Livet utan får

Vi gav bort våra får i somras. Våra gosiga, gulliga och ulliga kompisar. Varför det då? Nå just för att de blivit våra kompisar, våra mysiga vänner som vi kallade vid namn, pratade med och höll av.

Sommaren 2014 valde vi att inte få lamm. Ebba var så liten och renoveringen så påtaglig så vi kände att det inte fanns tid till eventuella flasklamm och annat som de söta liven kan föra med sig i form av tidskrävande insatser. Vårvintern 2015 glömde vi bort att sätta in bässen till damerna - just fina fårfarmare!

Tanken mognade fram efter denna fadäs. Vi ville inte äta upp dem - de stod oss för nära och vi tyckte dessutom att tiden inte riktigt fanns för att ta hand om dem och deras tillgång till bete. När man inte har stora  "mat-arealer" till sitt förfogande tar det mycket tid att flytta runt hagarna.
Thomas hade dessutom fått för sig att stora delar av fähuset skulle passa utmärkt som verkstad, eller som man-cave som jag uttrycker det.

Nu har Thomas sin stora verkstad och han är nöjd. Får kommer vi att ha igen. Vi gillar får. Helst skulle jag ha jätte många får - kanske vi blir fårbönder på äldre dar? Kanske på Gotland? Eller så bygger vi ett mera praktiskt fårhus här? Vem vet? Livet och tiden får utvisa. Men vi är får-människor!

Puff njuter av att få bort vinterpälsen

En bastu vid stranden

De senaste två åren har Thomas byggt på en strandbastu; långsamt och envist med en negativ fru och för lite tid. Nu är bastun nästan klar och den är fin.

Bastun kommer att vara en "villa-bastu". Det kommer alltså inte att finnas vatten eller el i den och den är oisolerad i väggarna. Stockarna är nya, eller de var nya när vi köpte dem så de är relativt ljusa i färgen. Taket och väggen mellan gillestugan och bastun har jättebreda plankor på sig. Bastukaminen går genom väggen så att vi kan grilla korv i gillestugan med samma eld som vi värmer bastun.

Väggen ovanför bastukaminen är ett stort fönster. När vi sitter i bastun och kikar ut ser vi sjön.

Inredningen i gillestugan består av två väggfasta bänkar som ska få fårskinn, plädar och kuddar på sig. Ett bord är på gång. Alla möbler bygger vi av plankor och stockbitar.

Jag som verkligen haft denna byggnation väldigt långt ner på prioritetslistan får ändra attityd (och det är också enklare att göra när bastun är så gott som klar). Jag är faktiskt glad att Thomas envisades med sitt högprioriterade projekt trots mina suckar om allt annat som jag tyckte han borde göra istället.

Här är några bilder inifrån. Utsidan ska jag fota när det är lite ljust.

Ett matbord av en höskrinda

Vi har ett nytt matbord i vardagsrummet. Vi hittade bottnen av en höskrinda i uthuset. Thomas tvättade med högtryckstvätten, fixade ben av delar från en gammal vävstol och så bar vi in det nästan tre meter långa bordet. Klart.

Inbyggd handukshängare på ena kortsidan. På golvet har vi Signes mattor. Nu behöver vi inte ha buffé varje gång vi har gäster! Och ja - jag har hängt upp julstjärnor i fönstren i dag. Mysigt.

Höst i Signes hus

Hösten blir påtaglig på ett sätt som vi inte upplevt i våra tidigare boenden. När kylan kryper in på knutarna drar vi täcket över huset. Vi sätter in dubbla fönster och brer ut mattor på plankorna på golven.
De ljusa sommartextilierna byts ut mot murrigare färgtoner och antalet varma filtar ökar. Nu är jag en person som verkligen tycker om filtar och kuddar så jag kan inte säga att det någonsin finns lite sådant hemma men på hösten och vintern kan vi ha flera filtar var - om det behövs.
Igår blev dagen som hösten trädde in i Signes hus. Vi bar in nytvättade mattor från sädesboden och bar ut det som hörde sommaren till. I samma veva passade vi på att släpa runt lite möbler. Det blir nästan alltid så för mej.

Köket fick mörka mattor och svarta stolar

I vardagsrummet sattes yllemattorna på plats, två fåtöljer placerades framför en kakelugn och ett soffbord togs in från sädesboden.

