SisuTaina

tisdag 21 december 2021

En tidig födelsedagspresent

SvÄrt att fatta att vÄr Liisa fyller 18 Är! PÄ fredag. Japp, pÄ sjÀlvaste julaftonen. Det har inte alltid varit lÀtt att hÄlla isÀr hennes födelsedag och julafton men vi har försökt sÄ gott det gÄr.

I Ă„r bestĂ€mde vi oss för att dra till NYC. Bara Liisa och jag. Jonas fick stanna hemma med djuren och ska jag vara Ă€rlig, sĂ„ tror jag han var nöjd med det. 

Liisa och jag tog ett tidigt morgontĂ„g, Amtrak, pĂ„ lördag morgon frĂ„n Hartford. BestĂ€llde Business class och nu ska ni inte himla med ögonen och tro att det Ă€r nĂ„got speciellt med Business Class pĂ„ Amtrak. Det Ă€r lite mer benutrymme, vilket Liisa och jag knappt Ă€r i behov av. Det Ă€r gratis kaffe ocksĂ„, men det var heller inte anledningen utan den största anledningen Ă€r att det Ă€r lite mindre folk och tystare dĂ€r. 

VÀl inne i NYC sÄ drog vi direkt Carlo's Bakery frÄn Cake Boss för dem som sett det pÄ TV. Mycket gottigottt dÀr ska ni veta.

VÀdret var lite trist nÀr vi anlÀnde men blev senare riktigt behagligt enligt mina mÄtt mÀtt. Vi hade dessutom bra skor och varma klÀder pÄ oss sÄ det gick ingen nöd pÄ oss. Tycker det Àr sÄ viktigt med sköna skor nÀr man ska gÄ mycket.

Hade bokat bord pÄ Hard Rock Cafe vilket var himla tur eftersom det var lÄng vÀntetid att komma in annars. Vaccinationsbevis var ett krav för att komma in. Hade CDC-korten med mig sÄklart!

HRC Àr Liisas favorit och vi bestÀllde lite olika rÀtter som vi delade pÄ och Liisa testade lite olika drycker. Alkoholfria sÄklart. Jag drack bubbel. Way not liksom? De visste om att det var Liisas födelsedag och kom givetvis in med en liten efterrÀtt och sjöng!

Sedan blev det mycket people watching, shopping, titta pÄ granen, besöka BonBon och gÄ, gÄ och Äter gÄ. Vi hade ingen tid för show för ville bara njuta av atmosfÀren. Men fasiken vad folk det var! Liisa och jag hade munskydd och bytte dessutom flera gÄnger. Vi hade Àven med oss handsprit och vÄtservetter och torkade av oss ofta. Har ingen lust av fÄ nÄgon Covid nu eftersom jag snart ska resa till Finland pÄ begravning. Liisa Àr ocksÄ fullt vaccinerad men hon har inte fÄtt booster Ànnu. Det har jag sÄ jag bör ha bra skydd. Men man vet aldrig med alla dessa varianter.

Jobbar tvÄ dagar till innan jag tar ledigt. Ska bli sÄ skönt. SÄ i med högsta vÀxeln nu!

Lite larv pÄ tÄget



Och gissa var vi Àr?


Carlo's Bakery!
Mums pÄ HRC











BobBon I NYC








En nöjd tjej som shoppade loss



Upplagd av kl. 2 kommentarer:

mÄndag 20 december 2021

En dag i taget

Tack alla som skrivit sÄ fina ord bÄde pÄ sociala medier och hÀr. SÄ omtÀnksamt av er. SjÀlv har jag "umgÄtts" med mina barn, syskon och syskonbarn via FaceTime, Messenger och allt vad teknologin har att erbjuda. Tacksam för teknologin nÀr man Àr sÄ lÄngt ifrÄn varandra.

