Jag var sÄ mallig över vÄrt viltstÀngsel runt tomten. Jag slapp de upprepade besöken av en ÀppeltjusarÀlg, som grannen hade. Men sÄ en dag, nÀr jag stod i ett fönster och beundrade Àlgen, hoppade den plötsligt över viltstÀngslet in pÄ vÄr tomt, utan att ta fart, liksom bara gled över stÀngslet, lÀtt som en plÀtt.
Den styrde kosan över grÀsmattan, tittade irriterat pÄ mig med en aning rest ragg, fortsatte till andra sidan vÄr tomt, dÀr de sista sÀsongsÀpplena lÄg pÄ marken.
SÄ smÄningom frÄgade vi oss, Àlgen och vi, hur den skulle ta sig ut i friheten igen. Kommunen har viltvÄrdare och jag fick ett telefonnummer. Vid kontakt med denne undrade han, om Àlgen hade horn. Nej, det hade den ju inte. "DÄ Àr det bara att öppna grinden och driva ut den - ring igen om ni misslyckas ..."
Nu funderar jag pÄ hur effektiva viltstÀngslen lÀngs vÄra vÀgar i landet Àr. Har de vilda djuren vederbörlig respekt? FörstÄr de att de inte ska hoppa över dessa stÀngsel?