Inte kul just nu

Efter flera dagars huvudvärk, tog jag mig till doktorn. Har aldrig ont i huvudet i vanliga fall, så det här har varit en pärs. Fick en tid hos doktorn imorse. Det togs prover. Det kollades i ögon. Det klämdes. Det vreds och vändes. Blev yr. Fick en spruta i skinkan som skulle få bort den värsta smärtan, men det hjälpte inte mycket. Utöver det skrevs det ut tabletter som ska tas var 4:e timme. Om det inte går över, så blir det akuten.

Så kul har jag det just nu.

Tyck synd om mig. Födelsedagen i lördags spenderades mestadels i horisontalläge.

Aj.

Men var är den obligatoriska bilden?

Helt f*cking otroligt! Här har man ett viktigt bloggmöte, kanske den viktigaste av dem alla, och så tar vi inte den OBLIGATORISKA bloggbilden? Va, va, va? Bilden där båda bloggerskorna är med. Nä vi tar på våra gubbar och ungar och bild på oss sjäva med familjer. Ja det är väl gulligt det med MEN VI MISSADE ATT TA PÅ OSS! En bild där vi får visa upp oss, flina allt vad det går och bara se så där lyckliga ut att vi fick till en träff! Gaaaaaaaaaaaah!

Alltså, Annika med familj har varit här hemma hos oss i Simpan. Och de utmanade vägarna som självklart fylldes med snö. IGEN! De var inkvarterade i Hartford och även om det inte är så långt ut till oss i Simpan, så kan dessa förbannade snöstormar sätta stopp för allt. Men de kom och det var så himmelens kul att träffas igen OCH att få träffa Peter och Karolina som jag bara läst om på Annikas härliga blogg. Ni vet väl att Annika är med i finalen för en av de bästa USA-bloggarna!? Hur coolt är inte det?

Annika har blivit mer än en bloggvän. Hon är en riktig vän!

Nu har jag tyvärr inte tid att sitta här. Måste smacka i mig frukost och dra till jobbet. Ska besöka en leverantör idag. Det är alltid intressant. Men så här kan jag väl inte avsluta ett inlägg, dvs utan bilder? Nä skulle inte tro det.

Peter, Annika och Karolina. Och så KASTRULLEN på bordet. Suck.

Jag tar ett par bilder till för att visa att vi är insnöade och femte snöstormen är på väg. Idag.

Men det är fint.

Det är inte bara snö vi snackar här utan även kyla. Syns inte det kanske?

Det lär ta sin lilla tid innan jag sitter här och sippar på kaffet. Suck.

Snow, snow, snooooow DAY!

Självklart blev det en snow day. Och snow day bör all vid det här laget veta att det betyder inte bara en dag med snö utan en dag av FRUSTRATION! En dag då det ska stängas till höger och vänster. Klick. Klick. Morgonen började helt ok efter att vi hade fyllt i miljoner papper, igen, om att vi verkligen behöver jobba och att vi behöver "fritids" (SEED) åt Liisa. De hade dessutom skickat ut en survey igår för att kolla om det verkligen var Någon Idiot som skulle lämna sina barn på fritids på en sk snow day. När de insåg att  Svenne Banan och the Finnish Warrior skulle dra till jobbet, så var de tvungna att göra allt för att få ihop personal.

Sagt och gjort.

Liisa lämnades på SEED och Svenne Banan och The Finnish Warrior drog till arbetet. Klockan 11 kom samtalet om att det inte skulle bli en långvarig dag på SEED. Fick således lämna arbetet i förtid för att hämta Liisa. Fick några låååååånga blickar. Sådana där blickar som liksom sitter kvar på axeln när du går därifrån. Ett par ögonglober, typ.

Kom hem och skulle skicka ut hunden men si DET var inte det lättaste. Tänk dig själv om du ska gå på toa och stå i själva toalettstolen och göra dina behov. Dino, vår fyrbente familjemedlem alltså, är ju inte den största varelsen på jorden och med den snömängd vi fått idag blir toabesöken inte så trevliga (eller renliga) precis. Kolla här:

Ja här skottar vi inget i onödan inte!

Snälla Matte, kan jag inte få använda din toalett istället?