Det som Ă€r det kniviga Ă€r ju alla förberedelser, bouppteckning och allt annat praktiskt nĂ€r man bor pĂ„ andra sidan pölen. Och sĂ„ begravning pĂ„ det som inkluderar en resa. I dessa tider. Jag har en resa bokad nu i början av januari sĂ„ nu fĂ„r vi se hur det gĂ„r med nya restriktioner pga av den dĂ€r jĂ€kla pandemin som aldrig tycks ta slut. Blir sĂ„ trött. 

I alla fall sĂ„ blir det Albert och jag som Ă„ker pĂ„ begravningen frĂ„n min familj. Jonas och Liisa stannar hĂ€r hemma i USA, Bella i Sverige med sina tvĂ„ smĂ„ barn. De ska försöka streama begravningen, som blivit populĂ€rt under pandemin. Om man nu kan kalla nĂ„got för populĂ€rt nĂ€r det gĂ€ller begravningar. 

Albert Àr just nu i Sydkorea. Han fick sitta pÄ ett hotellrum i 10 dagar. Inte gÄ ut ur rummet under hela tiden förutom öppna dörren nÀr maten levererades. Men enligt Albert var det inga problem. Han Àlskar ju att lÀsa och dessutom jobbade han och fick tiden att gÄ fort. Nu fÄr vi hoppas att han kommer dÀrifrÄn utan större komplikationer sÄ han hinner komma pÄ begravningen med mig.

Nu börjar "julveckan". Det ska handlas mat och sĂ„ ska vi börja med förberedelserna. Laxen ska gravas, köttbullarna rullas, glöggen kokas, knĂ€cken fixas och annat som hör till traditionerna. Och vi fick tag i en julskinka hĂ€r i CT! Billig var den inte sĂ„ nu hoppas jag den smakar bra ocksĂ„. Ska ugnsbakas och griljeras dagen före dopparedan. 

Jag avslutar med ett par bilder pÄ pappa. Som jag saknar sÄ det gör ont...

HÀr Àr hela vÄr familj. Japp, jag Àr den yngsta.

Pappa och mamma 


Upplagd av kl. Inga kommentarer:

onsdag 15 december 2021

Sov sÄ gott Àlskade pappa

Den 14 december 2021 tog du ditt sista andetag. Ingen anade nĂ„got. Du lade dig för att sova middag för du kĂ€nde dig sĂ„ trött. SĂ„ trött att du inte vaknade upp. 

Älskade pappa, mitt hjĂ€rta gör sĂ„ fruktansvĂ€rt ont. Nu Ă€r du Ă„terförenad med mamma och jag önskar att ni sitter dĂ€r uppe pĂ„ molnen och dricker glögg och dinglar med fötterna. 

Älskade pappa. Sov sĂ„ gott.




Upplagd av kl. 5 kommentarer:

mÄndag 13 december 2021

Lucia

Jag vet, det har varit mycket lucia pĂ„ alla sociala medier idag. NĂ€stan sĂ„ jag trodde datorn skulle börja brinna pga av alla ljus. Eller inte. 

SjÀlv sÄg jag inget luciatÄg pÄ SVT för jag fick se en IRL med amerikanske tjejer som sjöng pÄ svenska. Det roliga med detta var att alla fyra som var med (ja det var inte trÄngt precis) hade luciakrona pÄ sig och ingen av dem hade lyset pÄ. Blev nog lite brÄttom nÀr de skulle kasta sig ut i den kalla morgonen bland ivriga besökare. Jag ska inte klaga. Fick igÄng luciakÀnslan i alla fall.

Liisa bryr sig inte sĂ„ mycket om Lucia lĂ€ngre. Förr tillbaka ville hon gĂ€rna bĂ„de se och vara med. DĂ€remot sĂ„ fick jag se mina barnbarn, Maximilian och Adrian utklĂ€dda till stjĂ€rngossar och jag trodde jag skulle svimma. Helt underbara bilder. Ville sĂ„ gĂ€rna dela med mig av bilderna pĂ„ social medier men sĂ„ sa det stopp. Löjligt, jag vet, men blev orolig att nĂ„gon skulle tolka de dĂ€r hattarna och vita klĂ€nningarna fel. 

