Hoppa till innehÄllet

Fulmarus

FrÄn Wikipedia
Fulmarus
Flygande stormfÄgel.
Systematik
DomÀnEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggstrÀngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFÄglar
Aves
OrdningStormfÄglar
Procellariiformes
FamiljLiror
Procellariidae
SlÀkteFulmarus
Vetenskapligt namn
§ Fulmarus
AuktorStephens, 1826

Fulmarus Àr ett slÀkte inom familjen liror (Procellariidae) i ordningen stormfÄglar (Procellariiformes). Det förekommer idag tvÄ arter inom slÀktet som Àr utprÀglade pelagiska: stormfÄgel (Fulmarus glacialis) och sydstormfÄgel (F. glacialoides). Det finns tvÄ förhistoriska arter beskrivna fossila fynd frÄn Kalifornien: Fulmarus miocaenus frÄn mellersta miocen, och Fulmarus hammeri frÄn sen miocen.

KĂ€nnetecken

[redigera | redigera wikitext]

Precis som alla arter inom ordningen stormfÄglar har arterna inom detta slÀkte karakteristiska en rörformig nÀsöppning pÄ ovansidan av nÀbben. Bakom pannan sitter en körtel som koncentrerar saltet ur det havsvatten som fÄgeln dricker och detta saltkoncentrat rinner sedan ut ur de rörformiga nÀsöppningen som en tÄr frÄn nÀbben. Men dessa rörformiga nÀsborrar Àr ocksÄ en viktig anatomisk del för arternas luktsinne.[1] Deras luktsinne gör att de kan lokalisera föda till havs men kanske Àven sina hÀckningskolonier.

LevnadssÀtt

[redigera | redigera wikitext]

StormfÄglarna Àr skickliga glidflygare och utnyttjar tvÄ olika tekniker, nÀmligen dynamisk glidflykt och glidflykt pÄ uppÄtvindar som bildas pÄ vÄgornas lovartsidor. Ju mer det blÄser, desto kraftigare uppÄtvindar vilket gör att fÄgeln kan glidflyga pÄ lÀsidan av vÄgen.[2]

HĂ€ckning

[redigera | redigera wikitext]

Arterna inom familjen Àr inte bara filopatriska utan de ÄtervÀnder Àven till samma plats, bohÄla och territorium för att hÀcka, hÀckning efter hÀckning. De finns exempelvis observationer av ett stormfÄgelpar som hÀckat tillsammans pÄ samma plats i 25 Är.[3]

SlÀktets vetenskapliga namn Fulmarus kommer frÄn fornnordiska fƫlmār vilket betyder "ful mÄs"[4] och hÀnsyftar antagligen pÄ dess vana att spruta stinkande magolja pÄ predatorer eller mÀnniskor som kommer för nÀra.[5]

  1. ↑ Lequette, B., Verheyden, C., Jowentin, P. (1989) Olfaction in Subantarctic seabirds: Its phylogenetic and ecological significance, The Condor, nr.91, sid:732-135, PDF Arkiverad 5 februari 2012 hĂ€mtat frĂ„n the Wayback Machine.
  2. ↑ Pennycuick, C. J. (1982). The flight of petrels and albatrosses (Procellariiformes), observed in South Georgia and its vicinity, Philosophical Transactions of the Royal Society of London B, nr.300, sid:75–106.
  3. ↑ Carboneras, C. (1992) Family Procellariidae (Petrels and Shearwaters), Handbook of Birds of the World, Vol.1, Barcelona:Lynx Edicions, ISBN 84-87334-10-5
  4. ↑ Fulmar pĂ„ Merriam-Webster.
  5. ↑ Steve N. G. Howell, Petrels, Albatrosses, and Storm-Petrels of North America, 2012, ISBN 978-0-691-14211-1.