 Liisa då? Jo hon sysselsätter sig själv och imorgon är det ju Alla Hjärtans Dag och då vaknar ju det kommersiella Amerikat till igen efter en kort tupplur efter julstöket. "Låt oss lura alla att köpa en massa onödigt igen!!!" Och vi är en av dem. Som handlar lite krafs alltså. Liisa fixade små påsar till sina klasskompisar med just detta krafs i. Och så skrevs det kort till alla. 20 stycken blev det. Hepp!

Röda lådan är visst inte till mig. Den ska fröken Z få!

 Nu ska jag sluta babbla. Jonas har kommit hem för att köra sin leksak där ute. Tittade ut och såg först ingen, utan jag bara hörde att slungan var igång. Och SEN kom det fram en cowboy! Jihaaaa!

Ja men hallåååå!!! Who's there?

Åh en cowboy!

Klart. Slut!

Ja men nu får det väl ändå vara nog!

Fan, fan, fan, säger jag bara! Nu får det verkligen vara nog med snow storms och sleet och KAOS! Vad ÄR det för vinter vi har! Kan det liksom aldrig vara normalt, lite lagom, i detta land? Varför ska det alltid överdrivas? Om det snöar så kan det väl bara snöa. Varför ska det läggas till vindar och miljoner flingor, stora som fotbollar, som dessutom är tunga som bowlingklot? Med detta stängs skolor, vägarna blir livsfarliga, trots att jag har bra däck. Det är alla andra som inte tror att de behöver bra däck.

Ingen bra morgon med andra ord. Kallt i huset är det också. Dessa amerikanska hus, byggda på 60-talet, byggdes under tiden då oljan i stort sett var gratis. Naturgas som vi har idag, hjälper ju inte speciellt mycket eftersom isoleringen suger och det är som att ha stora hål i väggarna på vissa ställen i huset. Att ha minusgrader i flera veckor (känns som månader nu) i sträck kyler ned hela huset och det är nästintill omöjligt att få det varmt. SKIT OCKSÅ! Och jag gillar INTE att frysa. Inte hela tiden i alla fall.

Nu varnas det alltså för den STORA stormen imorgon. Igen. Affärerna kommer att tömmas på bröd, vatten och toapapper. Toapper? Jaaaa, kan ni fatta att folk tycks skita mer under stormar. Varför skulle de annars köpa så mycket toapapper? Isolering?

Ont i kroppen har jag också. Men det är en skön känsla, för det kommer från träningen. Något som är bra i alla fall.

Nä nu ska jag dra till jobbet snart. Ni får ha det. Och grattis till er i Svedala som tycks ha en värmebölja, I alla fall om vi jämför med vad vi har.

Sur? Jag? Tacka fan för det!

Vad är väl ett vinter OS när...

...vi har vår egen skiddrottning här i Simpan! Liisa åker, som ni vet skidor VARJE helg. Lördagar som söndagar. Hon kliver upp klockan 6 för att sedan dra iväg til Butternut i Great Barrington, MA. Hon kommer hem vid 5 tiden på eftermiddagen. Det är ganska bra jobbat för en 10-åring, eller hur?

Nu satsar hon på tävlingar och igår var det dags för första slalomtävlingen. Tidigare har det bara varit GS (giant slalom) eller storslalom, som hon tycker är betydligt lättare än just slalom. Inte nog med det så skulle de också köra sk SkillsQuest. Det var något nytt för mig. Men så är jag ju inget proffs på skidåkning heller. Om nu någon inte visste det. Även solen har sina svarta fläckar!

Ner kommer jag alltid. Det gör alla. Igår var det dock en som inte höll på att komma ner. Jonas. Han åkte nämligen upp med mig en gång och det var bra nära han råkade ut för en "olycka" uppe på toppen. Han pratade nämligen hål i huvudet på mig. "Gör så här" - "Stå så här" - Böj mer på benen". Jada jada jada.

Tillbaka till Liisa som gjorde en kanoninsats igår. Vi var så stolta över henne. För första gången så stod hon PÅ i åket. Heja Liisa!

