Jamie Whincup
| | |
|---|---|
| Personlig information | |
| Födelsedatum | 6 februari 1983 |
| Födelseplats | |
| V8 Supercars | |
| Nummer | 88 |
| Team | |
| Bil | |
| SĂ€songer | 15 |
| Första tÀvlingen | 2002 |
| Antal tÀvlingar | 433 |
| Senaste team | Red Bull Holden Racing Team |
| Segrar | 107 |
| Pole Position | 75 |
| BĂ€sta placering (totalt) | 1 (2008, 2009, 2011, 2012, 2013, 2014, 2017) |
| MĂ€sterskapstitlar | |
| Ă r | MĂ€sterskap |
| 2008 2009 2011 2012 2013 2014 2017 |
V8 Supercars V8 Supercars V8 Supercars V8 Supercars V8 Supercars V8 Supercars V8 Supercars |
| UtmÀrkelser | |
| 2006 seger Bathurst 1000 km 2007 seger Bathurst 1000 km 2008 seger Bathurst 1000 km 2012 seger Bathurst 1000 km 2017 seger Bathurst 12 Hour | |
Jamie Whincup, född 6 februari 1983 i Melbourne i Victoria i Australien, Àr en australisk racerförare som tÀvlar i V8 Supercars, dÀr han Àr sjufaldig mÀstare. Han har ocksÄ vunnit Bathurst 1000 fyra gÄnger och vann Bathurst 12H för GT3-bilar 2017.
RacingkarriÀr
[redigera | redigera wikitext]
Whincup tÀvlade i Formel Ford i Australien, och fick dÀrefter ett kontrakt i V8 Supercar 2003 med en annan framtida stjÀrna, Garth Tander som stallkamrat. Han ersattes efter ett misslyckat Är av Cameron McConville, och körde bara enduranceracen under 2004. Han fick ett genombrott under 2005 med en tredjeplats pÄ Sandown för Tasman Motorsports Holden-stall. Det innebar ett kontrakt med Triple Eights Vodafone Ford-team för 2006. Han vann ett av racen i premiÀren i Adelaide, och vann tillsammans med Craig Lowndes Super Cheap Auto 1000 pÄ Bathurst. Han slutade tia totalt.
2007 gav mÀsterskapsframgÄngar för Whincup, som inte kunde matcha Garth Tander nÀr det gÀllde racesegrar, men tvÄ endurancesegrar tillsammans med Lowndes gjorde att han var nÀra att ta titeln frÄn Tander, men han slutade tvÄ poÀng efter i en serie dÀr mÄnga poÀng delas ut. Whincup körde Àven bra och jÀmnt sÀsongen 2008, och var kvar i mÀsterskapskampen dÄ nÄgra racehelger Äterstod. DÄ exploderade Whincups form och vann plötsligt sju heat i rad och byggde upp en ointaglig mÀsterskapsledning; vilket gav Whincup hans första titel i serien.
Under sÀsongen 2009 var Whincup dominant i inledningen, men orkade inte hÄlla formen uppe mitt under sÀsongen, och Will Davison kom nÀstan ikapp, tack vare att Whincup och Lowndes förlorade enduranceracen till Davison och Tander. I slutÀndan kunde ÀndÄ en forcering av Whincup pÄ Phillip Island ge honom en ledning som Davison inte skulle kunna plocka in. Whincup blev dÀrmed den yngste föraren sedan Lowndes att ta tvÄ titlar i rad. 2010 stannade Whincup i Triple Eight, men stallet bytte frÄn Ford till Holdens bilar.
I 2017 Ärs final, pÄ den för Äret nya stadsbanan i Newcastle, lÄg Whincup 78 poÀng efter Scott McLaughlin inför det sista av tvÄ race. Efter en serie bestraffningar, omkörningar och olyckor lÄg McLaughlin efter Whincup. Först pÄ sista varvet, 95, blev mÀsterskapet avgjort till Whincups fördel, dÄ McLaughlin fick en bestraffning för att ha tvingat Craig Lowndes in i muren.[1]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- â âWhincup snatches title after McLaughlin penalty | Supercarsâ (pĂ„ amerikansk engelska). Supercars. http://www.supercars.com/news/championship/whincup-snatches-title-after-mclaughlin-penalty/. LĂ€st 26 november 2017.