judge

Engelska

Substantiv

Böjningar av judge	Singular	Plural
Nominativ	judge	judges
Genitiv	judge's	judges'

judge

• uttal: dʒʌdʒ

1. domare i rätten

   I'll be the judge of that.

   Det avgör jag.

2. kännare; någon vars åsikter och bedömningar om något respekteras högt

Etymologi: Sedan 1303, från verbet.

Verb

Böjningar av judge	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	judge	judges	judge
Preteritum	◀	judged	▶
Perfektparticip	◀	judged	▶
Presensparticip	◀	judging	▶

judge

• uttal: dʒʌdʒ

1. att döma någon, utdela domslut; utdöma straff
2. bedöma, avgöra

   Don't judge a book by its cover.

   Döm inte en bok efter omslaget.

Etymologi: Sedan 1225, av franska jugier (franska juger), från latinska jūdicare, av jūdex, ("domare"), en sammansättning av jūs, "lag", och dicus (av dicere), "talare".

Besläktade ord: judgement, judgemental