Hoppa till innehÄllet

Ekkistegravar

FrÄn Wikipedia
Skrudstrupspigen i sin ekstamskista pÄ Nationalmuseet i Köpenhamn.
Rekonstruktion av Skrudstrupspigens frisyr.
Egtvedpigen i sin ekstamskista pÄ Nationalmuseet i Köpenhamn.
Manslik i en trÀstamskista pÄ Nationalmuseet i Köpenhamn.

Ekkistegravar förekommer frÀmst i Sydskandinavien under Àldre bronsÄlder. Kistan bestÄr av en urholkad ekstam som delats i kista och lock. I kistan lades lik och gravgÄvor. Kistan tÀcktes sedan av en stenpackning vilken i sin tur tÀcktes av en uppkastad hög av torv. Speciella bevaringsförhÄllanden har gjort att sÄdana bronsÄlderskistor bevarats i Jylland i Danmark.

GrÀssvÄlen lades nedÄt, och i bÀsta fall blev pÄ detta sÀtt hela högen som en svamp, vilken underifrÄn sög till sig mÀngder med vatten. I fuktigheten kunde sedan i speciella fall bildas hÄrda avlagringar av jÀrn - manganutfÀllningar. Högens kÀrna, med den döde i sin urholkade ekstamskista, blev pÄ detta sÀtt inkapslad i ett hÄrt, vattentÀtt hölje. FrÄn utgrÀvningar av flera högar med bevarade ekstamskistor vet man att vattnet har forsat fram nÀr man grÀvt sig in till kistan och knackat hÄl pÄ det av naturen sjÀlv skapade kapselhöljet.

Ett sensationellt gravfynd, Egtvedflickan, gjordes 1921 i Egtved i Jylland. Vid borttagandet av en gravhög pÄtrÀffades en urholkad trÀstam med trÀlock. Arkeologen Thomas Thomsen kom till platsen och insÄg genast fyndets stora vÀrde. Ekstammen med sitt orörda innehÄll forslades till Nationalmuseet i Köpenhamn.

Graven innehöll en ung kvinna frĂ„n bronsĂ„ldern. I en avspjĂ€lkad och med bronsyxor urhuggen ekstam hade man berett hennes sista viloplats. Den döda hade lagts pĂ„ ett sovtĂ€cke av kohud, iklĂ€dd de klĂ€der hon burit i sin livstid. Överkroppen tĂ€cktes av en tröja med halvlĂ„nga Ă€rmar. Tröjan lĂ€mnade magen bar, en nakenhet som ytterligare framhĂ€vts genom att den kort-korta kjolen hĂ€ngt lĂ„ngt ner pĂ„ höften. Kjolen har bestĂ„tt av ett lĂ„ngt sammanhĂ€ngande stycke av tĂ€tt hĂ€ngande, lodrĂ€ta snören, vilket varit omvirat tvĂ„ gĂ„nger runt höften och sammanbundits framtill. Kvinnans bara mage har delvis dolts av ett runt praktspĂ€nne i brons, fastbundet med rep runt midjan. PĂ„ fötterna har hon haft mockasinliknande skor, vilka stoppats med grĂ€s. Den döda bar tvĂ„ handledsringar av brons och en enkel bronsring i vĂ€nster öra. I bĂ€ltet har hĂ€ngt en vacker benkam. Innan gravlocket lagts pĂ„ hade nĂ„gon placerat en vacker blomma, en rölleka, vid den dödas vĂ€nstra knĂ€.

För forskarna blev kvinnans klÀdedrÀkt en chock. Modet svarade inte mot den bild man haft av forntidskvinnor. I en av de tidigaste rekonstruktionsteckningarna som utfördes av den döda har man dÀrför klÀtt henne i en för 1920-talet anstÀndig fotsid klÀnning. UtanpÄ klÀnningen hÀngde man sÄ den kort-korta kjolen.

NĂ„gra andra ekstamskistor kommer frĂ„n ”Borum EshĂžj” i Mittjylland. I högen, som utgrĂ€vdes redan 1875, har begravts en man och en Ă€ldre kvinna i var sin ekstamskista. Kvinnan har för fĂ€rden till dödsriket fĂ„tt en hel del föremĂ„l med sig i graven. I högen pĂ„trĂ€ffades ocksĂ„ en kista med en ung man. Dennes gravgĂ„vor var betydligt fĂ€rre: en spĂ„nask, en benkam och en lĂ„ng svĂ€rdsskida av trĂ€. I skidan lĂ„g dock inte ett bronssvĂ€rd utan endast en mindre bronsdolk.[1]

Vid utgrÀvningen av Borum EshÞj kunde man konstatera att ekstammarna formats till kistor pÄ platsen för den tilltÀnkta högen. Runt stamkistorna lÄg nÀmligen mÀngder med bevarade trÀspÄnor och bark. I spÄnhögen hittade man en lÄng hasselkÀpp som försetts med fem skÄror. AvstÄndet mellan skÄrorna var exakt 6 tum, 6 tum, 12 tum och 6 tum. Just den hÀr hasselkÀppen bör vara den Àldsta kÀnda nordiska mÄttstocken. AvstÄndet 12 tum svarar dessutom vÀl till lÀngden pÄ en normalstor fot.

