med blommor, band, slöjor och plymer. PĂ„ 1840-talet sjönk frisyrerna ner en bit frĂ„n hjĂ€ssan igen. Det gav Ă„ter upphov till en mindre och mer tĂ€ttslutande bahytt med allt mindre brĂ€tten. I nacken fanns ofta ett nackkrĂ„s, en sĂ„ kallad bavolet – en volang som skulle skydda mot solen. PĂ„ 1850-talet hade frisyrerna blivit lĂ€gre, plattare och sjunkit Ă€nnu lĂ€ngre ner i nacken, och bahytten var Ă„ter i ett enda stycke utan hattkulle. BrĂ€ttet ramade in ansiktet utan att skymma det som det gjort under empiren. Man kan sĂ€ga att hatten minskade medan krinolinen blev allt större. Dekorationerna fanns nu inte bara pĂ„ utsidan, utan Ă€ven inuti bahytten runt ansiktet, gĂ€rna som en krans av blommor eller veckade band.

Den runda form bahyttens brÀtten haft under början av 1850-talet, med dekorationer frÀmst pÄ sidorna eller i en krans runt ansiktet, ersattes nÀrmare 1860-talet med en mer toppig brÀttesform. Bahytten gled bakÄt i nacken och blomsterdekorationer inuti brÀttet hamnade oftare pÄ hjÀssan. 1853 kom kapotten som ocksÄ kallades "krÄka". Den var en vidareutveckling av bahytten men mindre.[27] Under 1860-talet gav bahyttmodet efter hand vika för en mindre sÄ kallad kapotthatt.

Galleri

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ Svenska Akademiens ordbok: Bahytt (tryckĂ„r 1898)
  2. ↑ Elisabet Thelander. ”Bahytt”. Nationalencyklopedin. Bokförlaget Bra böcker AB, HöganĂ€s. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/bahytt. LĂ€st 10 april 2015.
  3. ↑ Ashelford 1996, s. 101–102, 122.
  4. ↑ Resare 1993, s. 9.
  5. ↑ Dyer 2011, s. 3–12.
  6. ↑ Brown 2012, s. 182.
  7. ↑ Lyckenstedt 2011, s. 16.
  8. 1 2 3 Loschek 1999, s. 310.
  9. ↑ Brown 2012, s. 414.
  10. ↑ Brown 2012, s. 190.
  11. ↑ Brown 2011, s. 154–156, 192–194.
  12. ↑ Brown 2011, s. 140.
  13. ↑ Brown 2011, s. 95–122, 151.
  14. ↑ Ashelford 1996, s. 176.
  15. ↑ Ashelford 1996, s. 185.
  16. ↑ Brown 2011, s. 140–141.
  17. ↑ Loschek 1999, s. 311.
  18. ↑ Brown 1991, s. 85–93.
  19. ↑ Ashelford 1996, s. 181, 183.
  20. ↑ Dyer 2011, s. 13–19.
  21. ↑ Resare 1993, s. 10.
  22. ↑ Resare 1993, s. 10–11.
  23. ↑ Resare 1993, s. 13.
  24. ↑ Resare 1993, s. 14.
  25. ↑ Ashelford 1996, s. 184.
  26. ↑ Rasmussen 2010, s. 237–239.
  27. ↑ Lyckenstedt 2011, s. 17.

Tryckta kÀllor

[redigera | redigera wikitext]
  • Ashelford, Jane (1996) (pĂ„ engelska). The Art of Dress - Clothes through history 1500-1914. Storbritannien: National Trust. ISBN 9781905400799 
  • Brown, Carolina (1991). Mode - klĂ€dedrĂ€ktens historia genom fem sekler.. Kristianstad: Kristianstads boktryckeri AB. ISBN 9129 6152 59 
  • Brown, Carolina (2011). Skönhetens mask - Historia om kropp och sjĂ€l, ideal och verklighet.. Stockholm: Carlssons. ISBN 978 91 7331 385 8 
  • Brown, Carolina (2012). Liksom en herdinna - LitterĂ€ra teman i svenska kvinnoportrĂ€tt under 1700-talet.. Stockholm: Carlssons. ISBN 978 91 7331 472 5 
  • Dyer, Serena (2011) (pĂ„ engelska). BergĂšre, Poke and Cottage - Understanding Early Nineteenth-Century Headwear. Storbritannien: Codnor Books 
  • Loschek, Ingrid (1999). Reclams Mode- und KostĂŒmlexikon.. Stuttgart: Phillipp Reclam jun. ISBN 3 15 010448 3. https://archive.org/details/reclamsmodeundko0000ingr 
  • Lyckenstedt, Krystyna (2011). Hattar och andra huvudbonader.. Krystyna Lyckenstedt & Stilförlaget. ISBN 978 91 978430 4 1 
  • Rasmussen, Pernilla (2010). SkrĂ€ddaren, sömmerskan, och modet - Arbetsmetoder och arbetsdelning i tillverkningen av kvinnlig drĂ€kt 1770-1830.. Nordiska Museets Förlag. ISBN 978 91 7108 538 2 
  • Resare, Ann (1993). KlĂ€dd i hatt. Stockholm: Nordiska Museets Förlag. ISBN 91 7108 342 1 
v ‱ r
Huvudbonader
badmössa · bahytt · basker · bicorne · coif · cylinderhatt · fedora · fez · florentinerhatt · halmhatt (strÄhatt) · hijab · homburghatt · huvudduk · hÀtta · kavaljerhatt · keps · kippa · kurpis · mössa · panamahatt · plommonstop · pillerburk · pork pie-hatt · pÀlsmössa · rishatt · slokhatt · sombrero · stetsonhatt · studentmössa · sydvÀst · trekornshatt · trilbyhatt · turban · usjanka
HĂ€mtad frĂ„n ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Bahytt&oldid=59479974”