Liisa som 3-Ă„rig Lucia

Liisa och kompisen Leah i Simpan 2015


Det lilla LuciatÄget i CT.

Maximilian som stjÀrngosse

Adrian och Max





Upplagd av kl. 2 kommentarer:

fredag 10 december 2021

High school och dessa förbannade hot

SĂ„ skönt med fredag igen. Veckan gick av bara farten, precis som vangligt. Jag har alltid sĂ„ mycket pĂ„ "listan" men tycks aldrig riktigt komma ikapp. Bockar av, nya uppgifter ramlar över en och akuta saker som ska lösas. Helst igĂ„r. Alla fattar ju att nĂ€r det gĂ€ller flygindustrin lĂ€mnar vi ingenting Ă„t slumpen.Vid minsta lilla risk, sĂ„ dyker vi ned pĂ„ djupet. Inte i havet utan i "problemet". Det vrids och vĂ€nds tills vi Ă€r nöjda med lösningen. 

Nu var det inte mitt jobb jag ville skriva om, utan om alla dessa förbannade hot mot skolor hĂ€r i USA! Är sĂ„ urbota trött pĂ„ detta och denna oro och rĂ€dsla bland elever och lĂ€rare gĂ„r inte beskriva i ord.

Den senaste tiden har flera high schools fÄtt hot av olika slag. Vet inte om det har med skolskjutningen i Oxford MI att göra men personligen tror jag att vissa "gÄr igÄng" pÄ sÄnt. Det visas överallt, nyheter och sociala medier. Och nu har det nÄtt Liisas high school! SÄ jÀvla lÀskigt!

IgĂ„r ringde polisen pĂ„ hos oss. De kom in och intervjuade Liisa om allt hon vet och hört om en kille som uttalat sig pĂ„ sociala medier och muntligt, om hur han ska skjuta just pĂ„ den skola Liisa gĂ„r i. Jag höll pĂ„ att skita pĂ„ mig samtidigt som jag blev sĂ„ förbannad att jag var nĂ€ra pĂ„ att dra pĂ„ mig skorna och springa hem till killen, dra honom i öronen, ruska om honom och frĂ„ga vad fan han hĂ„ller pĂ„ med. Samtidigt skulle jag vilja vrĂ„la ut min ilska mot hans förĂ€ldrar. Exakt vad jag skulle skrika om, har jag ingen aning om, men nĂ„got kommer det vĂ€l ur munnen pĂ„ mig. Varför? Varför tar vissa till sig hot och i vĂ€rsta fall gĂ€rningar bara för att de sjĂ€lva mĂ„r dĂ„ligt? 

Poliserna berĂ€ttade att det Ă€r nĂ€stintill omöjligt att hĂ„lla koll pĂ„ flödet i alla sociala medier, men just nu följer de upp det hĂ€r specifika hotet frĂ„n denna kille. En sĂ„dan dĂ€r kille som mĂ„nga pratat om lĂ€nge som den dĂ€r "weird one". 

NÀr jag ÀndÄ Àr inne pÄ Liisa sÄ Àr jag sÄ stolt över denna tjej. I höstas blev hon invald i Music Honor Society och i veckan till Math Honor Society! Visst fÄr jag skryta. För det hÀr Àr ju trots allt MIN blogg och hÀr skiver jag vad jag vill. SÄ det sÄ!

Liisa har spelat alto saxofon i mÄnga Är nu och det hÀr var kvÀllen nÀr hon blev medlem av Music Honor Society.

Football Senior Night och hÀr Àr de seniors som Àr med i The School Band och som tackas av.


Eftersom Jonas och jag var bortresta under Football Senior Night dÀr förÀldrar leder in the senior pÄ plan sÄ stÀllde Bob och Darlene upp sÄklart!