Redan pĂ„ 1830-talet grĂ€vde en bonde fram en kista ur den sĂ„ kallade ”Trindhögen” i södra Jylland. Den urholkade, vĂ€lbevarade trĂ€stammen anvĂ€ndes under mĂ„nga Ă„r som vattenho pĂ„ bondgĂ„rden. Vid en senare, mera vetenskaplig utgrĂ€vning, pĂ„trĂ€ffades inte mindre Ă€n fyra ekkistor i samma hög. TyvĂ€rr blev endast en av dessa mera noggrant undersökt. I kistan lĂ„g resterna efter en man. Av skelettet Ă„terstod inget medan dĂ€remot den blonde mannens hĂ„r hade bevarats. Liket var svept i kohud. Över svepningen lĂ„g en kappa eller mantel av tyg. Runt kroppen har mannen haft virat ett lĂ„ngt livstycke, uppburet av en lĂ€derrem över axeln. KlĂ€derna har hĂ„llits samman av ett tygbĂ€lte runt midjan. Vid fötterna lĂ„g rester efter fotlappar och lĂ€dersandaler. PĂ„ huvudet har suttit en rundkullig huva.

1935 gjordes ytterligare ett spektakulÀrt fynd av en mÀnniska i en ekstamskista: Skrydstrupsflickan. Vid anlÀggandet av en jordkÀllare i en gravhög i Skrydstrup i södra Jylland pÄtrÀffades liket efter en ung flicka. TrÀdstammen var helt förmultnad men den i ett stort tygstycke insvepta flickan var dÀremot vÀlbevarad. Det mest överraskande med Skrydstrupspigen Àr den vÀlbevarade frisyren, Skandinaviens i dag Àldsta bevarade kvinnofrisyr. För att bygga upp hÄret har man anvÀnt sig av en kudde av hÀsttagel. 1986 rekonstruerades frisyren av Sveriges Television och den visade sig mycket komplicerad att tillverka. Att kvinnan tillhört en förnÀm slÀkt framgÄr av guldringarna som hÀngt runt öronen. Den ca 170 cm lÄnga kvinnan var klÀdd i en tröja med halvlÄnga Àrmar samt i en fotsid klÀnning. Runt fötterna hade hon fotlappar och lÀdermockasiner. För att fÄ en behaglig sula att trampa pÄ, hade hon lagt in ett tunt lager av grÀs och hÄr i skorna.

Datering av ekstamskistorna

[redigera | redigera wikitext]

Genom Ärsringsdatering har ett antal av de danska ekkistegravarna kunnat dateras. Följande Äldrar har faststÀllts:

  • Mölhöj i Uge 1396 f.Kr (c)
  • Guldhöj 1381 f.Kr. (c)
  • Egtved 1370 f.Kr (a)
  • Lille Dragshöj 1370 f.Kr (c)
  • Storehöj i Barde 1373 f.Kr (a)
  • Trindhöj 1356 f.Kr (c)
  • Trindhöj 1333 f.Kr (c)
  • Trindhöj 1330 f.Kr (b)
  • Borum Eshöj 1353 f.Kr (c)
  • Borum Eshöj 1345 f.Kr (c)

Finns bark kvar pÄ trÀprovet erhÄlls en exakt datering (a) av ekens fÀllningsÄr. Om nÄgra Ärsringar frÄn splintveden (ytveden) finns kvar erhÄlles en osÀkerhet pÄ 10-15 Är (b) och i övrigt erhÄlles en osÀkerhet pÄ 20-30 Är (c).

  • Glob P.V.: HĂžjfolket. Bronzealderens mennesker bevaret i 3000 Ă„r. Köpenhamn 1970.
  1. ↑ Price, Theron Douglas (2015). Ancient Scandinavia: an archaeological history from the first humans to the Vikings. Oxford University Press. sid. 233-235. ISBN 978-0-19-023197-2. LĂ€st 19 maj 2025