Förnya pass på konsulatet i NYC

Maken då? Äktenskapsbevis? Ett par av frågorna jag inte riktigt hade koll på måste jag erkänna. Trodde jag hade läst igenom ALLT och att jag hade ALLT med mig, men si det hade jag visst inte. Tyckte administratören på Svenska Konsulatet i NYC i alla fall. Här åkte jag ned med Liisa innan tuppen ens funderat på morgonens aria och hade dessutom lagt alla dokument i en fin liten mapp. Underskrift från kreti och pleti om att både Jonas och jag godkänner att ett nytt pass skulle utfärdas åt Liisa. Men det saknades visst lite papper och bevis och dokument. Hur fan kommer det sig??? Så in i h*lvete mycket som jag eller vi plockat fram och lagt upp för myndigheter i och med gröna kortet, så borde ALLA i hela världen veta ALLT om oss. Skostorlekar, rövens bredd och ögonfärg. Ja inte ögonfärg på röven då rå utan ögonen såklart, om det nu var någon som inte fattade det. Äktenskapsbevis.Vaddå äktenskapsbevis????? VAD har det med Liisas pass att göra. Jonas hade redan intygat om att han godkände ansökan. Och vem fan har ett äktenskapsbevis? Vad ÄR det för något egentligen? Ett utdrag ur folkbokföringen som någon gammal stoffil med glasögonen på nästippen ska bläddra fram ur gamla arkiv. Så låter det ju som. HALLÅÅÅÅ TEKNIKENS VÄRLD??? Var ääääär du? Fick du härdsmälta och tappade bort alla våra uppgifter?

Suck.

Nu var de så otroligt gulliga och medgörliga på konsulatet och personalen från Svenska Ambassaden från DC att de fixade allt och nu ska jag skicka bevisen i veckan. Det var alltså inte deras fel utan mitt. Men man kan ju skylla liiiiite på systemet som jag antog var modernt a la 2013 EFTER Kristus. Inte FÖRE.

Så. Liisa och jag fick en hel dag i NEW YORK i alla fall och hade en riktig kanondag tillsammans. Liisa just loves NYC! Hon älskar dofterna, ljudet och pulsen. Hon snackar med allt och alla. Hela tiden.

Ett av dagens uppdrag var att åka till Sockerbiten. Godisaffären. Och jag måste faktiskt erkänna att jag blev enormt besviken. Alldeles för sterilt. Alldeles för litet utbud. Tråkigt godis och låååååångt ifrån färskt godis. Till och med Marianne smakade som om den rest flera varv runt jorden innan den hamnat i de sjukhusliknande lådorna. Nä, en godisaffär ska vara GODISaffär! Punkt slut. Nu kommer säkert en del svennebananer tycka precis tvärtom. Och tur är väl att smaken är som baken och med det blir det ju aldrig så där supertrångt där inne i butiken.

Idag åker jag inte med upp till Butternut. Jonas får ta hand om Liisa där idag. Själv ska jag "bara" jobba, städa, träna, handla, tvätta, laga mat. Det är ju i alla fall lördag och då tar man det lugnt, eller hur?

Nu kör vi bilder va?

Mysstund på tåget mellan Hartford och NYC

Intressant på Penn station

Liisa kan stå och stirra huuuur länge som helst på allt som händer och blinkar där ute.

Disney Store

Utanför Sockerbiten, som för mig inte ens ser ut som en godisaffär. Tyvärr. 

NYC igår. Simpan idag. Hepp!

PS. Jag lade ut lite bilder på Instagram också. Kolla upp SisuTaina där vetja!

Ja men en till snow day?

Imorgon onsdag är det dags för en sk snow day igen. Skolorna är stängda pga snö. Ja SNÖ! Det blir såpass mycket att det blir för riskfyllt för skolbussarna att köra. Suck, säger skandinaviern i mig. Nu hoppas jag bara att SEED är öppet. Det är typ "fritids" och Liisa är där före som efter skolan och trots att skolan är stängd så är just SEED öppet, vilket gör det möjligt för oss föräldrar att jobba.

Annars då? Som jag nämnt tidigare så är våra helger bokade med skidåkning och föregående helg var inget undantag. Trots att Liisa var sjuk i förra veckan, så beslutade vi att hon kunde tävla på söndagen. Hon var inte med på träningen i lördags. Men om det var rätt beslut att låta henne tävla i söndags är jag tveksam till. Hennes andra åk saknade allt vad sisu heter och hon var helt enkelt slut. Men hon fick lite träning att åka portar i alla fall.

Kvällen före tävlingen var vi bjudna på potluck hos våra sk vintervänner i Great Barrington MA. Men utan pot då rå. Dessa vintervänner är bara så underbara att ha. Vi träffas i backarna där våra barn tränar och tävlar. De flesta av dem kommer från NYC, Boston och Newark. Ett underbart gäng!

Så här såg det ut i helgen.

Nä  nu blir det sängen! Godnatt!