Upplagd av kl. 4 kommentarer:

onsdag 8 december 2021

Det Àr lugnt och snart Àr det jul

Allt har lugnat ned sig med den dĂ€r "idioten" jag skrev om i förra inlĂ€gget. Han kunde inte gĂ„ vidare för det fanns ju inget case. Nu Ă€r det lite pinsamt för hans son, den 27-Ă„rige coachen som jobbar pĂ„ skolan för ALLA vet vad hans pappa gjort, dvs hotat till bĂ„de höger och vĂ€nster. 

SjÀlv mÄr jag mycket bÀttre nu. HjÀrtat mÄr bra under omstÀndigheterna, astman Àr under kontroll och mungiporna börjar dras upp mot öronen. Det Àr ju jul snart!

Det har hÀnt en hel del sedan sist jag skrev, Halloween, football senior night, 50-Ärs fest i NJ, Thanksgiving, adventsfika hos Olssons och mycket mer. Men jag ska inte skriva om allt för dÄ storknar ni.

Nu Àr det brÄda tider, inte bara för nissarna utan Àven för en annan och dÄ menar jag inte bara julstöket utan organisationsförÀndringar. Igen. Jag vet, det Àr sÄ drygt. Detta sker varenda Är och nÀr man har en global roll sÄ som jag har, sÄ Àr det alltid dÀr det blÄser storm. Vi fÄr se hur det gÄr denna gÄng. Bör veta mer om drygt en vecka. Lagom till jul. Just nu kÀnner jag mig som en av de dÀr gigantiska ballongerna i Macy's Thanksgivingparad. Jag sitter fortfarande i ett snöre och flyter med. PÄ min ballong stÄr det Power Points. Kan ni förestÀlla er kÀnslan?

PÄ tal om Thanksgiving sÄ drar ju julhysterin igÄng dÄ. PÄ riktigt alltsÄ. Det liksom exploderar med ljus och tomtar och allt som hör julen till. Det Àr som att vara med i en film dÀr scenen plötsligt blir en helt annan miljö. Visst finns det de som smyger in juliga ting tidigare, men denna stora förvandling Àr sÄ pÄtaglig just under Thanksgivinghelgen.

VĂ„r Thanksgiving firade vi med vĂ„ra finaste vĂ€nner, Bob och Darlene. Mysigt i kubik. God mat, hĂ€rliga diskussioner och bara hĂ€ng. 

HĂ€r hemma har julen börjat göra sig synlig med gran, ljus och tomtar. Det har bakats, rullats köttbullar, rökts kalkon, kokats julgröt och avsmakats glögg. I massor! Ett litet adventsfirande med goda svenska familjer har vi ocksĂ„ hunnit med. 

Nu kör vi lite bilder!

Bob och Darlenes mysiga matsal

Mor och dotter





Tack för att du Àr du mina fina vÀn, Darlene
De bÀsta vÀnner man kan önska sig som gjort vÄr tillvaro hÀr i USA sÄ himmelens bra.

Lussebullar ska det vara till advent, eller hur?
Substitut till skinka Àr rökt kalkon som hÀr förbereds av Jonas







Rullat och stekt köttbullar. Mums!




Jul i vÄrt hus


Glöggavsmakning


Upplagd av kl. 3 kommentarer:

torsdag 28 oktober 2021

Att bli trakasserad

Gud sĂ„ trött jag Ă€r. SĂ„ förbered er nu, alla mina miljoner lĂ€sare dĂ€r ute, att detta blir ett dystert inlĂ€gg. 

Det Àr mycket nu.

I det finska sprÄket anvÀnds uttrycket "ei kahta ilman kolmatta" som Àr ungefÀr detsamma som "en olycka kommer sÀllan ensam". Men i finskan sÄ Àr uttrycket mer om motgÄngar och att om du haft tvÄ motgÄngar redan, sÄ kommer den tredje. Sitt lugnt i bÄten och vÀnta, typ. Olycka lÄter lite hÄrt pÄ nÄt sÀtt.