 

Ett skåp från sovrummet flyttade in i vardagsrummet, en soffa bytte plats och det gamla soffbordet placerades framför soffan. Voilá höst i Signes hus!

Kalklitir

Vi har bott i Signes hus i ganska exakt tre år. Vi är inte klara på långa vägar med allt det som finns att göra men inomhus börjar det mesta vara i skick. I uthuset, fähuset och på gården finns det ännu hur mycket som helst som väntar.


I helgen har vi renoverat inomhus. Suck. Äldsta dottern valde en väldigt gul färg till sina väggar, då för tre år sedan. I minst 1,5 år har hon tjatat på att hon inte vill ha gula väggar. Väldigt "vad var det jag sa" känsla eftersom jag, då för tre år sedan, försökte vara väldigt tydlig med att jag tror att hon inte vill ha super gula väggar så länge.

Nåja, tjat lönar sig och nu har hon beiga väggar. Barnet är nöjd och glad och jag är en erfarenhet rikare eftersom jag inte använt kalkfärg till inomhus målning tidigare (endast till fårhuset och den färgen kändes inte aktuell till Linas rum).


På den lokala livsstilsbutiken Quriosa säljer Sanna den isländska färgen Kalklitir. Jag har flera gånger stått och tittat på färkartorna och suckat över vilka fina nyanser det finns.
Lina ville ha helt vita väggar men jag lyckades tala mej till en färgblandning som gick mot ljust beige.


Det var väldigt enkelt att blanda färgen, pulver + vatten, rör och låt vila ca 10 minuter. Man kan göra detta moment utomhus eftersom det är kalkpulver - eller så gör man det i köket - det gjorde vi.

Jag måste erkänna att jag först var lite fundersam. Eftersom vi målat med linoljefärg och "vanlig" färg tidigare vad det förstås den tanken jag hade om hur färg ska se ut när man stryker ut ett lager. Så ser inte Kalklitir färgen ut. Den är först väldigt otäckande och ojämn. Men efter att ha väntat en stund så sade det "poff" och så var det hur fint och ljust som helst.

Vi målade väggarna i vår dams rum två varv och det räckte - och då var grunden verkligt stark.
Väggarna vi målade är matta och har en väldigt fin struktur. Det mest fantastiska är att färgen är helt luktfri, en liten doft av krita var det enda jag kände av när satt med penseln i handen.
Den här färgen kommer jag att sätta i hallen också.

Bloggen som vilade.

Bloggen har vilat - länge. Sommaren kom och försvann i ett huj. Jag tänkte så många gånger att nu ska jag skriva om än det ena och än det andra - men det gjorde jag inte.

Jag var ledig i princip hela sommaren men blev tiden knapp ändå. Jag var mamma - oj vad mycket mamma jag var. Mina tre damer runt mej i 10 veckor. Korta stunder av andningshål fick jag när jag sprang, för jag har börjat springa. Jag rensar huvudet och springer kroppen trött och det är underbart.

Vi har också arbetat på gården i sommar, och håller fortfarande på. Det ska jag visa er.

Vi åkte till Bohuslän igen. Jag fullkomligt älskar den delen av vårt västra grannland. Jag VILL ha en stuga på Nord Koster.

En stor förändring är att jag arbetar mera. 100%. Får se hur det går. Ännu känns det kaotiskt. Efter att ha arbetat lite eller inte alls i 4 år är detta med heltid en alldeles galen känsla. Får se om den går över och saker och ting faller på plats så här också. Jag märker att jag måste hålla efter mej själv, inte låta arbetet inkräkta för mycket på fritiden, stänga av och koppla bort. Det hoppas jag att jag lärt mej från min förra resa.

Byaloppis i Iskmo-Jungsund

Lördagen den 5.9 är det dags för den andra upplagan av byaloppis i Iskmo-Jungsund. Mellan klockan 10 - 15 öppnar över 20 gårdar sina grindar och ni är alla hjärtligt välkomna att botanisera bland gammalt och nytt, stort och smått.

Ni som vill kan sätta er ner i något av de flera pop-up caféer som dyker upp eller klappa något trevligt djur som bor på en del av de gårdar som deltar.

På adressen byaloppis.blogspot.fi finns information om dagen - och mera info är på kommande med bl a karta över deltagande gårdar.

Varmt välkomna till byarna runt sunden i Iskmo och Jungsund!