I alla fall sĂ„ vet ni ju redan att Dino Ă€r gammal. VĂ„r skrutthund, som gĂ„r in pĂ„ sitt fjortonde levnadsĂ„r. Det Ă€r gammalt. Han Ă€r halvblind, hör dĂ„ligt och Ă€r nyligen opererad för tumörer. Nej, vi har inte gjort biopsi. Det Ă€ndrar inget och just nu mĂ„r han bra men det har varit tufft ett tag. SvĂ„rt att se en sĂ„ kĂ€r familjemedlem börjar tyna bort. Ja inte i storlek för han Ă€r lite korpulent och har alltid Ă€lskat mat. SĂ„ som husse kanske, hahahahaha! Han tynar bort i sin personlighet och Ă€r en gammal förvirrad man som har blöjor pĂ„ natten. Älskade Dino.

DĂ„ hoppar vi in pĂ„ nĂ€sta. Liisa hade en liten incident pĂ„ skolgĂ„rden och körde in i en annan bil. Och ni som bor hĂ€r i Amerikatt, vet hur det kan se ut pĂ„ en high school. Skolbussar, bilar, poliser, ungdomar som gĂ„r med huvudet nedböjt, stirrandes i sina mobiler. Kaotiskt med andra ord. 

Skadorna pĂ„ bilarna, inklusive vĂ„r, var inte stora. Hon körde i snigelfart men det blev lite trĂ„ngt och olyckan var framme. Hon tog pĂ„ sig hela skulden. Personen i den andra bilen var den 27-Ă„rige fotbolls coachen pĂ„ skolan. Det skulle lösa sig. Trodde vi. Pappan till denna 27-Ă„ringen blev HELT GALEN! Han ringde pĂ„ en gĂ„ng och frĂ„gade hur vi ville lösa detta. Helst utan försĂ€kringsbolagen inblandade. Say what? Hur han ville göra det sket vi i och kontaktade vĂ„r försĂ€kringskille. Och det var ju som att hĂ€lla bensin och tĂ€nda pĂ„. FörsĂ€kringskillen rĂ€knade ut, i detalj, hur mycket reparationen skulle kosta men den kalkylen gillade inte Pappan och dessutom skulle han ha pengar för vĂ€rdeminskningen pĂ„ bilen. Han hade gjort sin egen lilla utrĂ€kning. Go figure. 

Under en hel mÄnad har han ringt, skickat sms, till vÄr försÀkringskille, till Jonas och till mig. VÀrsta sms har jag fÄtt. De med hot! GÄr inte in detaljer men de har varit tuffa. JÀvligt tuffa. Kan bara sÀga att polisen Àr inblandad.

En lördagmorgon nÀr jag vaknade, sÄ lÀste jag ytterligare ett av hans raseri-sms och fick plötsligt svÄrt att andas. KÀnde att ett astmaanfall var pÄ vÀg. Det blev helt enkelt för mycket och plötsligt var det ett faktum. Astma from hell. Mina hjÀrtproblem blev ju inte bÀttre och till slut var det slut pÄ luft och trycket pÄ bröstet oumbÀrligt. Det blev ambulansfÀrd till akuten, syrgas, nitroglycerin och hela köret. Ja, jag överlevde för annars skulle ni ju inte kunna lÀsa detta. Smart uttalande Taina. Very smart.

Well, jag Ă€r igĂ„ng igen. Huvudet upp och fötterna ned. 


En trött Dino efter operationen

SlÀnger in lite feel good bilder ocksÄ

Det ser ut som om spöket skitit pÄ sig. Kanske hen blev rÀdd för ett annat spöke? Just FYI, det Àr löv, hahahaha!


Detta var bara en del av elÀndet. Bröstkorgen var uppkopplad till EKG och syrgasmasken var nÀra till hands. Kul lördagsaktivitet. Eller inte.

Upplagd av kl. 5 kommentarer:
Prenumerera pÄ: InlÀgg (Atom)